Opening Night 2021

När vintern var som mörkast och januarikölden som strängast, när sjukdom svepte över land och hav, när fundamenten i gamla demokratier riste och själva livet på jorden började kännas som en enda biblisk börda – då öppnades himlavalvet och orden från Gud ekade genom rymden:
Varde National Hockey League!
Och en efter en radade de upp sig på blänkande isplättar över den nordamerikanska kontinenten, världens bästa hockeyspelare, redo att lysa upp den långa pandemi-natten åt oss med ett sprakande fyrverkeri till rock ’n’ roll-show, fullsprängt av skönhet och kraft och passion och dramatik och akrobatiskt artisteri och omöjliga överraskningar och det stoff som danar drömmar.
Den förtrollade stunden – som vi längtat desperat efter under tomma, tysta månader och hälsar som en konstfrusen Messias – är här.
Nu, ikväll, börjar NHL-säsongen 2021.
Det är bland det bästa som hänt – alla kategorier, sett till omständigheterna senaste året – och bloggen skälver i rödglödgad iver, likt en komet på väg att brinna upp i mötet med jordens atmosfär.
Nej, världskrisen tar inte slut med detta startskott från the lord above. Men vi behöver inte sitta ensamma och uttråkade och rädda och tänka på den hela tiden. Istället kommer vi i 116 dagar i sträck – följda av något ännu större och mer omvälvande! – vara förhäxade för att Elias Pettersson utför finter som upphäver själva gravitationen, för att Golden Knights och Sharks kramar märgen ur varandra i svavelosande back-to-back-drabbningar, för att Alex Ovetjkin bombar puck från vänstra tekningscirkeln, för att Avalanches förstakedja ställer till med klapp-klapp-uppvisningar de skulle applådera på Balettakademin, för att Carter Hart klipper så snabbt med plocken att inte ens skuggan hinner med, för att spänningen i en övertidsrysare i The Battle of Alberta trotsar det tänkbara, för att rookies som Alexis Lafreniere och Kirill Kaprizov och Tim Stuetzle visar att inflödet av ny gudomlig talang aldrig sinar och för att skadefria och utvilade Erik Karlsson är sig själv igen.
Det blir fullständigt, komplett, totalt jädra underbart.
Så, baby – välkommen till Opening Night!
• • •
Välkommen ska jag också be att få hälsa alla saknade kommentatorsspårsvänner och U-båtar till den mytomspunna korresoffan – nu åter i stabsläge efter att bara ha tjänstgjort som vanlig, oglamorös möbel under eviga Netflix-kvällar sedan Tampa satte punkt för bubbelslutspelet i Rogers Place i Edmonton i september.
Om detta varit en helt vanlig premiärkväll i början av oktober hade den antagligen fått stå helt tom ikväll, för i så fall är jag säker på att jag varit i Amalie Arena i det Ekeliw kallar Den Heliga Staden och rapporterat om regerande mästarnas Championship-ceremoni.
Men nu är allt som bekant upp- och nervänt. Det går inte att resa på normalt sätt, media får bara undantagsvis tillträde till de tomma arenorna och viruset envisas fortfarande med att spridas som en gräsbrand genom folklagren.
Så bloggens säsong börjar här, framför tv:n i good old Korresoffan
Dock – och håll i er nu:
Imorrn går vi live – från Madison Square Garden!
Där får jag komma in, givet att jag testar negativt i mediaentrén, och kan köra min första på-plats-blogg sedan mars i en helt öde version av The Wooooorld’s Most Famous Arena.
Det blir, i sanning, något.
Men först klipper vi alltså denna inledande bal på slottet på samma sätt som under det två månader långa bubbelexperimentet i höstas.
Välsignade är ni som gör mig sällskap.
• • •
De snillen som ansvarar för spelschemat vet hur man iscensätter en rivstart.
Vårt 116-dygn-på-raken-maraton inleds ju med festligast tänkbara aperitif:
Ett Pennsylvania-derby i Wells Fargo Center, mellan Flyers och Penguins – på hyggligt Europa-vänlig tid och allt.
Se det som första ronden i vad som tveklöst kommer utvecklas till en av serielunkens mest infekterade (dåligt ordval just nu, kanske, men det tar vi inget extra för) showdowns. De kommer ju mötas oftare än någonsin och lär se till att redan grundlig osämja fördjupas ytterligare.
