Game 7 i Las Vegas

Egentligen borde det räcka med att bara föra den gyllene frasen till torgs.

Game 7

Den har sådan schvung, sådan glans, sådan skälvande aplomb att den stoppar tiden bara genom att uttalas.
Som ”Jackpot” för gamblern
Som ”Smash hit” för låtskrivaren.
Som ”Ja” för den förälskade som just frågat om kärleken är besvarad.
Alla som följer lagidrott som opererar med slutspelsserier fryser mitt i steget inför den ord- och nummerföljden. Drar efter andan. Blir stum.
Ty vi vet exakt vad den betyder: Att en episk saga når sin definitiva kulmen, att ett absolut avgörande obönhörligen ska drivas fram, att vinnare kommer skiljas från förlorare och himmelsk lycka och bedövande sorg fördelas obarmhärtigt jämnt mellan två läger av tappra lejon och krigare.
Just den Game 7 vi får se denna välsignade fredagkväll i slutet av maj år 2021, den allra första i det pågående Stanley Cup-racet, äger rum i Las Vegas och en lämpligare skådeplats går förstås inte att föreställa sig.
Är det någonstans de vet allt om skillnaden mellan seger och nederlag, om risk kontra belöning och om hur själva livskänslan förhöjs och trappas upp när de verkligt stora potterna står på spel är det i Sin City, Nevada.
Med andra ord lyser vår heliga paroll i extra kraftfullt relief, och i blinkande neon, den här gången.

Game 7

Det räcker så, eller hur?
• • •
De rider iväg i skymningen i allt tätare frekvens nu, lagen vi hann bli begeistrade av, och till och med lite kära i, under den snart fullbordade förstarundan.
Katterna ligger i södra Floridas skugga och slickar såren, predatorerna laddar för säsongsavslutningsbankett på södra Broadway, pingvinerna sköljer av sina tilltufsade vingar i Allegheny River och Capitals…ja, de är redan på golfbanan.
Det känns lite trist, man rentav sörjer att vissa formationer och spelare som lyst upp den tidiga sommaren åt oss tvingats lämna scenen. Själv saknar jag framförallt vissa profiler i Florida och Nashville.
Men det går över. Snart har vi trängt djupt in i andrarundan och är förhäxade av nya karaktärer och storylines – och de nämnda lagens serier kommer kännas avlägsna.
– Minns du, kan jag svära på att Kung Kenta frågar om ett par veckor, att Oilers var med ett tag? Herregud så längesen det framstår.
Så blir det alltid.
• • •
I och med att Vegas-showen börjar först 21.00, amerikansk östkusttid, har det varit en nästan helt normal bofinksdag här i New York City idag.
Jag vaknar visserligen tidigare än planerat – en regelrätt sömnstörning tycks vara ett faktum och jag börjar förstå varför slutövningen när nybakade Navy Seals inte får sova kallas Hell Week – men hinner vara ute på stan från sen förmiddag till tidig kvällning; äter lunch i Soho, fikar i East Village, shoppar på Broadway, softar på Union Square och kommer hem till holken först vid 18-tiden.
Unheard of när Stanley Cup-omgångar skruvar ihop sig mot klimax, ju!
Fast det börjar förstås regna efter några timmar, hur kul som helst ska vi inte få ha. Detta regn, tydligen besläktat med det hela Stockholm sjöng blues-serenader om tidigare i veckan, ska fortsätta falla hela helgen och får härmed mitt sträckta långfinger.
Dock:
Det är bra för bloggen, eller i alla fall för bofinken som rattar den, för det dämpar längtan efter att få störta ut i sommar-euforin. Ser det ut som i David Finchers ”Seven” där ute har jag det bättre i fina gamla korresoffan och kan fokusera helhjärtat på det som ska göras här.
• • •
Efter Fleurys mer normala framträdande i X:et senast – han underlät helt enkelt att trotsa naturlagar och gravitation varenda gång han behövde ingripa – har det på sina håll påståtts att DeBoer övervägt att slänga in Lehner i kassen ikväll.
Det hade onekligen varit djärvt och spännande och fått agenten Allan Walsh att tapetsera Twitter med nya konstverk med motiv om svek och lidande.
Men tyvärr, så blir det inte. Blomman var först av isen efter morning skate i Summerlin i förmiddags och kommer starta igen.
• • •
Basketfeber råder för övrigt i NYC just nu. Knicks har tagit sig till playoff i år, vilket i princip är lika chockerande som om Buffalo Sabres skulle göra det, och lyckades vinna en av matcherna mot Atlanta på Garden i veckan – varmed mayhem monumentale utbröt runt den gamla ladan borta på sjunde avenyn.
Nu, as we speak, pågår Game 3 i Thrashers gamla hemmahall och våra grabbar har tidig ledning.
Heja.
• • •
Klockan är extremt mycket hemma i Sverige, men det är Game fucking 7 och lägerelden flammar med full kraft, så jag utgår från att en månghövdad uppställning nattugglor och spänningsjuinkies sluter upp nu.
• • •
Fast det är hockeyfeber i nejden också, åtminstone på Long Island, och uppgiften idag om att de kommer tillåta ytterligare tre tusen dårar på läktarna i the old barn i serien mot Boston gick som en elektrisk stöt genom Uniondale, Hempstead, Glen Cove, Town of Islip och de andra lugubra små samhällena där ute.
Det är som om de förärats ett sommar-OS – och får ett Fotbolls-VM på köpet.
Typ.
Nej, dålig liknelse, men ni fattar. Mer av det goda ner det goda redan svämmar över alla kanter.
• • •
Alla Game 7-draman är oförglömliga, precis som det på Strippen ikväll kommer bli, men om jag listade de allra mest magnifika under mina år här borta – de som reser sig som skinande obelisker ur marmorgolven i min minnesbank – skulle de här konkurrera om tätpositionen.

