Årets höjdpunkt i Smashville, del 5 – The End

NASHVILLE – DALLAS 1-0 (Slut, OT)
• • •
Nu har det verkliga partyt börjat i Smashville.
De knappt sex tusen lyckligt ylande fansen i ladan strömmar ut på Broadway och förenas med de lika rusiga bröder och systrar som sett dramat på tv och hela downtown blir en enda high-fajvande karneval.
Det händer bara här.
God bless denna stad.
• • •
Eky håller med Bofinken.
– Den här matchen borde inte ha stått 0-0 vid full tid, den var för underhållande för det.
Precis.
Han har fått ditt nummer och ringer och berättar om det, HEK.
Obs! Skämt!
• • •
Gissa vem som utser Three Stars of The Game i Bridgestone?
Jovisst, Bofinken i egen hög person!
Preds PR-gossar – som alltid behandlar bloggen kungligt – tycker att jag som sällsynt, långväga gäst ska få äran och slikt tackar man ju inte nej till.
• • •
Alltså, jag darrar fortfarande lite efter explosionen på läktarna när Haula stötte in den där pucken.
Det var fjorton månader sedan jag upplevde den typen av känslosvall i en folksamling och det lyste verkligen upp skrymslen i själen som legat i mörker lika länge.
• • •
Islanders är alltså klara för playoff efter ännu en Rangers-nollning och om Oilers håller ledningen i The Battle of Alberta tror jag att även de stämplar biljetten ikväll.
Och snart är Bruins hemma också.
Slutet av grundserien blir verkligen inte mycket till drama.
• • •
Den här kvällen, och den här matchen, har jag laddat för så länge att det känns lite vemodigt att jag har den bakom mig och nu sitter på hi ett tyst hotellrum och försöker sammanfatta tankar och känslor.
Men the best is yet to come, som det står på Frank Sinatras gravsten i Palm Springs.
De verkligt stora matcherna börjar ju spelas först om några veckor – och pågår sedan i två rykande månader.
Ojvoj.
Så jag säger ändå hejdå från Smashville med espri i hjärtat.