Själv tror jag ju väldigt mycket på Kung Kentas killar i år, Flyers har positionerat sig perfekt för en long run, medan jag fått för mig att Penguins riskerar att börja glida i samma riktning som Chicago och LA – men just de här mötena kan i vanlig sluta hur som helst.
• • •
Det fanns ett tag planer på att återskapa ett NHL-altare likt det som förgyllde holken under playoff-festen i augusti och september, men tiden blev för knapp och dessutom skulle en sådan i det här läget kännas som en kapitulation. Hela säsongen ska fanimig inte bli en tv-happening, vi måste ha hopp om bättre tider och fullsatta läktare framåt sena våren.
Så vi nöjer oss med ett litet gästabud idag, bestående av nybryggt kaffe, färskt snus som precis levererats från konungariket, en dubbel Twix och – såsmåningom – leverans av bättre krubb från Pastis i Meat Packing District.
Men ok, om någon verkligen kräver att få se bild på nån gammal souvenir fixar vi förstås det.
• • •
Efter, eller snarare mitt i, The Battle of Pennsylvania fortsätter kvällen med en ännu större klassiker.
Leafs mot Habs.
Det är så jag börjar skratta för mig själv av lycka. Plötsligt bara väller ju underbara löften över oss.
• • •

Det händer så mycket upprörande och beklämmande nu att huvudet håller på att explodera på daglig basis – och den avskyvärda bilden i veckan på vilken Rene Fasel, Internationella hockeyförbundets fähund till ordförande, kramar Belarus-tyrannen Lukasjenko blev droppen.
Det är just sådana bilder diktaturer i den här typen av situationer använder i propagandasyfte och kan intensifiera förtrycket av den egna befolkningen med. ”Se, omvärlden älskar vår store ledare, ingen bryr sig om ert gnäll”.
Blir det verkligen VM i den där terrorstaten är det ett absolut krav att Sverige inte bara bojkottar – Anders Larsson MÅSTE inse att det inte finns något annat alternativ, hur gärna han än vill bli invald i IIHF-styrelsen och helst sitter still i båten – utan också verkar för att den omoraliske, samvetsbefriade, korrupte Fasel avsätts.
• • •
Nästa generation tar över.
Ja, vi får under kvällens gång i alla fall se en svensk rookie inleda vad som mycket väl kan bli en av de mest spektakulära NHL-karriärerna.
Nils Höglander går ju rakt in i Canucks premiäruppställning och till och med jag med min begränsade koll på vad som händer i Sverige vet att han är en sann artist.
Fantasierna om vad han och EP från Ånge kommer uträtta ihop i framtiden är minst sagt kittlande.
• • •
Mike Milbury är rökt. NBC har beslutat att han inte får komma tillbaka som expertkommentator efter de misogyna kommentarerna i somras. Istället tar man in – Mike Babcock.
Nej, jag skojar inte. De kickar en reaktionär gubbe och tar in en ännu värre.
Man häpnar.
Det ska, som någon sa, bli intressant att höra hur det kommer låta när det är paus och de frågar ”Mike, ta med oss in i omklädningsrummet, hur skulle du kränka och skymfa spelarna i det här läget?”…
• • •
Som en liten knatte inför stora högtider hade jag förstås svårt att somna i natt, on the eve of en ny NHL-säsong, men när det väl skedde framåt gryningen drömde jag att jag blev jagad av en flock arga tigrar och leoparder genom downtown Palm Springs.
Vad ska det betyda?
• • •
”Mja, mja, de har alltid svårt mot Chicago”…
Gissa vem som kommer med denna kungörelse, om Tampa, när jag ringer upp och hör efter om han är peppad inför banér-kvällen i Amalie.
Jo, Mister Ondskan Ekeliw förstås. Och det hade inte spelat någon roll vilka hans mästare än mött. Det skulle hetat att de ”alltid” har svårt även mot Ottawa, Nashville, Edmonton, LA, Florida och IK Brage.
NHL-säsongen är här, det vet jag bestämt när han blir på det sättet och inte tror att Bolts ens kan slå ett urholkat Chicago.
• • •
Meh, Rangers underlåter ännu en gång att ta det självklara beslutet att utse Mika Zibanejad till lagkapten.
Han får, liksom Kreider och Panarin och Trouba, ett A på skjortbröstet.
Varför vill de inte att den informelle ledaren också blir den formelle?
• • •
Såklart, såklart – tipsrad blir fast inslag i bloggen även denna säsong.
Här har vi den allra, allra första.