•22 april 2008: Washington-Philadelphia i första omgången, 2-3 (OT).
– Den första jag såg live och the first cut is the deepest.

•28 maj 2021: Vegas-Minnesota i första omgången, X-X.
– Well, vi kan ju hoppas…

• • •
Man vet att det kokar uppe i svenskbygderna i norr när MN Johan redan en timme innan puckdrop messar och frågar ”När kommer introt”…
• • •
Ni såg det här klippet från Hurricanes omklädningsrum efter triumfen i Nashville igår, va?

When we say we're a family, we mean it. pic.twitter.com/WsxLU86WBF

— Carolina Hurricanes (@Canes) May 28, 2021

Det är väldigt svårt att inte älska Rod The Bod.
• • •
– So, fnyste Paulie när han fick tag i mig i Soho i eftermiddags, you’re going with Vegas tonight, right? Otherwise you’re a giamope.
Då får jag vara en giamope, för jag har en stark känsla av att Wild tar det här. Sedan den lyckade första säsongen har riddarna haft extremt svårt att stänga sina serier när de haft chansen, målproduktionen torkar helt enkelt ihop i de stora ögonblicken, och nu tvingas de gå upp mot Joel EE – den ultimata Game 7-krigaren, får jag för mig.
Så raden, så kort den nu är, ser ut så här:

•Vegas – Minnesota 2

• • •
Man vill inte tänka sig MN Johans reaktion om några kontroversiella domslut går emot Wild under kvällen…
• • •
Nu är det lite motigt för Knicks i gamla Phillips Arena – idag känd som State Farm Arena.
Mn vi har Brooklyn Nets att hålla på också, de är verkligt bra.
• • •
Chocken i lobbyn idag. Dörrmannen Simon, han som älskar Rangers med religiös hetta och brukar få något svart i blicken bara man nämner Islanders, rycker på axlarna när jag frågar hur smärtsamt det är att se succén på Long Island.
– Ärligt talat, säger han, det är ett New York-lag. Jag tror jag håller på dem nu.
Wtf…nu kan vad som helst hända i världen.
• • •
Vad som ändå KAN tala för Golden Knights är T-dojjan. Det kommer bli ett djävulskt hallabaloo även där och vi har ju sett vad det kan göra för hemmalag.
Dessutom råkar det vara så att Pete DeBoer aldrig förlorat en Game 7 under sin karriär som NHL-coach. Han har varit med i fem stycken och vunnit samtliga.
Wildarna får säga som Steven Stamkos 2015, när Bolts skulle gå upp i Game 7 mot Rangers på Garden och journalister härifrån påpekade att Blueshirts inte hade förlorat en sådan match på hemmais under hela Lundqvist-eran.
– Well, de har aldrig spelat mot Tampa Bay Lightning…
• • •
Furman Bjuppe är, till följd av den mer skonsamma väderleken, fullt påklädd i korresoffan ikväll – i jeans istället för shorts, i T-shirt istället för linne och med strumpor på fötterna.
Bara det garanterar en riktigt stor hockeykväll.
• • •
Det plågar mig att påminna om en ännu en gång, men Joel EE:s pappa, Clas, var alltid som allra bäst i den här sortens matcher – och avgjorde dem alldeles för ofta.
Nu tar avkomman hand om the family business, jag känner det på mig.
• • •

Utgången ikväll avgör hur bloggens resschema ser ut under andra halvan av den kommande veckan, så håll på rätt lag, frön – vad jag nu menar med det.
• • •
Okej.
Det är dags.
Håll i hatten.
Coming up:
Game 7, baby.