10 000!

Trumvirvlar och trumpetstötar, konfettiregn och smällande champagnekorkar, darrande stämband och tårar i ögonvrån.
Det här, mina damer och herrar, är ingenting mindre än inlägg nummer 10 000 i NHL-bloggen.

Jo, sedan 10 oktober 2007, när jag under den klatschiga rubriken ”Goddag” fyrade av debutposten, har jag vid tio tusen tillfällen låtit allsköns tankar och iakttagelser flöda ut över bildskärmen och sedan tryckt på ”Publicera”-knappen.
Exakt hur många tecken det rör sig om är oklart, många inlägg har varit väldigt korta och andra långa som ryska 1800-talsromaner, men i genomsnitt talar vi antagligen om 3-4000 tecken
Alltså, sammanlagt, 30-40 miljoner stycken.

Det är en helt bunt biblar, det. Bara om slagskott, pressläktarkaffe, Gris-Olle-ramsor, slipsar, snus, Henrik Lundqvist, finsk lakrits, den lugubra doften utanför The Joe i Detroit, Hästpolo-Gustavs dyra vanor, dry martini, zamboni-avgaser, honky tonk, Russnäs, suspensoarstank, Fast Freddy Shoestrings bredbenta åkstil, tikibaren i Tampa, flygresor, tågresor, bilresor och nervösa promenader genom downtown St. Louis.
Mindblowing.
Men varför, undrar säkert vänner av ordning både här och där. Varför tugga vidare med samma format i 14 år och posta samma typ av inlägg gång efter gång efter gång i all evighet?
Let me tell you:
För att det det är roligare och mer givande än allting annat jag gjort i det här yrket.
Jag kan i denna blogg skriva vad jag vill, hur jag vill, när jag vill och var jag vill – och den frihet det innebär får mitt gamla hjärta att dunka lika euforiskt idag som det gjorde den där första oktoberkvällen 2007.
Dessutom 1: NHL var en overklig dröm i min barndom och att få följa denna i mina ögon alltjämt sägenomspunna liga på detta sätt, dygn efter dygn efter dygn, känns som det största privilegium en människa kan föräras.
Dessutom 2: Jag har världens bästa läsare i kommentatorsspåret. Det låter kanske som jag smörar, men jag talar dagens sanning. Interaktionen med er som sluter upp runt var lägereld varje natt har stor, stor del i att bloggen lever och frodas.
Så tack till er amigos – och hurra för oss alla idag.
• • •
Bloggens urfader, Tomas Ros – kallad Front 242-Åke sedan jag back in the day blev varse att han heter Åke i andranamn och till min oändliga förvåning älskar belgiska syntbandet Front 242 – skriver så här om hur allt började:
– Jag blev nästan beordrad att NHL-blogga. Hade ju redan en blogg om svensk hockey sedan 2005 och hade lite ångest. Såg att det fanns en frustande, passionerad hockeymas i Bjurre och det är nog mitt bästa ragg i livet. Vi, två runda masar, uppfostrade bloggen lyckligt ett tag. Nu fyller den 10000 och är tonåring i statistiken och sinnet. Den är unik i sitt slag och hoppas den lever många år till.
• • •
De absoluta höjdpunkterna frågar kollegorna efter och jag vet inte, det är inte lätt att sortera bland biblarna. Men som ni känner till: Ju större det blir, ju mer som står på spel, desto mer börjar det spritta av eufori Baloo – och det brukar spegla sig i superlånga intros de kvällarna. Så the greatest hits återfinns rimligen i skördarna från OS i Vancouver 2010 respektive Sotji 2014, från World Cup i Toronto 2016, från monster-event på Big House i Michigan och Wrigley Field i Chicago samt från ett oändligt antal gastkramande playoff-draman över hela kontinenten.
• • •
Två spelare som verkligen förgyllt bloggen genom åren är ju kamraterna Henrik Zetterberg och Hästpolo-Gustav Nyquist, så jag kontaktar dem för några kommentarer om det 10 000-jubileet.
Zäta:
– Tänk att världens bästa blogg har 10000 jubileum. Bättre läsning är svårt att hitta.Framförallt har jag tyckt det varit roligt att följa Gustav Lille Skutt Nyqvist, även känd som Hästpolo. Otroligt att bloggen har porträtterat den lille krabaten så sanningsenligt. Nu håller vi tummarna att han får vinna Calder Trophy denna säsong!
Hästpolo-Gustav:
– Bara ganska otroligt att dom inte flyttat bloggen till Klick ännu! Men det kommer väl.
Haha, menar du att den är skvallrig?
– Äh,  men grattis! Fantastisk jobbat! Men ja, en hel del skit har skrivits om stackars mig, om än väldigt underhållande.
Zäta tycker den är bra…
– Ja, det faktum att han aldrig fått något illa skrivit om sig är helt jävla ofattbart, ni måste ha mördat någon tillsammans, så mycket som ni håller varandra om ryggen!
Haha.
– Lägger på nu.
• • •
Här är första inlägget någonsin – det med kioskvältaren till rubrik.

