Årets show på Broadway, del 2

NY RANGERS – WASHINGTON 1-2 (Period 1)
• • •
På Broadway ikväll:
Quinns Rangers.
Det är ett helt annat Rangers än det fria, uppsluppna, kreativa Rangers som i knappt två veckor fick spela ut under tillfällige chefen Knoblauch.
Quinn-upplagan har en pinne uppkörd i en vital kroppsöppning och står frusen i vinddraget när mighty Capitals öppnar spjällen och kör så det ryker på Broadway.
Tv-soffan, David. Det är där du ska sitta…
• • •
Ah, Bäckis nätta lilla macka till Oshie – en liten kanapé kan vi kalla den – vid 1-0-målet är ett litet mästerverk i all sin enkelhet.
Bara playmakers av en särskild kaliber kan göra så.
• • •
Fast nu ska vi vara snälla. Quinns lärjungar drar under andra halva av förstaperioden ur den där pinnen och börjar spela med betydligt mer…brio!
Och det ger ju resultat.
• • •
Det har varit egendomligt att se Chara i Caps-tröja på TV. I verkligheten känns det som science fiction. Själva naturlagarna sätts ur spel.
• • •
Var det inte alldeles nyss vi firade 10 000:e inlägget i bloggen?
Well, det här är nummer 10 045.
Det går undan när Baloo löper genom tiden.
• • •
Stort att de får Patrick Marleau att sjunga nationalsången på Garden.

• • •
Aktiviteten i spåret går aldrig att förutspå. En kväll som igår, när jag var ledig, sprakade det av action. Under kvällens live-sändning – pausfågel i P1.
Ge mig en sång, hörrni.
Eller ett U-båtsperiskop åtminstone.
• • •
Gris-Ollarna på plats här på Garden är också lite avvaktande. Inledningsvis. Men efter Chytils fina frilägesreducering blir det betydligt mer ramlama i bänkraderna.
• • •
Det verkar inte bättre än att Devils blivit ett spöke för Bruins.
Oväntat, minst sagt.
• • •
Fast jag tror Kenta har tagit sig tupplur igen. Det skulle förklara mycket.
• • •
Vad tror ni om en vurre i det här läget? För bloggen alltså? Jag tror det är dags.