NHL-bloggen

Årets show på Broadway

Aldrig mer ska jag ta den normala vardagens små glädjeämnen för givet…
Varianter på den sortens löften har vi alla uttalat för oss själva senaste året – och, om vi råkar vara NHL-freaks, inkluderat försäkringar om att vi för sista gången klagat på sega nothing-burgare mitt i serielunken.
Fast ikväll ska jag få återuppleva något på Madison Square Garden som jag aldrig sett på som något annat än en ständigt återkommande kick.
New York Rangers tar ju emot Washington Capitals.
Det är antagligen den match-up jag jag sett live vid flest tillfällen genom åren, eftersom de gått upp i så otroligt många playoff-bataljer – och det har alltid, alltid varit kittlande och exalterande och roligt.
Tisdag i slutet av november? Kallt och regnigt? Inget särskilt i potten? Bägge lagen ur form?
Spelar ingen roll.
Till holmgångar mellan Rangers och Caps i Garden – eller Betongbunkern i DC, för den delen – springer man alltid.
Varför?
Från första stund – hösten 2005 – har ju Alex Ovetjkin ingått i dealen och han är ingenting mindre än samtidens största hockeyattraktion. Sen kom Bäckis från Valbo och blev favorit, på alla möjliga vis. Och så uppstod den där sprakande rivaliteten lagen emellan.
Ikväll är det sålunda med extra mycket sprittande happy-glitter i hjärtat jag tränger mig förbi Gris-Ollarna utanför Penn Station på åttonde avenyn och glider in genom Gardens backstage-portar.
Att för första gången på över ett år få vara med om något man alltid värderat högt är givetvis ännu större än att revalvera saker man inte haft vett att uppskatta till fullo tidigare.
Happy-glittrar ni med mig?
Vad härligt!
• • •
Det finns de som bara ÄR stjärnor och jag ger er – Erik Karlsson!

Haha. Den där scenen, från presskonferensen i San Jose igår, är ju en av hela NHL-säsongens höjdpunkter.
• • •
Ett annat skäl att det här känns som säsongens happening på Broadway är att vi ju också får ta del av nästa rond i Bäckis-vs-Mika- thrillern.
Ingen av de två hetaste svenskarna i ligan, ihop med Vigge Hedman, fick väl håret att locka sig på någon med rak page i söndags, men de är båda Nocturnal-artister och kommer, tror jag, blända oss med sina fantastiska färdigheter ikväll istället.
• • •
Vi måste prata om Aaron Ekblad, höll jag på att säga. För shit – hans skada hör till det obehagligaste jag sett. Han hade så vansinnigt ont att han slog näven i isen om och om igen – och sedan kastade han sig om sjukvårdarens hals i desperation.
Fy fan.
Det är såna scener som återvänder till mig i mardrömmar om nätterna.
• • •
Äter lunch på min diner och blir aningen paff när bordsgrannen, en ensam man med aningen trådsliten framtoning, som gamle tv-deckaren Columbus ungefär, beställer in en dubbel vodka tonic och ingenting mer.
Till och med på Manhattan är slikt sällsynt – i alla fall tisdagar runt 13.30.
Men det kanske är Gris-Olle som värmer upp på det sättet.
• • •
Det verkar inte som att han reflekterat över det själv, men om Rangers suger ikväll lär de aderton hundra – antalet fans som släpps in på Garden as of now – upplysa David Quinn om att allt var mycket bättre när han satt hemma i soffan och åt popcorn.
• • •
För första gången denna säsong: Bloggen i kostym på match. Svart. Med svart skjorta. Johnny Cash in the house liksom. Caps är ju på besök.
• • •
Testar negativt igen och det är ju skönt, men snart är det slut med detta dickederande. När jag fått andra sprutan behöver jag inte testas mer – det är bara att gå raka vägen till pressläktaren.
Kan inte vänta.
• • •
Arton raka förluster är arton raka förluster, menar jag – men Sabres-fans desperata efter NÅGOT att inte bryta ihop över påpekar att ligan inte räknar övertidsförluster som ”riktiga” förluster och att Sabres därmed är långt från alla tiders eländigaste rekord.
Detta är jag medveten om, men jag vägrar erkänna NHL:s regler i detta avseende eftersom de bara syftar till att dåliga lag inte ska känna sig så utpekade.
Igen:
Arton raka förluster är arton raka förluster, oavsett hur de tillkommit.
• • •
Lagom tills jag hänger på mig kostym visar det sig också att mina vänner skoputsarna nere på Penn Station äntligen öppnat igen, så dit trampar jag hänfört och får de italienska pjucksen behandlade för första gången på långt över ett år.
Nu glänser de ikapp med Gardens nyspolade is.
• • •
Paulie Walnuts var på extremt dåligt humör när jag ringde i förmiddags, det var något om att ”that fat fuck” Vito Spatafore försvunnit och jag skulle bara veta, men han tog i alla fall emot den här tipsraden:

•Montreal – Edmonton 1
•Boston – New Jersey 1
•NY Rangers – Washington 2
•Tampa – Columbus 1
•Florida – Detroit 1
•Chicago – Carolina 2 (OT)
•Nashville – Dallas 2 (OT)

• • •
Ja, efter en vecka när Katedralen i Montreal legat i mörker hälsar vi Julias grabbar tillbaka ikväll.
Tänk om Julia själv var med också, men det är mycket begärt av en småbarnsmamma 01.00 mitt i veckan. Låt oss hoppas att Habs ändå hedrar henne med en sjujävla insats.
• • •
De burkar glömma såna löften, de har liksom viktigare saker att koncentrera sig på, men Bäckis har lovat att vinka till bloggen på den beskedligt befolkade pressläktaren under matchvärmningen i kväll.
Rapport följer.
• • •
Det här är mars månads sista gathering på Garden – och good riddance, jag kan inte fatta att det fortfarande ÄR mars. Denna sega månad asså. Man är så glad över att äntligen ha januari och februari bakom sig, men så kommer mars med ungefär samma skit – och tar aldrig slut.
Men i övermorgon börjar april. DÅ är livet tillbaka på riktigt.
• • •
Flyers sätter Ghost på waivers och det kan bara betyda att en fetare trejd är på G.
Men Predators har häng på playoff igen, så Eky Ekholm tror jag de kan glömma.
Så, Kenta – vem vill du ha? Subban? Det vore nåt.
• • •
Bild på glad gubbe i mask inför säsongens hittills häftigaste Broadway-show.

Och några små Gris-Ollar.

• • •
Tårtans sämsta sida som coach har hamnat i blixtbelysning sedan Patrik Laine landade i Ohio. Han, Tårtan, har gett sig fan på att den finländske stjärnan ska spela som alla andra och har därmed tagit allt ifrån Laine allt som gör honom unik – precis som han en gång släckte Marian Gaborik här i New York – och vad FAN var det då för mening med att trejda till sig ligans bästa skott?
Det ska bli en fröjd att se pånyttfödelsen i en annan klubb nästa säsong – och en lika stor fröjd ska det bli att se Tårtans karriär nå sin slutpunkt.
• • •
Nä, haha, inte fan vinkar nummer 19. Som sagt – det finns viktigare saker att fokusera på.
Men han får guldstjärna i min lilla bok, för han värmer utan hjälm.
Kolla bara.

• • •
OK, årets match är här – i alla fall som jag ser det.
Låt showen börja.

Per Bjurman