Högtid i norr och Veckans Lista

Vedklabbarna är staplade, tändsticksasken rasslar i jeansfickan, bloggens lägereld ska snart tändas igen.
Men efter en Game 7-detonation som den igår är det lite ont om syre här i vår glänta precis utanför människobyn, så för att få fjutt på brasan får vi ta och dutta på lite tändvätska – och det gör vi i form av en högoktanig Veckans Lista.
Upplägget är det gamla vanliga:
Er ciceron och eldvakt – Bofinken från holken i östra Midtown på Manhattan – listar det bästa och det sämsta från senaste tiden helt enligt eget litet fågelhuvud.
Kvack, kvack – here we go:

VECKANS LISTA

1. Mattias Janmark.
– Peter Forsberg, Mats Sundin, Nicklas Lidström, Daniel Alfredsson, Patrik Sundström, Henrik Zetterberg, Daniel Sedin, Henrik Sedin, Markus Näslund, Kenta Nilsson, Erik Karlsson, Nicklas Bäckström, Börje Salming, Tomas Sandström. Jo, Sverige har haft en duktig uppsättning ikoner i NHL. Men bara en har fullbordat ett hattrick i en Game 7. Han heter Mattias Janmark och han gjorde det igår, när Vegas slog ut Minnesota. En legendar är född.

2. Nassau Coliseum.
– Många av folkfesterna vi bländats av senaste veckorna har ju framförallt gjort intryck för att de ägt rum i skuggan av själsdödande lockdowns och tomma hallar. Den rytande storm som bröt ut i den kantstötta gamla ladan på Hempstead Turnpike i Islanders sjätte möte med pingvinerna hade tagit andan ur oss vilken säsong som helst. De har inte blott en hemmahall, Isles. De har ett skrämmande tillhygge.

3. Avalanche.
– Det är snart en vecka sedan vi såg dem senast, så vi har nästan glömt. Men Avs svepte de facto ett Blues som garanterat hade slagit flera andra lag som gått vidare och det gjorde de för att de just nu är sagolikt bra. Hör du, Lord Stanley, Klippiga Bergen ropar på dig.

4. Nikita Kucherov.
– Världens bäste ryss. Ja, kanske mer än så. I slutspelet kan artisterna och stjärnorna egentligen inte briljera på samma sätt som i grundserien. Svängrummet är för begränsat, tiden för knapp, intensiteten för hög. Fråga Connor McDavid. Men Kuch gör det ändå. Det är unikt.

5. Bridgestone Arena.
– De ryter på ett mer skrämmande sätt i Nassau Coliseum. Och sjunger bättre. Men själva partyt, själva feelgood-stämningen, i the juke Joint på Broadway är världsbäst. Tack, hockeygudar, för att vi fick vara med om det i år också.

6. Lill-Nyllet.
– Fram tills Janas historiska Game 7-show på Strippen var ettan i Torontos interna skytteliga främste svensken i årets Stanley Cup-rally och detta kan fortfarande bli The Summer of Lill-Nyllet.

7. Rod Brind’Amour.
– Det underbara videoklippet från Canes omklädningsrum efter den avgörande segern mot Predators bekräftade ju bara det vi redan visste. Rod The Bod är en helt otrolig ledare. Och människa. Man vill bli polare och hänga med honom. Neary’s på måndag, coach. Kom dit!

8. Charlie McAvoy.
– Förlusterna av Chara och Krug blev inte så kännbara i björnflocken som befarat. För i skuggan av de alfabamsarna hade den här lilla nallen långsamt vuxit och vuxit och när de lämnade idet på Legends Way klev han fram och övertog rollen som rytande grizzly i backuppsättningen.

9. Hundra procents publikkapacitet.
– Las Vegas banar, som så ofta, vägen och kommer fortsättningsvis fylla varenda säte i T-dojjan. Bofinken börjar spontant nynna på refrängen i Magnus Ugglas (!) ”Balladen om 70-talets största rockband”. ”Åh, vilket drag, vilket helvetes drag!”

10. Wild, Predators & Panthers.
– Tre förlorare som kan trippa bort till hängmattan med högt huvud. De visade hjärta, de spelade bitvis lysande hockey de lyckades pressa riktigt högklassiga motståndare. Enjoy the lemonade!

VECKANS BU

•Oilers.
– Skandalen består inte i att de blir svepta. Skandalen består i att det inte verkar plåga dem nämnvärt. McHockey och Neon Leon rycker mest axlarna. Med den oengagerade inställningen kommer det aldrig bli happy days i Edmonton igen.

•Goaltender interference-bedömningarna.
– Man får crosschecka utespelare i ansiktet, men inte ens nudda målvakterna. De som bestämmer måste ju själva inse hur absurt det är.

