Stanley Cup-finalen 2020, del 22

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Ja, vi är där nu.
Vid ett av de sällsynta, heliga ögonblick som väger så tungt att bara Karin Boyes suggestiva diktkonst kan ge det verklig rättvisa.
Sådana ögonblick får vi bara uppleva några få varje år, om ens det, och när allt någon gång – förhoppningsvis i en avlägsen framtid – ska summeras gissar jag att det är de vi kommer minnas och tänka tillbaka på som hela föreställningens mest värdefulla höjdpunkter.
Ögonblick då långa, intrikata och spänningsmättade skeenden vi följt med ivrig lust och djupaste engagemang eskalerar mot sin slutliga kulmination.
Ögonblicken då den emotionella laddningen är så förtätad och intensiv att alla sinnen reflexmässigt skärps maximalt och tillvarons själva konturer sätts i brand.
Ögonblicken då det känns som att tiden upphör och ersätts av ett här och nu som kan likna en evighet i miniatyr och under några ljuva timmar är det enda som betyder någonting.
Och den femte finalduell Tampa Bay Lightning och Dallas Stars ikväll ska utkämpa i Rogers Place i Edmonton på Albertas oljerika prärie – mindre än ett dygn efter det hittills mest blixtrande sjöslaget i den ultimata serien – är utan tvekan en sådan Karin Boye-värdig högtid.
För nu står hockeyns själva kronjuvel på spel. Hope-diamanten. Den drömmarnas klenod alla spelare på isen redan som små barn såg sina hjältar gråta åt över att få hålla i och sedan längtat efter med en hetta som bara blivit starkare och starkare för varje år.
Inga hockeymatcher, någonstans, är större än just de, när Lord Stanleys hypnotiskt skimrande pokal väntar backstage i en hockeylada och inom några timmar kan komma att hissas mot taket av en kapten galen av glädjerus.
Jag känner det nu, när vi långsamt närmar oss showtime. Tiden stannar in, själva livskänslan förhöjs, inget annat än just det här finns nu.
Åh, oändligt är vårt äventyr…
• • •
Ingen jag känner skulle komma på tanken att ringa mig på ett dylikt klockslag så jag blev rätt förvånad över att behöva vakna av en telefonsignal redan vid tio i förmiddags.
Det visade sig vara Doctor Lustman, som ville kolla att jag mådde bra. Han hörde av sig sms-ledes igår kväll också. Vilken kung. Den omsorgen har ingen annan tandläkare någonsin visat tidigare och I’ve seen em’ all, höll jag på att säga.
Dessbättre kunde jag upplysa om att jag somnade som en stock i natt, utan behov av vare sig milda eller starka värktabletter, och att jag mår finemang idag.