•Philadelphia – Pittsburgh 1 (OT)
•Toronto – Montreal 2
•Tampa – Chicago 1
•Edmonton – Vancouver 2 (OT)
•Colorado – St. Louis 1

• • •
Som väl framgått vid det här laget tror jag väldigt mycket på Colorado Avalanche i år. Det påminde jag ännu en gång om i den här krönikan idag – och fick, tycker jag, sedan rätt av Gabe The Babe Landeskog i den här intervjun.
• • •
Säsongens allra första mål prickas in av Oskar Lindblom – och det sker redan i förstaperren i Wells Fargo.
• • •
I söndags höll Sportbladet sin fantasy-draft och med tanke på att New York Dolls HC – alltså jag – efter tv-sänt lotteri rattat av Broccolipajen Ekeliw och vår superstar Linn Nordström fick välja som nummer fem gick det helt okej.
Både Ovetjkin och Crosby ingår i min trupp, vilket ju är lite festligt, och de backas upp av sådana som Alex Pietrangelo, Sean Couturier, Kevin Hayes, Andre Burakovsky, Max Pacioretty, Tom Wilson, Nate Schmidt och Rangers-rookisarna Alexis Lafreniere och K’Andre Miller. Och i kassen har jag Markström och Darcy Kuemper.
Det kommer bli mycket tufft får Åsögatan Cranes – Ekeliws brödgäng – att slå oss, det kan jag säga.
• • •
Det vore förenat med alltför stora besvär att skicka spelare mellan NHL och farmen i AHL den här extraordinära säsongen, så istället kommer alla lag, som ni kanske sett, precis som i slutspelet hålla sig med en ”Taxi Squad”. Det vill säga ett gäng spelare som hänger runt den ordinarie truppen och tränar mycket och är redo i händelse av skador eller annat.
Trist nog har Lias Andersson hamnat i denna taxiskvadron i LA. Jag trodde det var dags för the big genombrott nu.
• • •
Premiärveckan i fantasyn känns dock lite svettig, vi i Dolls går nämligen upp mot Liljeholmen Slayerz, med Anton Johansson – vass reporter känd från både TT och Sportbladet – som GM. Han är rookie i de här sammanhangen och rookies brukar ha flyt.
Det vore förnedrande med allt annat än storseger…
• • •
Under slutspelet befann de sig i en bubbla och slapp, men från och med nu måste alla i båsen utom spelarna bära munskydd – inklusive coacherna.
Det lär bli dråpligt att se när Tårtan får ett utbrott och börjar tugga på tyget, men han ska vara glad. Rent estetiskt är vi många som tjänar på att ha större delen av ansiktet förtäckt…
• • •
Brooklyn Nets trejdar till sig superstjärnan James Harden och som hockeyfan blir man avundsjuk. Tänk om såna affärer förekom i NHL också, att en Nathan MacKinnon eller en Brayden Point bytte klubb mitt under pågående säsong. Det skulle sätta mer sprätt på saker och ting, det är ett som är säkert.
• • •
Hjärtat blöder lite för Loui Loui. Canucks tar till alla dirty trick för att få honom att sluta, så de slipper ha hans lön on the books. Men varför skulle han hjälpa dem? Det var inte han som tvingade dem att skriva ett så fett kontrakt inför 16-17-säsongen, de erbjöd det och han tackade jag och har inget att be om ursäkt för. Tycker de det är så hemskt får de väl köpa ut honom – eller leva med sitt misstag. Case closed.
• • •
Red Wings har utsett Dylan Larkin till ny lagkapten.
Det går inte att tänka sig en situation där en ung man har större skor att fylla.
De tre närmast föregångarna med samma C på tröjbröstet heter Steve Yzerman, Nicklas Lidström och Henrik Zetterberg.
Ojvoj.
• • •
En extra stor kannan kaffe puttrar i köket, för jag måste passa på. På Garden imorrn serveras, på grund av pandemin, ingen mat och ingen dryck.
Hur ska det gå?
• • •
Det kom just ett mail om att Amazon har ett filmteam som kommer följa Maple Leafs under hela säsongen och pytsa ut nya avsnitt av serien ”All or Nothing” med jämna mellanrum.
Om Chall och ni andra Leafs-fans inte har Amazon-abonnemang är det nog dags att skaffa nu.
• • •
Okej.
Ta ett djupt andetag, allesamman.
Nu är väntan över.
Nu släpper de, på självaste Gud Faders order, pucken i NHL igen.
Nu – halleluja – åker vi!