Stanley Cup-finalen 2020

Andra oktober inleddes NHL-säsongen 2019-2020, med Opening Night-galor i Scotiabank Arena i Toronto, Enterprise Center i St. Louis, Rogers Place i Edmonton och T-Mobile Arena på Strippen i Las Vegas.
Först nu, 353 dygn senare, når den sin slutpunkt, sin epilog, sitt heliga klimax.
Så lång tid har naturligtvis aldrig tidigare passerat mellan grundseriepremiären och Stanley Cup-finalen. Det rör sig ju, sånär som på några dagar, om ett år. Ett helt år! Det är fullständigt absurt. Ofattbart, till och med.
Men vi ska skatta oss oändligt lyckliga som överhuvudtaget får uppleva denna högtid 2020 – året då praktiskt taget inget av det vi tagit för givet hela våra liv längre gick att betrakta som det minsta självklart.
Det var ju i en annan värld, i en annan tid, de där premiärduellerna utkämpades. Sedan hände saker vi aldrig hade kunnat föreställa oss. Ja, i och för sig: En normal grundserie hann pågå hela vintern – i den mån den nu kan beskrivas så när Detroit tog färre poäng än en skidskytt utan bössa, en joddlare född i Kölnerdomens skugga ryckte åt sig ledningen i poängligan och en svensk förstecenter avgjorde en match på Madison Square Garden på övertid med sitt femte mål för kvällen. Men i mars togs Nordamerika, i likhet med resten av världen, som gisslan av en mikroorganism och allt rasade samman. Matcher avblåstes, ligan gjorde halt och sen var hela festen inställd.
Mörkret vi på många håll – och särskilt här i New York – sveptes in i under den tid som följde hade inget alls att göra med att det inte gick att se idrott längre. Mycket hemskare saker hotade, mycket hemskare saker hände. Huruvida Stanley Cup-slutspelet någonsin skulle kunna genomföras eller inte saknade i stort betydelse. Det föreföll dock, de få gånger frågan alls fladdrade förbi i den oroliga hjärnsubstansen, helt otänkbart.
Men:
Här är vi nu.
Jo, tammefan – här ÄR vi nu.
Denna förtrollade septemberlördag, 50 veckor efter första pucken släpptes i öppningsmatchen mellan Maple Leafs och Senators, kulminerar Stanley Cup Playoffs 2020 med finalen vi aldrig trodde att vi skulle få se.
Tampa Bay Lightning och Dallas Stars ska i en bäst-av-sju-serie med all möjlig klassikerpotential göra om upp om idrottsvärldens mest sägenomspunna pokal.
Är våra problem över för det? Löser det krisen? Har allt blivit bra igen?
Nej.
Men att vi i några veckor får njuta av det största idrottsliga skådespel som finns, att vi kan förlora oss i och bli helt absorberade av denna hockeyns yttersta uppgörelse, gör tiderna oändligt mycket lättare att så ut med – i alla fall några ögonblick. Det lindrar. Tröstar. Lyfter vår spirit. Skänker alldeles livsnödvändig guldkant åt tillvaron i en helt uppfuckad tid.
Så mina dyra, dyra vänner i NHL-bloggens gloriösa läsekrets:
Välkomna till Stanley Cup-finalen 2020.
Det kan, på sitt egenartade sätt, vara den mest betydelsefulla någonsin.
• • •
Ja, som sagt. Det blev ju rätt bra snurr på Stora Finaltipset i alla fall. 167 stalltips på ett dygn är för en bloggare vad en Kiviranta Speciale är i en avgörande slutspelsmatch. Fantastiskt att så många ville vara med – och svarade så snabbt.
Utan att ha räknat varje röst tycker jag mig kunna slå fast att Tampa är klar favorit – och att Vigge får Conn Smythe av vår församling.
Men även Stars, och Burger, har sina förespråkare och den store Peter Wennman tror ju till och med att de sveper vad han ser som ett ”one-man-team”.
Det tipset skrämde Ekeliw.
”Usch, Wennman….han han har ju oftast rätt också”, hette det i ett ångestridet sms igår natt.
Ingen tror däremot att Tampa sveper Stars, men några – bland dem Foppa, Börje, Danne Sedin, Front 242-Åke och den store Stephen Whyno på AP – kommer nära med 4-1-predictions.