– Så, tack Doc, säger jag, nu kan jag avnjuta Stanley Cup-finalen i prima form.
– Huh?
Ja, nej, alla kan inte förstå, men det är ju det verkligt stora med den lyckade behandlingen. Jag behöver inte bekymra mig om någonting annat och kan fokusera helt och hållet på den här underbara upplevelse.
Halleluja!
• • •
Det har i de senaste matcherna sett ut som att Tampa, för att citera en mig närstående Örebro-coach, knäckt koden och vet hur man slår Dallas.
Då kanske man tycka att de borde göra det utan större problem ikväll också, när de rimligen kramar ur sig det allra bästa de har.
Men så enkelt är det som bekant inte.
Det här är största matchen alla i laget, utom Pat Maroon, någonsin spelat och risken finns att ledande spelare får förlamande stage fright när de inser att de faktiskt kan förverkliga sin livslånga dröm. Vi har sett det förr, knävecken hos de allra bästa har förvandlats till överkokta nudlar. Det bara blir så, pressen är overklig.
Kan coach Cooper hjälpa dem att undvika det, att hantera de överväldigande känslor som hänger som en tjock dimma i omklädningsrummet redan innan värmningen, vinner dom antagligen – och han har bevisat att han är ett geni.
• • •
Foppa, Börje, Daniel Sedin, Ros, Antti Mäkinen, Stephen Whyno, Niklas Holmgren, Nick Costsonika, Dick Axelsson, Glenn Strömberg, Brian McNally, Carl-Johan Goth, Claes Åkesson, Craig Custance.
De fjorton herrarna kan bli levande legender ikväll – igen, i flera fall; som Salming, Foppa och Ros…. – för de tippade alla 4-1 till Tampa i Stora Finaltipset.
Stora guldstjärnor kommer med posten om det blir så.
• • •
Det är mindre än en vecka sedan vi alla vara indragna i diskussioner om hur i hela friden Lightning skulle göra för att få hål på Kudden.
Nu, senaste dygnet, febrar nordamerikansk media istället om huruvida Stars i ren desperation ska kasta in skadade Ben Bishop i kassen istället.
De ska de inte, försäkrar coach Bowness, Big Ben är alltjämt unfit to play, men bara att diskussionen förs visar ju att den här Kudden inte är längre är mycket mer att ha än den platta dun-variant jag slängde bort när jag köpte nytt till sängen förra hösten.
Eller?
• • •
Om jag räknar rätt är detta den 21:a gången under min tid som NHL-korre jag ser en elimination-match i Stanley Cup Finalen – alltså en när bucklan kan komma att erövras.
Let’s see:
Game 5 mellan Anaheim och Ottawa 2007, Game 5 och 6 mellan Detroit och Pittsburgh 2008, Game 6 och 7 mellan Detroit och Pittsburgh 2009, Game 6 mellan Chicago och Philadelphia 2010, Game 6 och 7 mellan Boston och Vancouver 2011, Game 4 och 5 och 6 mellan LA och New Jersey 2012, Game 6 mellan Chicago och Boston 2013, Game 4 och 5 mellan LA och Rangers 2014, Game 6 mellan Chicago och Tampa 2015, Game 6 mellan Pittsburgh och San Jose 2016, Game 6 mellan Pittsburgh och Nashville 2017, Game 5 mellan Washington och Vegas 2018 samt Game 6 och 7 mellan Boston och St. Louis 2019.
Det är också den första av denna sort jag ser på tv, i korresoffan, sedan Game 6 och 7 mellan Carolina och och Edmonton för drygt fjorton år sedan.
Lite dystert att konstatera, men hey – det är 2020 för alla.
• • •
Mer jobbigt för Dallas:
Roope Hintz gjorde sig riktigt illa igår och kan inte spela Game 5.
Det är inte den typ av spelare man vill förlora i det här läget.
• • •
Att ta selfie för att bevisa för läsekretsen att man hållit löftet att klä upp sig på värdigt Stanley Cup-sätt i de stora matcherna även under pandemi-slutspel är inte det lättaste, vilket torde framgå av denna tragikomiska kavalkad.




Men ja, ni ser.
Nu är det allvar.
• • •
Vigge Hedman är inte de stora ordens man, det vet ni som följt mig och den här bloggen ett tag.
Även om han står för hattrick får en reporter tjata sig blå i ansiktet för att få honom att säga något mer rubrikvänligt än det vanliga ”Det är alltid kul att bidra”.
Men igår kväll tvekade han inte på hanen.
– Det här är absolut den största match jag någonsin spelat och jag ser fram emot den enormt mycket. Att få spela om Stanley Cup-bucklan är ju vad jag alltid drömt om.
Med andra ord:
Det låter som att bjässen från Varvet tänker toppa vad som varit ett av de bästa svenska slutspelsframträdandena genom tiderna med något ännu större.
Ojvoj.
• • •
Det är ändå förståeligt att Texanerna reagerade starkt på utvisningen på Benn i förlängningen igår. Domarna hävdade ju att han åkte ut för att sparkade undan benen på Tyler Johnson och det gjorde han inte alls – och i det powerplay som Tampa fick som följd avgjorde de matchen och, kanske, hela serien.
Surt som surströmming till frukost.
Stars har dock inget annat val än att bara glömma, helt, och fokusera på the uppgift at hand – annars är det definitivt över nu.
• • •
Det är inte bara största matchen i Victor Hedmans liv som börjar alldeles strax.
Inte heller vår vän Tampa-fanatikern frön Örby och Sofo – känd under namn som Jonathan, Ekeliw, Ondskan, Jonte, Ekan, Youngblood, Bamse, Bambi och Broccolipajen – har sett en match av denna magnitud.
Någonsin.
2004 var han för ung – hur sjukt det nu än låter i öronen på oss old-timers – och 2015 hade Bolts aldrig chansen att vinna.
Så det här…oh man,.
Och som av en händelse har jag inte kunnat nå honom på hela dagen, vare sig med sms eller samtal.
Vi får hoppas att han inte svimmat redan på förhand…
• • •
Så här avgörande matcher drar jag mig för att tippa, det känns för ödesmättat på något vis, men Håkan Loob har fortfarande inte haft ett enda fel, så jag går åtminstone delvis på hans linje. Stundens allvar blir för mycket för tampianerna reden vid första matchbollen.

