Veckans Lista 2/3

Som det – typ – hette i The Clash-klassikern:
Korresoffan Calling!
Efter ännu en utflykt till Florida är Baloo tillbaka vid sin läst och ska tugga hockey igen.
Hurra, right?
Vi börjar med en Veckans Lista – på precis samma diktatoriska premisser som vanligt: Jag berättar vad jag tycker varit bäst och sämst på slutet och så är det bara med det.

VECKANS LISTA

1. Toronto Maple Leafs.
– Ja, de toppar igen. Men så har denna eviga olycka till lag heller inte varit bättre sedan de första raderna i Gamla Testamentet formulerades. Och på samma bibliska sätt är dekretet ”Leafs-fans får inte klaga eller ens vara nervösa” nu ett av de tio budorden i den här bloggen.

2. Bäckis.
– Sång- och dansmän från Valbo åldras aldrig. Tvärtom. Likt exklusiva ostar från Oregon, och mjuk bourbon från Kentucky, blir de bara bättre och bättre med åren. Så givetvis står Bäckis efter fjorton säsonger i NHL för sin hittills finaste grundseriestart – och leder svenska poängligan med bred marginal.

3. Regerande mästarna.
– Det kan gissningsvis vara frustrerande att bli tagen för givet, vad vet jag, men Bolts ska bara vara glada över att de får segla under radarn. Ingen noterar ju liksom att de bara vinner och vinner – och snart står Vigge Hedman åter och kramar buckla på en isplätt nånstans på kontinenten.

4. Drake Batherson.
– Vem? Ja, jag undrar själv. Men den här Ottawa-tjommen har börjat göra mål som en hel Alfie.

5. Willie Styles.
– Kritik kom, kritik besvarades. Alla nöjda? Willie Styles – som Joe Thornton tydligen valt att kalla Lill-Nyllet – är en gång för alla en stor hockeyspelare.

6. LA Kings.
– De här nissarna har inte varit uppe och klättrat på bloggens lista sedan mitten av 10-talet och jag trodde det skulle dröja ytterligare några år innan de gjorde det igen, men se på fan: Hockeydansen går i La La Land igen.

7. Open for business I New York.
– Baloo har ju inte varit där och smakat på sensationen ännu, men blotta tanken på att Garden, The Rock och Nassau Coliseum efter ett tomt, tyst, mörkt och jävligt år tar emot fans igen får det fan att stocka sig i bloggens hals.

8. Kaprizov-Rask-Zuccarello.
– Hetaste trion i Minnesota sedan Vanity, Brenda Bennett och Susan Moonsie bildade Vanity 6 och började samarbeta med Prince i Paisley Park.

9. Lundeström.
– Värre var det i Gällivare, sa man förr. Men med local boy Isac Lundeström i blockbuster-form på andra sidan jordklotet är det ju bara bättre i den den gamla järnvägsknuten i Norrbotten.

10. Lönta Lindqvist.
– Arne Hegerfors från Hörnett! Ja, ni såg, och hörde, väl? Bloggens gamla sidekick debuterade som play-by-play-kommentator åt Viasat i helgen? Otroligt modigt och framåt och coolt. Jag är en stolt över Kramer, min gamle vän.

VECKANS BU

•Buffalo Sabres.
– Suck.

•Jordan Binnington.
– ”Sicken tönt”, utbrast jag högt för mig själv på hotellrummet i Orlando när Blues-målisen häromkvällen lämnade isen som en brädad raggare på midsommar i Rättviksparken 1978. Det uttalandet gäller fortfarande.