Viktigast av allt:
Saida längst ner slår fast att Tampa vinner med 4-2 och sorry Stars-supportrar, då är chansen mycket stor att det blir så.
Men ni kan ju glädja er åt att era killar enligt den allvetande, gotländske värmlänningen i alla fall vinner den stundande öppningsmatchen.
• • •
Det här är första Stanley Cup-finalen på fjorton år som börjar utan att yours truly sitter på pressläktaren, uppspelt som en tonåring timmen innan skoldansen där hon/han den oemotståndliga i parallellklassen kommer vara och jo, det svider att den sviten blir avklippt. Fan, jag hade tänkt att den bara skulle fortsätta tills det finns någon 001 Furman Bjurman mer.
Överhuvudtaget stegrar sorgen över att det inte är som vanligt mot sina hittills mest överväldigande nivåer idag. Att vara på Stanley Cup-finalen är alltid – alltid – årets rungande höjdpunkt. Hur häftigt och omtumlande det varit tidigare under slutspelet intensifieras atmosfären ytterligare inför och under finalen. En suggestiv, ja, rent sakral, laddning går att ana redan under Media Day dagen innan första matchen – och den skärps sedan för varje timme som går.
Vid det här laget, ett par timmar innan matchstart i Game 1, skulle jag sitta på pressläktaren i min finaste kostym och känna mig levande på ett sätt jag innan tiden som NHL-bevakare bara trodde man kunde göra när man spelade craps i Vegas, såg Springsteen accelerera under extranumren under en stor show i Jersey eller var lyckligt kär.
Att bli blåst på den upplevelsen…ah.
Men let me tell you: Feelingen trappas upp även under de här extraordinära omständigheterna. Att följa det exceptionella pandemi-slutspelet har ända sedan starten i början av augusti varit en ofantligt mycket större upplevelse än jag någonsin vågades hoppas på, men det känns ändå som vi träder i en ny dimension nu. Det här är stort, det här är högtidligt, det här ska bli så oerhört kul.
• • •
Vad gäller mina egna idéer om hur finalen slutar säger jag vad jag har att säga i den här blänkaren från dagens tidning – och missa inte tillägget längst ner.
Men om ni inte orkar läsa: Jag tror alltså att Tampa tar’et – men först i Game 7.
För övrigt har det ju senaste dagarna framkommit att jag faktiskt tippade att här två finallagen innan säsongen. Det hade jag glömt, men en läsare påminde med det här klippet från NHL-bibeln på Twitter häromdagen.

Som om inte vore nog kunde Ekeliw, som kollat upp saker och ting, i gårdagens podcast-avsnitt – ja, vi klev vidare med 301 direkt – upplysa om att jag då också slog fast att Stars skulle slå Golden Knights i västra konferensfinalen.
Well, dom säger ju som dom säger om den blinda hönan, men jag tar ändå och ger mig själ en klapp på axeln.
• • •
Enligt gamla traditioner höll Bettman en presskonferens timmarna innan puckdrop i första finalen i Rogers Place och under den sades mycket, bland annat att han fortfarande hoppas att nästa säsong startar första december men det gick att höra att han inte tror på de själv.
Hetaste tipset nu:
När den här finalen är avslutad får vi vänta tills januari innan vi ser NHL-hockey igen.
• • •
Nä, jag kommer knappast orka upprätthålla samma ambitioner genom hela finalen men så här inför Game 1 understryker vi givetvis stundens tyngd och allvar med kostym och slips i korresoffan.

• • •
Vad som än händer ristas minst ett nytt svenskt namn in i Stanley Cup-bucklan inom några veckor.
Ni vet vilka som finns där sedan tidigare, yes?
Anders Kallur, Stefan Persson, Niclas Lidström och Tomas Holmström har förärats fyra graveringar, Niklas Hjalmarsson tre, Tomas Jonsson, Willy Lindström, Uffe Samuelsson, Peter Forsberg, Tommy Albelin, Johnny Oduya, Marcus Krüger, Patric Hörnqvist, Carl Hagelin och Oskar Sundqvist alla två – och så finns det ett helt gäng med en: Mats Hallin, Mats Näslund, Kjell Dahlin, Kent Nilsson, Håkan Loob, Kjell Samuelsson, Tomas Sandström, Anders Eriksson, Fredrik Olausson, Fredrik Modin, Niclas Wallin, Samuel Påhlsson, Henrik Zetterberg, Niklas Kronwall, Johan Franzén, Mikael Samuelsson, Andreas Lilja, Viktor Stålberg, David Rundblad, Joakim Nordström, Christian Djoos, Andre Burakovsky, Nicklas Bäckström, Alex Steen och Carl Gunnarsson.
Snart kommer Victor Hedman eller John Klingberg och Mattias Janmark tillhöra denna class of champions.
• • •
Vi har som bekant alltid några eftersläpare i Stora Finaltipset och de de får härmed lämna sina tips i ett uppsamlingsheat.