•Tampa – Dallas 2 (2-4)

• • •
Haha, nu kom det ändå ett sms-svar från Herr Broccoli.
– Jag har en kompis som lugnar ner mig lite. Har blivit 5-6 (och så en öl-emoji).
Ojvoj, det låter ju inte alls bra…för mycket borsten när stämningen är så upptrissad kan leda till brutalt överslag.
• • •
Tyler Seguin visade välkomna tecken på liv igår, men annars har ju den stora, stora skillnaden i den här finalserien varit att Tampas superstars levererat medan Dallas inte gjort det.
Det är ett faktum som går stick i stäv med mina teorier om att de stora artisterna alltid neutraliseras i de här sammanhangen och att krigarna längre ner i kedjehierarkin därför måste steppa upp och avgöra matcherna, men, ja, det är ju bara att kapitulera inför sanningen: Det är framförallt Hedman, Point, Kutjerov och Palat som lett laget fram till himmelrikets portar.
• • •
Breaking news on a Saturday Night:
Marc Staal ska, efter tretton säsonger med Rangers, ha trejdats till Detroit.
Say what?
• • •
Kolla noga, för det här kan vara det sista ni ser av helgedomen i holken.

När Stanley Cup är över plockas altaret isär igen, förhoppningsvis för att aldrig mer sättas samman, och en champagne-korken flyger i taket…
• • •
Det var den store Joey Mac i Boston, som ingen har vett att anställa, som breakade den andra chockerande Staal-trejden på några veckor.
Bless him – och ge honom ett jobb.
• • •
Även om jag såklart unnar Tampa den Stanley Cup de verkligen haft på gaffeln i flera år kan jag inte blå att tycka lite synd om den genuint sympatiske Cliff Barnes-karaktären Bowness om han får sin dröm krossad i natt.
Fan, han, som varit med i ett kvarts sekel, lär inte få så många fler chanser.
• • •
Fast champagnen kommer inte öppnas redan ikväll, vad som än händer. Jag har bagarväckning imorrn och ska iväg på första jobbresan sedan i mars – i ett HELT annat ärende. Så blir det fler finaler kan jag härmed avslöja att vi avslutar säsongen med hotellrumsbloggar.
• • •
Som vår gamle vän Tobias P påpekar på Twitter lär Detroit komma att köpa ut gamle Staals kontrakt – och förmodligen var det därför han gick med på att waiva sin no trading-klausul. Sen kan han signa billigt någon annanstans – om hans tjänster nu alls är efterfrågade.
• • •
Jodå, vi har GWG-lotteri ikväll också. Kanske säsongens sista. Men det dröjer tills strax innan puckdrop innan namnen tillkännages, så jag får återkomma i det ärendet.
• • •
Vad som händer i Tampa om Lightning nu vinner vet jag inte, men guvernör DeSantis har lättat enorm på restriktionerna nere i Sibner-land så förmodligen blir det en parad i veckan och den hade ju varit något att bevaka – med efterföljande party i tikibaren…
• • •
Well, friends.
Det är showtime – med Stanley Cup-bucklan on the line.
Då avslutar vi introt som vi inledde det.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.