Maraton monumentale

Jamen, nu jävlar!
Nu går vi all-in i NHL-racet och kör maratonsändning monumentale.
Från tidiga brunch-timmen till sena kvällen, när sista slagskottet avlossats i de 23 minusgraderna i Winnipeg, kommer denna januarisöndag handla om hockey, hockey och hockey igen.
Först har vi en förmiddagsmässa i The Madhouse on Madison mellan klassiska gamla kontrahenterna Chicago Blackhawks och Detroit Red Wings, sedan en trio eftermiddagsdueller, två 19.00-fajter, fyra urladdningar vid 20.00 och så den elfte och avslutande föreställningen i Bell MTS Place där uppe på den djupfrysta Manitoba-slätten.
Vad mer skulle man kunna önska sig av en rälig vinterveckans sista timmar?
Inte mycket.
Och till skillnad från senast är bloggen hungrig och ivrig och upplivad idag.
Som sagt:
Nu jävlar!
• • •
Vi hann inte mycket mer än börja spekulera om vad som skulle hända med Pierre Luc-Dubois.
Sen bara – BOOM!
Säsongens största blockbuster-trejd är ett faktum. Dubios slipper ur Tårtans grepp och försvinner till Winnipeg – och i andra riktningen kommer ingen mindre än Patrik Laine, med Jack Roslovic i släptåg.
Sånt ser vi alldeles för lite av i NHL.
Konsensus är väl att Blue Jackets vann, med knapp marginal, för i motiverat skick är ju Laine en av världens mest potenta målskyttar och kommer han bara överens med Kapten Ahab i båset kan det bli braksuccé.
Samtidigt har Jets nu en uppställning ”down the middle” som definitivt hör till ligans bästa. Eller kan du peka på många andra lag med en center-trio som Mark Scheifele, Paul Stastny och Pierre-Luc Dubios?
Nä, tänkte väl det.
• • •
För bara några år sedan var den här första holmgången vi ska se i United Center alltid en av grundseriens heavy weight-fajter.
Nu är det ett regelrätt bottenmöte.
Både Blackhawks och Red Wings befinner sig längst ner på bottnen av omfattande rebuilds och gör i princip upp om vem som ska undvika jumboplatsen i vår.
Så även om de släppt in fans i United Center hade nog få Wings-fans känt sig hågade att köra de dryga fyra timmarna tvärs genom Michigan längs fina I-94 för att se sina hjältar idag – och vice versa när lagen framöver, om och om igen, möts i pizzakartongen i downtown Motor City.
Det hindrar inte att det kan bli åka av de närmaste timmarna- Även dåliga NHL-lag spelar bra hockey ibland – särskilt mot jämbördigt motstånd. Och Chicago och Detroit förblir för alltid fräsande rivaler i alla sammanhang – som Stockholm och Göteborg, Umeå och Skellefteå, Leksand och Mora, Norrköping och Linköping och inte minst Borlänge och Falun.
Så tveka inte att hänga med redan från start.
• • •
Det fanns planer på bättre middag igår kväll, för under hockeysäsongen måste herr bloggaren passa på när tillfälle ges, men en lång eftermiddagssession i Soho och East Village, under vilken farbror genomförde sin första lilla shopping spree på nästan ett år och kom över både fina glas och strumpor och nya bestick och väldoftande duschkrämer av finare sort, framgick det bara alltför väl att det var för kallt för shakin’ nightlife på uteserveringar.
Så jag stannade åter hemma i korresoffan, åt goda grillade räkor från The Smith, drack inget starkare än Coke Zero och lade mig faktiskt vid ett någorlunda kristligt klockslag.
Det betyder att jag nu, i enlighet med gamla traditioner, vaknat pigg som en torped.
Let’s go!
• • •
Canucks kräftgång fortsätter, jo – de har åkt dit på det där jag varnade för i bloggens stora preview men trodde att de skulle undvika: Unga lag som plötsligt gör så stora framsteg som de gjorde i slutspelet får ofta en reaktion och tar till sin egen förvåning ofta ett kliv tillbaka säsongen därpå för att kidsen medvetet eller omedvetet får sig att att framåtskridandet ska fortsätta av sig självt.
Den allra viktigaste dynamithatten i sprängladdningen – en viss Elias från Ånge – lyckades dock äntligen spräcka sin nolla igår kväll och om det lossnar för honom, vilket jag har en stark känsla av att det gör nu när han äntligen har säsongens första cannoli under bältet, kan det mycket väl lossna för hela laget.
• • •
Det finns en del svenskar i den här matinén jag inte haft tid att studera närmare under säsongsstarten och ser fram emot att få spana in idag.
I Detroit har vi Lill-Djoosen, Patrik Nemeth och rookien Mathias Bromé – den senare i några år drillad av min gode vän Niklas Eriksson i Örebro och därmed, utgår jag från, en smart gentleman på isen. I andra ringhörnan, hos Hawks, har vi Hedemora-sonen Adam Boqvist och nya Chicago-borna Jana Janmark och Lucky Luke Wallmark – och så finns en liten chans att Carl Söderberg, som suttit i karantän sedan han anlände från Sverige, äntligen får begå säsongsdebut.
Make us proud, boys.
• • •

Avdelningen spel & dobbel: Så här har har jag fått för mig att dagens elva battles slutar.

