Fyra heta vår-dueller, del 2

CHICAGO – NASHVILLE 1-1 (Period 1)
• • •
Ah, det är ju det här man väntar på hela vintern.
Verklig kamp.
Maximal satsning i nästan varje sekvens.
Frustande intensitet.
Matcher som världens bästa hockeyspelare är beredda att offra nästan vad som helst för att vinna.
Det finns inget mer exalterande – i alla fall inte innan det slutspel de inblandade sliter så ursinnigt för att få vara med i brakat igång.
• • •
Hackspetten från Kusmark kan annat än än trumma runt som kakaduan hos Kalle Anka på julafton.
Bakåtpassningen ögonblicket innan Tolvanens kvittering är ett riktigt litet konststycke.
• • •
Nej, HEK, du behöver inte upplysa oss om att njutningen för din del är begränsad.
För fans är det som händer när allting dras till sin spets bara plågsamt och gastkramande.
Att de ändå aldrig skulle drömma om att missa det säger något intressant om den mänskliga naturen, tror jag.
• • •
Den som ska se Wild om en stund kan med förde från värma upp med den här krönikan – från dagens printupplaga, men nu också ute på nätet – om hur ligans tråkigaste lag blev roligast av alla.
• • •
Filips långa frånvaro är verkligen ett litet mysterium.
Det finns inga som helst indikationer om vad för skada det rör sig om och klubben är extremt snål med info i ärendet.
Trist.
Jag vill ha bästa masen in action – eller åtminstone, som allra minst, uppgifter om hur länge vi måste längta efter honom
• • •
Han Pius Suter, Blackhawks målskytt, är min själ ingen dålig hockeyspelare.
• • • 
Det står april i almanackan men i New York har vi höst idag, med blåst och kyla och ett elakt regn som tidvis vräker ner från fula, sönderslitna molnmassiv.
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
God bless Robin Lehner, vill jag säga.
• • •
Nu har vaxx-Furman fått tillbaka aptiten och ska beställa hem krubb.
Har ni några idéer?