En Valentine-date med bloggen, del 5

PITTSBURGH – WASHINGTON 6-3 (Slut)

VEGAS – COLORADO 0-0 (Period 1)
• • •
Vår date har nu passerat middagsstadiet, ljuset är dämpat och sensuellt och vi är fullt inbegripna i en vild…eh, dans.
Och jo, det är definitivt Knights som för i den inledande akten – likt en Nurejev som försöker få Bobby Baccala att hänga med i svängarna.
Men de lyckas inte stjäla sig några kyssar, så ännu vet vi inte hur kvällen slutar.
• • •
Det kanske beror på att jag i mycket tidiga år var inne på glamrock och punk och därför utvecklade en fäbless för det vågade, flamboyanta och originella men jag måste säga att jag ÄLSKAR Vegas guldfärgade jerseys.
Snacka om att sticka ut, snacka om att bryta av mot allt konventionellt och tråkigt.
• • •
Fast efter tio minuter lyckas Avalanche få upp blodtrycket ett par snäpp och ju närmare pausen vi kommer, desto mindre ser de ut som det de är – ett lag som legat och hostat sedan fjärde februari.
Fortsättningen kan bli spännande.
• • •
Med Lehner justerad tvingas Flower till tjänstgöring lika tung som under 2018 – och det ser han ju ut att trivas utmärkt med.
• • •
Det stora I-landsproblemet här i holken – högst bidragande till de sömnsvårigheter jag nämnde tidigare – är att det inte går att hitta något mellanläge i a/c-aggregatet, det som bistår med livsnödvändig kyla på sommaren och lika livsnödvändig värme nu.
Även om jag har den på lägsta spätta blir det som i Patrik Laines bast inom trekvart – och slår jag av helt dröjer det inte förrän jag sitter och huttrar.
Som min 104-åriga mormor brukade säga:
Hur man vänder sig har man arslet bak.
• • •
Nu göra Burra mål – och Wild Bill likaså.