•Chicago – Detroit 1 (5-2)
•Washington – Buffalo 2 (2-3, OT)
•Calgary – Toronto 1 (3-1)
•Arizona – Vegas 2 (3-4, OT)
•New Jersey – NY Islanders 2 (1-4)
•Pittsburgh – NY Rangers 2 (3-4, OT)
•Anaheim – Colorado 2 (2-5)
•St Louis – LA 1 (4-2)
•Minnesota – San Jose 1 (5-4)
•Dallas – Nashville 1 (4-3, OT)
•Winnipeg – Edmonton 2 (1-5)
(Ja, när jag är riktigt peppad blir det siffertips också)

• • •
Habs är utan tvekan bäst i NHL just nu – och de har fortfarande inte spelat en enda match hemma i den väldiga katedralen på 1909 Avenue des Canadiens-de-Montréal,.
Stort, kul – men jag vill mana till lite lugn hos de som tycker att ligan redan nu kan börja rista in Shea Webers namn i bucklan.
Även om det här är en kortare säsong än vanligt avgörs den inte första veckorna, eller ens första månaden, och det kan vara klokt att minnas att vi sett många under vanliga säsonger skena i oktober, för att sedan inte ha något alls att komma med när temperaturen i grundserien stiger.
Just saying.
• • •
NY Dolls HC, mitt fantasy-lag, har 7-3-övertag på Jarkkos Non Thai Drunks inför veckans sista omgång men marginalerna är små i nästan samtliga kategorier så jag behöver ert stöd i ytterligare tolv timmar.
Be framförallt en bön att Jarkko-killar som Dylan Larkin, Kirill Kaprizov, Viktor Olofsson, Kevin Fiala, Cale Makar, John Klingberg och Miro Heiskanen inte har en alltför bra söndag – och att Marc-Andre Fleury inte kommer in och är överjävlig för Vegas.
• • •
Det är konstigt på många sätt just nu, men inget trotsar förnuftet på samma sätt som det faktum att ligan avgörs i två länder på varsin sida om en stängd gräns.
De sju lagen i norr, i Kanada, kommer alltså inte en enda gång under hela säsongen korsa gränsen och spela matcher i USA – ja, i alla fall inte förrän semifinalerna någon gång i kring midsommar, då åtminstone ett av dem obönhörligen måste ge sig söderöver för några showdowns – och vice versa för de 24 i USA.
Det är något perverst med det. Något fel. NHL:s har ett naturligt blodomlopp som snirklar sig fram och tillbaka över 49:e breddgraden och blockerar man kärlen och hindrar flödet av spelare, fans och journalister att passera själva pumpstationen blir det i alla fall på emotionellt plan lätt som i det mänskliga systemet:
En ful, farlig propp kan uppstå.
Själv hann jag dit en gång under 2020, till Vancouver på Sedin Week – och blev för första gången varse allvaret i pandemin, för på tillbakavägen var jag tvungen att bevisa att jag inte varit i Wuhan senaste månaderna – men när jag kan återvända har jag ingen aning om. Värst: Det kan dröja hur länge som helst innan jag får se ett helt batteri kanadensare som kommit att bli riktigt nära vänner. Chris, Zeis, Pierre, Kevin, Mark, Don…usch jag vill inte ens tänka på det.
Ånga bort, satans pandemi, så gränsen kan öppnas och proppen lösas upp
• • •
Som John Shannon påminde om på Twitter igår hade nyligen bortgångne hjälten Larry King – en av tidernas bästa intervjuare – ett gyllene tips till alla som vilja följa i hans fotspår:
– Ju kortare fråga, desto bättre svar.
TÄNK om den insikten slog rot i den nordamerikanska hockeyjournalistiken…
• • •
Ifall någon som sätter sig tillrätta i tv-soffan för att se den här matinén inte varit uppmärksam under de inledande två grundserieveckorna: Jo, Patrick Kane är fortfarande en av de största hockeyartisterna.
• • •
När jag i början av det här introt förkunnade att denna söndag enkom ska handla om hockey, hockey och hockey igen ljög jag – litegrann – för effektens skull.
Vi råkar ha konferensfinaler i NFL-slutspelet också, de som avgör vilka som möts i Super Bowl om två veckor, och de blir väldigt svåra att inte smygtitta på lite då och då.
Förlåt.
Jag håller på Tampa Bay Buccaneers mot Green Bay Packers i första matchen, inte för att jag egentligen vet om jag vill se Tom Brady i ännu en Super Bowl, men för att The CEO Sibner nere i Florida förtjänar det efter ett tufft år utan möjlighet att resa hem till släkt och vänner i Sverige (och på grund av en tok som öppnade en dörr på ett Delta-plan på LaGuardia inte heller fick besök av tomten i julas…). Sen vet jag inte. Jag gillar verkligen Kansas City som stad och Chiefs som lag, men Buffalo Bills har blivit hela plågade delstaten New Yorks angelägenhet, så det är svårt. Vi får se.
• • •
De Capitals-spelare som fortfarande får spela slöt leden på ett fint sätt i fredags, men idag kommer frånvaron av Ovie, Kuznetsov, Orlov och Samsonov bli utslagsgivande. Räkna med Sabres.
• • •
161 kommentarer till ett enda litet inlägg, med Baloo himself frånvarande – det är ju 5 plus.
Men denna söndag tar vi och visar de som är vakna på dagarna att vi kan orsaka samma tryck och hallabaloo även fast det inte är natt, eller hur?
Ok, bra.
Nu:
Showtime!