En tråkig detalj är att alla kommentarer från de inledande åren raderats efter ett antal byten av plattform och nu svävar herrelöst någonstans i cyberrymden.
Där fanns många pärlor, alla var inte lika snälla på den tiden. Framförallt menade somliga att jag var lite partisk när sju respektive åtta favoriter från hemlandet gick upp i finalerna mot Penguins 2008 och 2009. Jag? Partisk? När Lidas, Homer, Zäta, Kron Wall of Pain, The Mule, Lilja, Samme och Big E spelade final? Näää…
• • •
Det är många som borde tackas en sån här gång, framförallt bland spelare och er läsare, men det känns kymigt att välja somliga framför andra och kanske rentav glömma några.
Så jag säger hjärtligt, hjärtligt tack samtliga som läst och kommenterat under 10 000-racet – och till alla spelare jag mött, plågat med frågor, gett fåniga smeknamn och skrivit så mycket trams om.
Det finns dock några särskilda sidekicks som måste nämnas särskilt – kompanjoner som funnits vid bloggens sida under några tusentals pressläktarsessions, i omklädningsrum (samt korridorer utanför omklädningsrummen, där vi sammanlagt slösat bort några dygn på att vänta), på flygresor och inte minst i i barer – och gett stöd, inspiration och grejor att skriva om
Följaktligen : I owe you, Henrik ”Eken” Ek, Varpu, Höken, Steven Åsberg, Niklas Holmgren, Calle Johansson, Päronmannen, Björn Oldeen, kollegorna och promenadfascisterna Ros och Abris, Big Papa Wennerholm, Uffe Bodin, Linus Hugosson, The CEO of Everything, Lönta Lindqvist, Simba Sjöberg, Kajsa Kex, Arvika-Anton, Viberg, Sebbe, Broccolipajen Ekeliw, Scottie, Chris, Pierre, Katie, Frank, Zeis, Don, Joey Mac, Dan, Isabelle, Spector, Larry, Arpon, Ryan, Don, Reander, Sven och Maja, Påsen, Gris-Olle och – inte att förglömma – surkålsmannen.
Nu siktar vi vidare mot 20 000.
• • •
Häpp, stopp och belägg, vi har en helt vanlig grundserieomgång kommande natt också, så nu får vi lägga undan nostalgin och avlossa ett redigt tips.
Det kommer här.

•New Jersey – Pittsburgh 2
•Buffalo – Boston 2
•NY Islanders – Philadelphia 1
•Carolina – Columbus 1
•Tampa – Chicago 1 (OT)
•Florida – Nashville 1
•Detroit – Dallas 2
•Edmonton – Winnipeg 2 (OT)
•Colorado – Minnesota 2 (OT)
•Anaheim – Arizona 2

Jag återkommer med inlägg 10 001 när de spelat en period i de tidiga matcherna.

P.S Det här jubileumsinlägget lämnades olåst, så ni som inte deltar under lägereldsnätterna ser vad ni missar. Kom igen, lös ett Plus-abonnemang och gör oss sällskap!