Stanley Cup-finalen 2020, del 33 – The End

DALLAS – TAMPA 0-2 (Slut)
• • •
Efter 363 dygn är NHL-säsongen 2019-2020 till sist över och jag kan inte se det på något annat sätt än den efter alla ”om” och ”men” och ”vad fan” slutar som den ska.
Bästa laget vinner Stanley Cup och förtjänar varje sekund av det euforiska rus som följer nu.
Dag efter dag efter dag…
• • •
Lidas, Zäta – och pansarkryssaren från Fäbodvägen.
Ja, Vigge Hedman följer de två stora ikonerna i fotspåren och blir alltså den blott tredje svenska Conn Smythe-vinnaren genom tiderna.
Det är ingenting mindre än in i helvete stort det
Grattis, bjässe.
• • •
Det blev mycket skoj att göra under racet efter slutsignalen här i mitt dystra hotellrum men höjdpunkten inträffade när den eminenta Linn Nordström ringde upp och såg till att jag fick göra tv-inslag med en lätt skumpa-rusig Ondska Ekeliw.
Check it out på Sportbladet, det är rätt obetalbart.
• • •
Allra störst med Victors Conn Smythe är att han INTE vann den tack vare den svenske jurymedlemmens bias.
Jag fegade i sista stund ur och gav min nummer ett-röst till Brayden Point, för jag vågade helt enkelt inte vara för mycket homer och tyckte att alla de där avgörande Point-målen också betydde väldigt mycket.
Så det var en fair and square seger.
Att jag lär få leva med att bli hånad av somliga i vinnarens närhet forever and ever…well, worth it.
• • •
Pat Maroon verkar det vara en bra idé att ha sin trupp.
Han vann med Blues ifjol – och vinner med Lightning nu.
– Jag hoppas fler lag märker att jag är värd nånting, flinar han på sin presskonferens.
Jo, det kan nog bli vissa huggsexa om herr dubbelmästarens tjänster kommande månaden.
• • •
Det ska inte gå, tror jag, men rätt vad det är svarar Vigge i telefonen under vad som låter som ett rätt bra party i omklädningsrummet.
– Per, nu får det gå snabbt, skriker han genom stimmet.
Haha, ja för fan – öppna spjällen bara så antecknar jag.
• • •
Det är lätt att bli helt absorberad av segrarnas glädje en sån här kväll, men det är ett lag som förlorar också, och får sina drömmar krossade.
Titta på det här.

Det enda man kan säga att alla i Tampa Bay Lightning som nu firar så fradgan skummar i mungiporna befunnit sig i precis samma situation – många gånger.
Förhoppningsvis får Jamie sin redemption till slut han också.
• • •
Bloggen gratulerar alla 77 (!) i Stora Finaltipset som satte 4-2 till Tampa.
Men framförallt måste jag nämna den här mannen:
Håkan Loob.
Det är ju för fan kusligt hur rätt karln har – igen. Dallas OT-seger i Game 5…vad fan.
• • •
Det var såklart till Vigge Stamkos lämnade över bucklan först. De har ju kamperat ihop lika länge i Florida-solen som Ovetjkin och Bäckis hade i Washington när de vann.
Men det är många som jag blir lite våt i ögat av att se med den där krukan, så glada att de inte riktigt förstår det själva.
Gamle Coburn, Ryan McDonagh, Kevin Shattenkirk, Tyler Johnson, Kucherov, Bogosian…de har väntat länge.
• • •
Även Burger Klingberg – som tidvis var så jävla bra – säger saker som svider att höra.
– Det här är min andra familj. Vi är bröder. Det gör fruktansvärt ont.
Fan, om man ändå kunde göra något för att trösta…
• • •
Evig klassiker till bild från Södermalm precis efter slutsignalen:

• • •
Visst blev det lite konstigt när Bettman gjorde något slags myspysig reality-show av hela prisutdelningen?
• • •
Vad, frågar dom coach Cooper, var det som till slut gjorde Tampa Bay Lightning till vinnare?
Han svarar blixtsnabbt:
– A heartbreak.
Briljant.
• • •
Mail I natten från en viss nummer 40:
”Så där ja, då fick man i tipset i år. Bara den där Nyquist som inte infriade…”.
Ha ha!
• • •
Vigge vet uppenbarligen redan vad det betyder att vinna hockeyns heliga graal.
– Vi kommer vara Stanley Cup-mästare för alltid. Våra barn, våra barnbarn…när de tittar på bucklan kommer de se våra namn, säger han.
Det låter ju nästan som ett intro i en viss blogg…
• • •
Tikibaren just nu om det varit ett vanligt år…nej, let’s not go there.
• • •
Alla innerliga kramar Rick Bowness får av sina gamla adepter under the handshake säger en del om vad han är för slags människa.
• • •
Redan i morrn bitti sätter sig de nyblivna mästarna på planet och flyger hemåt.
Med bucklan.
Då är de gissningsvis rätt möra, men flighten från Alberta till Florida är lång så de hinner vila ut innan de landar på TPA och får inleda det verkliga firandet med sin hemstad.
Båtparad väntar tydligen i downtown om bara något dygn och vid min gud, då kommer den där fuktskadade gamla hålan att svänga.
CEO of Everything, vad säger du – ses vi i la tiki?
• • •
Ja, hörrni – då är det dags att dra ner rullgardinen för säsongen här i bloggen.
Det var en prövning på många sätt detta absurda år och det blev inte som vi är vana vid, framförallt inte under slutspelet, men in the end tycker jag ändå vi gjorde det riktigt bra.
Tack, alla, för att ni läser och stöttar och kommenterar och är så fantastiskt lojala.
Jag älskar er. Jo, faktiskt.
Men låt oss nu inte bli för melodramatiska. Snart är det draft och och sedan en massa trejder och free agency-signingar och innan vi vet ordet av har en ny säsong, i någon form, börjat.
Tills dess:
Peace!

Per Bjurman