Returfajt i paradiset

Solen har utfört ännu ett magnifikt dagsverke i Florida och i vanlig ordning blivit rundhänt applåderad medan hon i den rödglödgade skymningen sjunkit ner långt ute i Mexikanska Golfen.
Så nu tänder vi åter strålkastarna i rymdskeppet på Channelside Driver, spolar isen och släpper ut stridstupparna i Lightning och Predators för en ny holmgång.
Känslorna svallade i förrgår som vågorna i Long Island Sound under dagens räliga vinterstorm på östkusten – och de lär inte svalna när samma unga män mindre än två dygn senare ställs nästipp mot nästipp igen.
Så brace for impact, ber bloggen att få hälsa från paradiset.
En returfajt a la Sonny Liston och Floyd Patterson sommaren 1964 väntar här.
• • •
När Baloo lämnar New York dansar Qanon-extremisterna på bordet, eller hur det gamla ordspråket nu lyder.
Härvan med Tony Deangelo är ett riktigt omtumlande drama, det värsta Rangers haft att hantera sedan Sean Avery ingick i truppen och snittade en skandal per dygn.
Den kontroversielle backen hamnade alltså i regelrätt handgemäng med Georgiev i spelargången efter förlusten i lördags, varmed medspelare – Kreider och/eller Miller, det är lite oklart – fick kliva emellan och igår sattes han upp på waivers, trots att han så sent som i oktober erbjöds och skrev på ett tvåårskontrakt värt 9.6 miljoner dollar.
Vad som händer nu är oklart, han ”clearade” waivers tidigare idag, men jag kan inte låta bli att reflektera över hur pantad man måste vara för att ställa till det för sig själv på detta sätt – om och om igen.
Den hängivne Trump-supportern från södra Jersey får ha vilka åsikter han vill, även hockeyspelare omfattas av yttrandefriheten, men han måste ju fatta att han sätter allt på spel och riskerar hela sin extremt lukrativa karriär som NHL-proffs när han ständigt hamnar i bråk och kontroverser och dispyter.
En sådan trallgök vill ingen ha i sitt omklädningsrum.
Som hans hjälte skulle sagt:
Sad!
• • •
Vigge Hedman blev mäkta gramse när han efter lördagsmatchen fick klart för sig att jag under Melodifestivalen 2000 sågade ”När vindarna viskar mitt namn”.
– Va, flämtade han på telefon från flotta Davis Island, sågade du Roger? Han är en av mina stora hjältar och ”När vindarna viskar mitt namn” en av mina största favoritlåtar någonsin. Nu får du be om ursäkt!
Det tyckte dåtidens Aftonbladet-läsare också, den storvulna dängan vann ju tävlingen på operan i Göteborg och jag fick löpa gatlopp i skitstorm monumentale
Men jag står på mig. Som Thåström konstaterade: Det är ni som är dom konstiga och jag som är normal.
Fast det hindrar inte att jag vill höra ”…Vindarna” dåna i Amalie ikväll också.
Då har ju Pansarkryssaren Från Fäbodvägen gjort mål och…det var ändå lite fint att höra gamle Roger från Bockträsk så här i främmande land.
• • •
Lite skarvade jag när jag här ovan utgjöt mig om hur solen frälst västra Florida även denna årets första februaridag.
Det har faktiskt varit rätt mulet, blåsigt och bara 12-13 grader varmt idag.

Men jämfört med hur de samtidigt har det hemma i New York är några moln, lite vind och de tolv plusgrader de bortskämda Florida-borna själva grimaserar plågat åt en ocean av gräddsås.
Där uppe rasar den värsta snöstormen på fem år och allt har på traditionsenligt sätt slutat fungera; trafiken står still, flygplatserna har stängt, tunnelbanetågen fastnar på snötäckta spår och de som jobbar i butik bara slår igen och går hem.
Det är givetvis en ljuvlig kick att studera det djupfrysta kaoset på håll, tillbakalutad i en solstol på Marriott Watersides grandiosa veranda.
• • •
”Det kunde man ju ge sig fan”, tänker jag när Vigge samtidigt låter antyda att det är Lönta Lindqvist som övertalat honom att börja använda ”När vindarna…” som målsång.
Han, Lönta, har den mest underutvecklade musiksmak jag någonsin stött på hos en vuxen människa – och han skäms inte en sekund för den.
När jag sms-kollar om han är skyldig kommer följande svar:
– Kan varken bekräfta eller dementera, bara konstatera att du känner mig och min musiksmak tillräckligt väl för att dra dina egna slutsatser.
Ja, vi ska nog vara glada att det inte är Brandsta City Släckers västra Florida får höra varje gång 77:an laddar bössan.
• • •
För första och enda gången i världshistorien är det 1 februari 2021 och då ser man tipsrad ut så här.

•NY Rangers – Pittsburgh 1
– Blåskjortorna sluter leden efter senaste dygnets kaos och gör säsongens bästa match.
•Washington – Boston 2
– Det säger sig nästan själv att Caps och B’s ska dela på bytet i det här dubbelmötet. Nu är Pastrnak också varm i kläderna och börjar måla.
•Tampa – Nashville 1
– Mästarna är för bra för Hynes version av Nashville.
•Montreal – Vancouver 1
– Canucks har senaste matcherna spelat lika bra som i bubblan i somras, men mot habbar upprörda över säsongens första förlust räcker det inte.
•Winnipeg – Calgary 2 (OT)
– Flames är på G. Elias Lindholm avgör 1.14 in i förlängningen.

