Stanley Cup-finalen 2020, del 6

De är inte stora, men redan på ett par meters håll går det att urskilja de hundratals ojämnheterna i metallen – så blankpolerad att hela pjäsen gnistrar som glittret lilla fen Tingeling sprider i sagan om Peter Pan.
Det knottriga lilla mönstret bildas av namnen som ristats in i evigheten – tillhörande de som för alltid kommer vara mästare och aldrig, aldrig glömmas bort.
Själva bokstäverna måste man komma närmare för att kunna skönja, men alla vet ju redan vilka helgon som haft Lord Stanleys sägenomspunna pokal i famnen och med garanterade rysningar utefter ryggraden kunnat följa sina egna graveringar med fingertopparna.
Jean Beliveau, Henri Richard, Red Kelly, Maurice Richard, David Keon, Gordie Howe, Doug Harvey, Ken Dryden, Bobby Orr, Bobby Orr, Phil Esposito, Bobby Clarke, Mike Bossy, Wayne Gretzky, Mark Messier, Mario Lemieux, Patric Roy, Nicklas Lidström, Martin Brodeur, Sidney Crosby, Jonathan Toews, Alex Ovetjkin…
Det ögonblicket, när man har Stanley Cup-bucklan i synfältet och förstår vad faktiskt ser, är ingenting mindre än magiskt.
Det går plötsligt att höra ekot av alla ”We Want The Cup” som dånat i hallarna där den burits ut på isen, ana smaken av all champagne som skvalpat i dess kärl, förnimma den vettlösa glädjen i hjärtat på lagkaptener som genom decennierna grabbat tag i sina drömmars trofé och lyft den över huvudet för första gången.
Det är som trolldom, det är som hypnos.
Därför hoppas jag att bucklan får stå kvar på sitt podium i Rogers Place i downtown Edmonton när Tampa Bay Lightning och Dallas Stars ikväll skriver andra kapitlet i 2020 års Stanley Cup-final.
Spelarna ska, tycker jag, se helgedomen och bli tagna av mystiken, av magin, av kraften.
De bästa, det de är något med, kommer i det läget pressa sig ytterligare några snäpp bortom det fattbara – för att själva bli del av det eviga mönstret de verkliga hockeyhelgonen bildar i det där glimrande silvret.
Let’s g!
Stanley Cup Trophy står på spel.
• • •
Hej, alla medlemmar i vår lilla bloggfamilj – hoppas ni haft det gott och fint sedan senast.
Själv önskar jag jag nu kunde dela med mig av nya anekdoter från ystra sessions i tikibaren, om hur The CEO of Everything sa si och så till han från Montreal och så blev det allsång till DEN dängan och vem sjöng högst om inte den gamle legendaren från Washington Capitals finallag 1998, men tyvärr – no such rajtantajtan får ju förekomma 2020.
Och jag har inte så mycket annat att komma med heller, ty det har varit lita körigt med annat idag, så introt kan bli betydligt kortare än vad ni har rätt att förvänta er under en final. Men vi kompenserar under kvällens gång, jag lovar.
• • •
Talk of The Town denna måndag:
Gör Steven med Kniven Stamkos comeback i Game 2?
Coach Cooper vägrade säga varken bu eller bä under en presskonferens i morse, men den omtyckte kaptenen har tränat på is senaste dygnen och media på plats i Alberta tycker sig ana att Bolts vill disponera sitt hetaste sparkapital nu.
Det skulle vara en vändning värdig intrigen i en Lee Child-thriller.
Nej, Stammer kan förmodligen inte prestera ens på 50 procent av sin förmåga efter så lång frånvaro med en skada i magmuskler som fortfarande plågar honom, men som vi var inne på redan i lördags: Bara att kunna ställa upp honom nånstans i höjd med vänstra tekningscirkeln i powerplay skulle ge laget en helt ny edge.
• • •
Första gången jag själv på allvar befann mig i bucklans närhet var våren 2008, dagen innan första finalen mellan Red Wings och Penguins i Detroit.
NHL höll då sin Media Day i Cobo Hall, den legendariska mässhallen vägg i vägg med The Joe, skådeplats för bilindustrins största mässor genom åren, och där stod pokalen på ett podium och glänste.
Jag blev just så knockad som jag beskriver ovan, bara ännu mer eftersom jag kom så nära att jag kunde fingra på de legendariska namnen, men det jag minns allra bäst är att några Pittsburgh-spelare anlände samtidigt som jag – och bokstavligen ryggade tillbaka inför synen.
– Wow, utbrast gamle Biffen-favoriten, Tyler Kennedy…jag tror jag går härifrån direkt. Det här är bara för mycket.
Så igen:
Ställ ut kronjuvelen i hallen, för allmän beskådan. Den kommer skänka hela finalen ännu mer lyster och stämningen ännu mer laddning.
• • •
Som ni kanske sett har NHL hållit en specielversion av NHL Awards under tidiga kvällen.
Här är vinnarna:
Hart Trophy: Leon Draisaitl, Edmonton Oilers.
Ted Lindsay: Leon Draisaitl, Edmonton Oilers.
Norris Trophy: Roman Josi, Nashville Predators.
Vezina Trophy: Connor Hellebuyck, Winnipeg Jets.
Calder Trophy: Cale Makar, Colorado Avalanche.
Inte helt och hållet som jag röstade, men jag har inga allvarliga invändningar.
Det lär det däremot finnas vanliga fans som har, så när alla röstsedlar inom kort publiceras på Twitter är det bara att huka i korresoffan.
• • •
Ett annat skäl att ha bucklan on display är att den, tydligen, generar skoj kommentarer.
När Kudden såg den innan öppningsmatchen vände han sig till lagkamraterna och ropade;:
– Ska vi grabba tag i den och springa härifrån?
Det vore onekligen ett nytt, innovativt sätt att bli Stanley Cup-mästare.
• • •
Furmans tips idag:

•Tampa – Dallas 1 (2-1, OT2)

• • •
– Jag är inte ens säker på att vi hade behövt duscha efter de två första perioderna.
Så grymtade Cooper efter slutsignalen i lördags.
Vi lär följaktligen få se ett mer laddat och motiverat Tampa från start ikväll.
Problemet är förstås att inte ens all-in-insatsen i tredje perioden i öppningsmatchen räckte, för…ja, Kudden.
Han var lika överjävlig som i sina bästa stunder mot Golden Knights och let me till you: Får de lika svårt att baka cannoli ikväll är han officiellt ett spöke och situationen direkt akut för Bolts.
• • •
Ännu en gång – jag kan inte låta bli att förundras över er som redan i det här läget VET hur finalen kommer sluta och delar med er inte blott av gissningar utan facit.
Det måste vara skönt att besitta den självsäkerheten.
• • •
Om någon tycker att jag verkar stirrig ikväll beror det på att jag har den där tandläkartiden imorrn.
Det är ett trauma för lilla mig och jag slår mig oavbrutet i pannan som inte gick dit redan förra veckan, för då hade det ju varit gjort nu.
Men vi får försöka vara ”a man about it” och se fram emot ögonblicket när jag kliver ut på 72:a gatan efter det säkerligen ohyggliga ingreppet…
• • •
Burger Klingberg vann den omsusade svenska backkampen i förra matchen – klart. Han var riktigt vass och bidrog med en assist. Medan Vigge stod för sin hittills minst spektakulära insats i hela slutspelet.
Tar han revansch ikväll?
Något säger mig det.
• • •
Vår vän Ekeliw är från och med nu söder-hipster och ska i natt se första Tampa-matchen i sitt nya hem, med utsikt över Nytorget och allt.
Må han belönas med en premiärvinst, annars är risken stor att han river kontraktet och flyttar tillbaka till Örby.
• • •
Jo, tack vare Oleksiak rasslade det till på Paypal sent i lördags kväll.
Det var ju kul – bara jag kommer på hur pengarna ska föras därifrån till mitt bankkonto.
Kvällens namn har inte dragits ännu, lotteri-administratörerna har lite att göra med NHL Awards-wanchet, men det kommer och jag siktar såklart på back-to-back-seger.
• • •
Måste Tampa vinna ikväll?
Ja.
Annars står de inför risken att ramla ner i 0-3-hålet redan på onsdag och då kan den här finalen vara över till helgen.
Så Ondskans nervositet – tydlig i sms från Sofo – är mycket välmotiverad.
• • •
Man kan avbeställa tandläkartider också, eller hur?
• • •
Ikväll kommer det slutligen – Janmarks första mål.
• • •
OK, folks.
Showtime.
Må oförglömliga saker hända i Stanley Cup-bucklans oerhörda sken.