– 4-2 Tampa i matcher.
Leif Boork.

– Jag tror Dallas vinner med 4-3. Klingberg avgör i sudden i Game 7 och firar i Göteborg fram till jul.
Jimmy Wixtröm, Sportbladet.

– Efter att ha sett Dallas för några veckor
sen mot Blues (vet, var bara en seedningsfight) får man lyfta på hjälmen av beundran
för sättet de lirkat sig till final. Imponerande. Och kollar på man laget är
det ju inga junisar som tagit sig nästan hela vägen. Klingberg är magisk,
framför allt på blå. Rör sig fräckt och är lika kreativ som blåset på Live in
Dallas med James Brown. Är alltså toppklass. Men tyvärr för Klingberg tror jag
att han får packa ihop sina rightstickor som en god tvåa. Hedmans Tampa blir
ett nummer för stort. Och apropå Hedman. Mannen tycks spela non stop och som
han gör det sen då. Klok som en bok och med en sällan skådad räckvidd. Egen zon
har aldrig varit något trubbel och framåt har han tagit en jättes kliv. Vilket
anfallsvapen. Så starkt vapen att jag tippar att Tampa tar hem det över sju
fighter.
4-3 till Tampa alltså.
Björn Nord.

– Dallas 4-3 i matcher. Khudobin vinner Conn Smyth.
Annika Greder Duncan, Sveriges Radio.

– Tiden är inne för the Bolts. Även fast Points status verkar oklar har Tampa starkare uppställning både framåt och bakåt. Trots Khudobins 5+ personlighet så talar Vasilevskijs siffror för sig självt. Tampa efter sex.
Kalle Eriksson, University of Hampshire.

• • •
Det har senaste dygnen låtit som att Steven med Kniven Stamkos är nära en comeback och så kan det fortfarande vara, men han spelar inte ikväll.
Fint sparkapital Bolts har där ändå. Nä, han kanske inte kan spela så mycket, men det räcker att han får stå och mata skott i powerplay – då är han ett till vapen.
• • •
Stanley Cup-altaret har också uppgraderats. Från och med nu står och en sån här flaska och glittrar at the top of hela härligheten.

När allt är över ska den, på klassiskt Stanley Cup-vis, öppnas och sänkas i några få klunkar…
• • •
Khudobin har flera gånger de senasen dagarna jämförts med Tim Thomas och ja, lite påminner hans run genom konferensfinalen om den som TT stod för med Boston 2011.
Men framförallt: Han är ju rent utseendemässigt en åttapoängskopia av den gamle reaktionären från Flint i Michigan,.
Mycket lustigt.
• • •
Pandemi eller inte – Goal Winning Goal-lotteri måste vi naturligtvis ha ändå.
Ett par fina kollegor på plats i Rogers Place håller i detta nu på och fixar med en digital lottdragning och jag räknar kallt med att det inom kort står klart att jag slösat 15 paypal-dollar på Luke Schenn…
• • •
Mitt tips i Game 1? Mja, jag följer Loobens mall. Så:

•Tampa – Dallas 2 (2-4).

• • •
Så här i september har de svenska nätterna, som jag minns saken, hunnit bli riktigt mörka men några kvarter i Lerum, Stocksund och Ö-vik lyses just nu upp av tv-flimret från vardagsrummen i hus där föräldrar, syskon och vänner ställer till med vaka för att se John Klingberg, Mattias Janmark och Victor Hedman börja strida för bucklan de drömt om sedan de var små knattar i samma hus.
Det där tycker jag är så vackert, så rörande, så mäktigt. Banden över oceanen i natten, liksom.
Ah.
• • •
Breaking news: Jag HAR bokat tandläkartid nu. Lägger mig i stolen hos en tortyrmästare på Upper East Side på tisdag. Kan någon komma och hålla handen?
• • •
Victor sätter tionde redan ikväll.
Kom ihåg var ni läste det först.
• • •
Nu börjar den alldeles strax, mina vänner – Stanley Cup-finalen.
Då finns det bara ett sätt att avsluta ett bloggintro.
Här kommer det:


Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.