•Ryan Reaves.
– Det är inte tufft att bete sig som han gjorde exempelvis i slutet av matchen mot ett besegrat Minnesota. Det är töntigt och enfaldigt.
• • •
I formell mening har vi ingen Game 7 att hålla andan åt ikväll, och ändå har vi det. Toronto Maple Leafs måste oeftergivligen vinna Game 6 i Katedralen. Allt är inte förlorat om de torskar, nej, men nästan. För då tvingas de åter till en Game 7 efter att ha varit i 3-1-ledning i en serie och paniken kommer sprida sig som en kalifornisk skogsbrand både i laget och den enorma fan-skaran.
Det får inte hända, det kan inte hända – men gissa hur mycket Habs och deras skulle älska att ändå se det hända.
Så buckle up, Dorothy. Det här blir en ny kväll som skakar om oss i själva fundamentet.
• • •
Nu ska ni får höra. I natt – well, i morse – fick Bofinken nästan sju timmar av obruten sömn, drömde att han satt med sin underbara ex-hustru (alltjämt en av mina bästa vänner, ifall någon undrar) på verandan vid en älskad insjö i skogarna i Gagnef i Dalarna och vaknade sedan som en…jo, tammefan: Det är lite torpedläge idag!
Nu jeflar kör vi så det ryker!
• • •
Det är alltså bara åtta spelare i hela NHL:s drygt 100-åriga historia som stått för ett hattrick i en Game 7.
Carl Liscombe (1945), Dave Keon (1964), Rick MacLeish (1975), Esa Tikkanen (1991), Geoff Courtnall (1992), Wayne Gretzky (1993), Joel Kiviranta (2020) – och så Jana från Danderyd i T-Mobile Arena på Las Vegas Boulevard i Nevada-öknen igår då.
Riktigt vad det ska jämföras med vet jag inte, det är en rätt unik prestation och merit, men om bloggen-vänner som Stiko Per och/eller Viktor Norén prickade in tre Billboard-ettor på nästa album – vilket i och för sig inte borde vara omöjligt, så bra som de är – skulle de förmodligen känna ungefär likadant.
• • •
Det har gått sexakt 444 dygn sedan de senast spelade hockey med åskådare på läktarna i Kanada – och 445 sedan de gjorde det i just Bell Centre i Montreal, när Nashville var på besök (tänk att såna lag möttes på den tiden…)
Men ikväll får alltså 2500 lyckliga själar se Game 6 mellan Habs och Leafs live. Det är inte många i den väldiga katedralen, men ändå. Vilket lyft – för Habs, för Montreal, för nationen.
• • •
Jo, det är lördag i New York City – under Memorial Day Weekend, dessutom – men det regnar och blåser så jag säger som Kramer (den riktige, inte Lönta i Hörnett – han älskar ruggigt väder av alla sorter):
– There’s nothing out there for me.
Jag stannar i min korresoffa och har det bra här med er, mina frön.
• • •
De där 2500 biljetterna är rätt eftertraktade i Montreal, för dra till med värsta underdriften sen en kompis på Tångringsskolan i Borlänge sa att den unge Bofinkens norskättade ögonsten ”ser rätt bra ut”.
Dan Augustsson, Habs-konnässören hos Svenska Fans, rapporterade igår att billigaste svarta börs-plåten gick loss på 4000 kanadensiska dollar – alltså drygt 27 500 spänn.
Man får väl anta att de som är beredda att tjacka en biljett för sådana summor inte precis spenderar sina sista 27 000 kronor, de lär tvärtom vara täta som NHL-spelarna själva, men likafullt: Det är mycket för att få se se Kotten, Byrån, One-Man Armia och Ikaros.
Eller vad säger du, Julia? Skulle du hosta upp så många sekiner?
• • •
När åttondels- och kvartsfinalrunda krockar på det här sättet blir det lite komplicerat för korrar som lovat sin redaktion tips och serie-för-serie-analys inför varje ny omgång, men jag gjorde ändå ett försök i natt och fick ur mig den här blänkaren.
För det frö som inte orkar klicka på länk och läsa hela bläffan tror jag att de kommande serierna slutar så här:

•Boston – NY Islanders 4-2
•Carolina – Tampa 3-4
•Colorado – Vegas 4-3
•Toronto – Winnipeg 4-2 (om det är dom som möts)
•Winnipeg – Montreal 4-3 (om det är dom som möts)

• • •
Om de kommer ut med aggressiviteten hos de där omtalade gorillorna som suttit inlåsta i en bur, om de spelar sin allra bästa hockey i 60 minuter, om de inte slappnar av i ett endaste byte.
Då kan Leafs fixa det här ikväll. Men bara då. Det finns ingen marginal alls för error nu.
• • •
Idsint, ikväll är du väl med oss? Det där sovtricket fungerade ju inte i Game 5. Du behövs nu.
• • •
Hur mycket uppmärksamhet Bruins och Isles får under kvällens gång återstår att se. Not so much, tror jag. Första ronden i ny runda har inte den aura den ska ha när den föregående rundan fortfarande är inne i klimax-fasen.
• • •
Rasmus Sandin får sitta på läktaren ikväll. Inte så förvånande efter torsdagens små fadäser. Men han är snart tillbaka i the swing of things.
• • •
Paulie höll på och gjorde sig redo för en helkväll med grabbarna när jag ringde för nån timme sedan. Det skulle först bli middag på Nuovo Vesuvio och sedan party i the backroom på Bada-Bing.
– Hehe, du kanske väl haka på. Om du har råd och kan klä dig som en man, sa han.
Nejtack, jag vill bara få den här tipsraden registrerad:

•Montreal – Toronto 1 (OT)
•Boston – NY Islanders 1

• • •
De kanadensiska kollegorna i Bell Centre blir alldeles emotionella av att se och höra lite människor strax innan matchvärmningen – och jag förstår precis. Den första stunden i en folksamling efter så lång tid av ingenting är oerhört omvälvande.
• • •
Mina vänner, för femtonde kvällen i rad flammar vår Stanley Cup-brasa för fullt igen.
Let’s go – it’s showtime!