NHL-bloggen

Man looks in the abyss

– När en man stirrar ner i avgrunden är det ingenting som stirrar tillbaka. Det är då han upptäcker sin sanna karaktär och det hjälper honom från att ramla ner i avgrunden.
Så, ungefär, säger Lou Mannheim – den förmenta representanten för det goda och riktiga i ”Wall Street”, spelad av förträfflige Hal Holbrook – när allting rasar samman för Bud Fox.

Den visdomen har hockeyspelare på väg åt fel håll i ett Stanley Cup-slutspel goda skäl att ta till sig.
Som Golden Knights från The City of Sin i Nevada i den konferensfinalserie som som når får sitt fjärde kapitel skrivet denna lördagkväll i september.
Det kan kanske förefalla väl teatraliskt att påstå att de redan stirrar ner i avgrunden, men faktiskt.
För första gången under hela sensommarens besynnerliga playoff-resa befinner de sig i underläge och om de förlorar även ikväll sitter de plötsligt fast med ena foten i rälsen medan ett X2000 utan bromsar kommer brakande i horisonten.
Därför måste de hitta sin sanna karaktär nu.
Det är lätt att prestera i medvind, det är enkelt att utföra sina uppgifter när allt går som det ska. Framgång genererar mer framgång, självförtroendet växer, alla blir automatiskt större och starkare i ett lag som bara vinner.
Men vad man verkligen är gjord av får man veta när det är svårt, när man blir utmanad, när det gör ont, när det tar emot, när mörkret tätnar.
Då krävs andlig styrka. Uthållighet. Moral. Ja, just karaktär.
Finns det tillräckligt mycket av de egenskaperna och kvaliteterna hos de gyllene riddarna?
Vi får veta snart.

• • •
Vad roligt att ni uppskattade bilderna i gårdagens långpromenad ner längs minnenas allé.
Jag tyckte själv några av dem var riktigt kittlande att se igen, de väckte onekligen minnen. Fan vad bloggen varit med om ändå, hälften vore nog!
Men det är verkligen bedrövligt att jag inte tog fler bilder de där första åren. Så mycket mer av finalerna 08 och 09, i två klassiska arenor som inte finns längre, borde ha dokumenterats.
Kan jag få resa tillbaka i tiden och ordna det?
Åh, vilken dröm…
• • •
Samtidigt är det, som coach Trotz varit inne på ett par gånger, först när man haft motgångar och lyckats ta sig genom dem man kan bli bra på riktigt.
Det är också bara när man upplevt smärta man på allvar förstår motsatsen.
Som Tricky Dick Nixon konstaterade när han han tog farväl av Vita huset i augusti 1974.
– Only if you have been in the deepest valley, can you ever know how magnificent it is to be on the highest mountain.
Det borde de också tänka på, hockeyspelarna – i synnerhet när skymningen faller och det känns som att drömmarna håller på att dö.
• • •
Gårdagskvällen blev mycket soft, ifall någon undrar. Jag tog ett par öl här i korresoffan under första perioden mellan Isles och Bolts. Sedan gick jag ner till brandmansbaren på hörnet och åt en burgare och drack några öl till. Och så var jag tillbaka i soffan lagom till sista femton minuterna i tredjeperioden.
Bra match, tyckte jag.
• • •
I serien om svenskarna som fortfarande står upp säsongen 19-20 har vi kommit fram till Burgaren från Lerum…
Han dök upp i The Lone Star State för några matcher med Texas Stars i Austin redan säsongen 13-14 och året därpå fick han chansen i Big D – och gjorde ju rungande succé direkt.
Exakt när jag träffade honom första gången kommer jag faktiskt inte ihåg, men jag fick telefonnumret av storebror Carl – en verklig hedersman det också – på ett tidigt stadium och under de sex år som gått sedan dess har det ännu inte hänt en enda gång att John inte svarat.

Det uppskattar en NHL-korre väldigt mycket, förstås.
Sedan kom han hit till New York med Stars, eller jag till American Airlines Arena på reportageresa, och intrycket från telefonsamtalen vidimerades – och har fortsatt vidimeras varje gång vi setts sedan dess:
Han är en glad och charmig fyr, med suverän humor och smittande leende och skratt. Men han kan bita ifrån också, i synnerhet om han upplever att han fått orättfärdig kritik från mindre insatta – och jo, ibland har till och med bloggen varit den mindre insatta, kan ni tänka er.
Burgaren är överhuvudtaget vältalig och bra på att förklara hockeyns mångfasetterade mysterier och vill han kommer han bli en utmärkt expertkommentator i tv den dag han slutar.
Och leendet, sa jag att det är smittande?