• • •
När även Lönta får höra om mina gamla synder som schlagerrecensent är svaret mer kortfattat:
– Radera mitt nummer!
•  • •
Om det ändå varit normala tider och läktarsektionerna i Amalie kunnat fyllas med åskådare…då hade det blivit ett fantastiskt sjöslag ikväll.
För uppladdningen inför Super Bowl på söndag bara eskalerar, fler och fler besökare ansluter från alla håll och kanter och stämningen i det förbluffande myllret ute på exempelvis långa river walk stegrar redan mot kokpunkten.
Se här.


Pandemin?
Den verkar få ha hört talas om.
En hockeyfajt mitt i folkfesten hade suttit som den tredje snapsen på midsommarlunchen.
• • •
Mirco Muller är en riktig klassvärvning av Leksand. Det var inte länge sedan man satt i The Rock och tänkte att, hey, det är en jävla sevärd back..
• • •
Vi har stretat oss genom hela pandemin ihop, talat och textat flera gånger i veckan och försökt peppa varandra så gott det gått – men ikväll ses jag och The CEO of EVerything Sibner live för första gången sedan eländet utbröt i mars.
Han kör i skrivande stund upp från ranchen och snart ska vi sammanstråla bland plexiglasskivorna i Amalies pressbox.
Det blir emotionellt.
• • •
Jag vet inte, men ser inte Stamkos lite rostig ut ikväll?

• • •
Och när vi klara här om några timmar hoppar jag in i min småländske väns kärra och följer med ner till ranchen och sen ska jag hänga där i veckan.
Är ni snälla kan det bli en eller annan liveblogg från poolen, där han har stor tv-anläggning installerad, om kvällarna.
Badbilder utlovas ej.
• • •
GM Gorton på presskonferens alldeles nyss:
– Tony Deangelo har spelat sin sista match för New York Rangers.
Ojvoj.
• • •
Nu börjar det bli riktigt rörigt med inställda matcher och spelare satta i covid-karantän.
NHL lovar dock att det kommer finnas tidsmarginaler och logistiska möjligheter att fullfölja hela grundserien.
Hoppas de kan hålla det löftet.
• • •
Etta i Sportbladets Fantasy-tabell just nu:
NY Dolls.
Långa stunder utan både Washington-spelare och Vegas-diton.
We’re on a roll.
Men den här veckan möter vi Mosebacke Monarki, anförda av veteranen Mattias Wikdahl, och jag kan bara hoppas att mina killar förstår allvaret.
• • •
Även de senaste dygnen har jag tillbringat det mesta av min tid på de två Marriott-hotellen en lätt isfösare från Amalie, men ändå inte sett röken av några Predatorer.
Sådan är ju tillvaron on the road för NHL-gossarna nu. De får inte röra sig fritt ens på sina hotell, än mindre gå ut eller besöka valfria restauranger. De är hänvisade till några få hermetiskt tillslutna våningar på hotellet och så är det bara med.
Ja, de får jävligt bra betalt för besväret, men roligt har de inte den här säsongen.
• • •
Att vi har januari bakom oss ändå. Det är som att åka Vasaloppet och passera Oxberg. Man har i alla fall det allra värsta bakom sig, liksom.
Vad jag nu inbillar mig att jag vet om det.
• • •
Men efter att de meddelat Deangelo inte ska spela mer i Rangers får vi höra massor om vilken fin människa, omtyckt lagkamrat och lysande hockeyspelare han är.
Que?
• • •
I en färsk blänkare på sin eminenta sajt rankar The Athletic alla NHL-arenor – utifrån parametrar som stämning, geografiskt läge, sikt, allmän look, utbud av mat och dryck och unika inslag.
Etta: T-Mobile Arena i Las Vegas. Därefter följer Bell Centre i Montreal, Bridgestone Arena i Nashville, Amalie Arena i Tampa och Excel Energy Center i St. Paul.
Jag har inget att invända – även om jag nu bara bevakat politiskt konvent i X:et.
Sist?
Jodå, Ottawa är jumbo även på denna lista.
Botten ser ut så här:
27. BB&T Center i Sunrise, 28. Nassau Coliseum på Long Island, 29. Saddledome i Calgary, 30. Keybank Center i Buffalo, 31. Canadien Tire Center i Ottawa.
• • •
Ikväll gör Filip i alla fall ett mål.
Det lovar jag.
• • •
Igår var det, för första gången någonsin, så fullt i tikibaren att de fick lov att inrätta provisoriska entréer och hade vakter som kontrollerade inflödet av folk.
Så jag istället till den betydligt mer glest befolkade verandan på Marriott och åt en red snapper som smakade himmel.

Så ni vet.
• • •
Markan mot Vezina Trophy. Ska vi säga så?
• • •
Kolla här är han – The CEO!

Man kan bli gråtmild för mindre, tro mig.
• • •
Okej, ladda Pontare från Bockträsk i stereon. Nu är det showtime i Amalie Arena igen.