•Bristen på tålamod.
– Inte för att jag är helt oskyldig själv, men börjar inte den här Instant gratification-hysterin bland media och fans bli lite väl okontrollerad nu? Det krävs inte mer än en dålig vecka eller två – sen är spelare, coacher och hela lag stekta och röka och ska säljas uppåt floden. Ska vi ta och andas lite ibland?
• • •
Jag vill härmed lämna in en officiell protest mot naturen – och flygindustrins tekniska tillkortakommanden.
Hela luftrummet längs the eastern seaboard, från Florida upp till Metropolis, var knöligt och buckligt och gropig idag och jag kan inte förstå att det får vara på det sättet. Inte heller accepterar jag att de ännu inte uppfunnit plan som liksom parerar turbulensen och gör varje flygning helt smooth – oavsett vad som pågår utanför.
• • •
Ja, Rangers spelar för publik – en liten en – ikväll också och jag är i stan, men eftersom det inte var hundra när jag skulle komma tillbaka hann jag inte ordna med ackis, för det är så i år: Inga säsongsackrediteringar tillhandahålls, alla måste sök ny inför varje match och godkänna att covid-test utförs.
Så sorry, ni får vänta på rapport om hur det är med fansen på Garden tills…oj, ända till, Flyers kommer hit om två veckor.
Men då måste vi nog ta och åka nån annanstans innan dess.
• • •
Hattmyran, man får lov att bita ihop kämpa – även om ens favoriter bara håller sig på västkusten.
Fast jag kan fatta att det blir lite svettigt i år…jisses.
• • •
En liten tipsrad är gjord i staden
Den livar upp hela, hela dagen
Vi tror på två – vi tror på ett
Och när Abisko säger ”rätt” – så känns det fett

•New Jersey – NY Islanders 1
•NY Rangers – Buffalo 2 (OT)
•Pittsburgh – Philadelphia 2 (OT)
•Columbus – Detroit 1
•Montreal – Ottawa 1
•Nashville – Carolina 2
•Winnipeg – Vancouver 1
•Dallas – Tampa 2 (OT

• • •
Det här är den aktuella listan över de coolaste, mest exotiska platserna samtida svenska NHL-exporter vuxit upp på:
Kusmark, Russnäs, Bockträsk, Valbo, Ånge, Boden, Tibro, Trångsund, Nykvarn, Gällivare, Landsbro, Vikarbyn, Åkerö, Hyttmyra och den där hästpolo-banan i Skåne.
Nä, de två sista var skämt.
• • •
Jo, jag tror faktiskt att Sabres tar två poäng på Garden. Be mig inte förklara varför. Det bara känns så. Likaså att Julias grabbar från Quebec-provinsen sätter ner foten mot Ottawa. Och Couts blir OT-hjälte för Kenta-laget i Pennsylvania-slaget.
• • •
Fast vad gäller dagens flygning – vyn över Manhattan från ”fel” håll (fångad med mobilen i airplane-mode, jodå) under den skakiga inflygningen till Newark var fin.

Titta, där i smeten bor jag.
• • •
Now, vad gäller Leafs framgångar måste man ju förstås fråga sig huruvida det hade gått lika bra en vanlig säsong. Det är och förblir ett faktum att kvaliteten på de här fyra divisionerna skiljer sig åt ganska dramatiskt – och att serieledarna inte behöver spela mot Tampa, Boston, Florida, Carolina, Colorado, Vegas, Minnesota och Dallas.
Fast det ska vi tala mer om när vi slår på podcast-mikrofonen på torsdag.
Tune in då.
• • •
Lite mer illustration – på CEO från lunchen igår, vid en klassisk schack intill Mexikanska golfen.


Man borde bo i dylikt grannskap, det borde man verkligen.
• • •
Nä, jag kan inte förneka att det var roligt att ringa EK65 igår – eller snarare tvärtom; det är alltid han som ringer upp när man skickar att sms och frågar om han har tid med en kort pratstund.
Det var första gången sedan försäsongen och meddelas kan att han är sig lik: Trevlig och skojfrisk och oförmögen att ta sig själv på alltför för stort allvar.
Och ni läste kanske vad han sa om att han blivit så hårt ifrågasatt den här sässen?
– Så är det bara i den här branschen. Alla älskar en när det går bra och när det inte gör det blir det åt andra hållet. Det här är första gången det blivit åt just andra hållet och jag får väl se det som att även det är intressant att uppleva. Man får försöka hitta det positiva i allt, hehe. Sedan är det ingen som vet allt, men jag försöker alltid göra mitt bästa. Mer kan man inte göra.
That’s the spirit, skulle jag säga.
• • •
Eftersom det hände så mycket spektakulärt i de sena matcherna igår blev det begränsat med sömn innan det var dags för bagarväckning light och resa tillbaka till kylan. Sålunda är jag påfallande pömsig nu, men jag lovar slå på trumman så hårt jag kan kvällen lång.
Dock:
Efter bara en period finns det sällan så mycket att säga från sofflocket, så det kan dröja 40 effektiva innan vi hörs igen.