• • •
Bolts var lite griniga igår – och särskilt Kutjerov. De där karaktärsbristerna trodde jag att de slipat bort, men tydligen inte. Och det är lite lustigt, att ett lag som alltid varit så präktigt och lättkränkt och krävt att alla oskrivna regler efterlevs till punkt och pricka har så lätt att hemfalla åt dumheter när det inte går som de vill.
Det brukar jag ta upp med Broccolipajen från Örby. Då blir han tvär och tyst…
• • •
Dallas kan alltså inte hoppas på Faksa ikväll. Då får de väl extemporera då…
Nej, förlåt, det var ett dåligt skämt – som ingen annan förstår än gamla journalister som var med på den tiden när man under uppdrag utanför redaktionen faxade hem sina texter och gick inte det fick man lyfta på luren och läsa in texten, vilket kallas att extemporera.
Så var det under mina första tio år i branschen och det var besvärligt eftersom alla engelska uttryck och namn skulle bokstaveras så ville musikskribent Furman ha något sagt om exempelvis ”Darkness on The Edge of Town” var det bara börja traggla: ”David, Adam, Rikard, Kalle, Niklas, Erik, Sigurd, Sigurd. Mellanslag. Olof, Niklas. Mellanslag. Tage, Harald, Erik. Mellanslag. Erik, David, Gustav, Erik. Mellanslag. Olof, Fredrik. Mellanslag. Tage, Olof, Wilhelm, Niklas.”
Haha, fy fan, det där sitter djupt rotat…
• • •
001 Furmans tips:

•Dallas – Vegas 2 (OT)

• • •
Ikväll ska jag fanimig beställa hem sardiner från Pastis igen – och börjar återigen joddla av blotta tanken på hur gott det kommer bli att sätta tänderna i dem.

• • •
Han blev irriterad över att ämnet alls kom upp mitt under slutspelet, och coach DeBoer avfärdade det pratet som blott ”noise”.
Likafullt verkar det som att Knights är överens med Lehner om ett nytt femårskontrakt och yes box, hoppas det stämmer. Han är värd det och Vegas får en kanonmålis för lång tid framöver. Big Man kommer vara en av de stora NHL-stjärnorna kommande säsonger, det är jag helt övertygad om.
Jag vet för övrigt en som skulle passa väldigt bra som backup när han blir utköpt av sin nuvarande klubb på Manhattan och är villig att ta ett billigt kontrakt för chansen att få vinna cupen. Och en NHL-korre, också han hemmahörande på Manhattan, som skulle flytta med…
• • •
Förlåt, jag gick händelserna i förväg senast. Det är ikväll Jana Janmark prickar in ett skott.
• • •
Lehner har alltså inte gjort en enda match för Tre Kronor ännu. Det är ju faktiskt helt ofattbart. Men debuten dröjer inte. 2022 kommer han och Markan utgöra ett av de mest potenta målvaktsparen i hela OS.
• • •
De är inte jättemånga, men några kollegor har nu ändå samlats i Edmonton – utanför bubblan, men med tillgång till pressläktaren – och rykten gör gällande att ystra partyn helt i enlighet med gamla traditioner rullar om nätterna.
Bildbevis har utlovats senare ikväll, så den stackars ensamme svensken på Manhattan får känna sig i alla fall lite delaktig…
• • •
Kvällens match sänds på vanliga, stora NBC-kanalen. Det är lite prestige för NHL, men tråkigt för oss tittare såtillvida att det inte blir något särskilt långt ”uppsnack” i studion. Man gillar ju sånt.
• • •
Game 4. Man. Då börjar lagen i en konferensfinal hata varann med verklig hetta. Därför finns det anledning att varna känsliga tittare nu. Det kan komma att bli fult och våldsamt och blodigt i Rogers Place.
• • •
He he, Stanley Cup-bucklan är satt i karantän i Edmonton. Ja, Keeper of The Cup Philip Pritchard är i alla fall – och bucklan tas ingenstans utan att han är med.

• • •
OK, sisters and brothers.
Det är Saturday Night I Amerika och Dallas Stars och Vegas Golden Knights fortsätter sin infernaliska kamp om en plats i 2020 års Stanley Cup-final.
Knäpp på er hjälmen, nu blir det rock ’n’ roll.

Per Bjurman