Klockorna klämtar i Nashville, del 2

NASHVILLE – CAROLINA 1-1 (Period 1)
• • •
Well, det verkar som att Gud vill se the juke joint på Broadway rista och rocka, för Predators får en så kallad smakstart med 1-0 i första minuten och sedan formligen flyger de i vinddraget från det konstanta vrål den extatiska hemmapubliken belönar dem med.
Ojvoj, som gumman sa.
• • •
Lika lyckorusig som stämningen är på läktaren, lika infekterad och bitter är den på isen.
Man – eller jag, i alla fall – kommer osökt tänka på rivaliserande mc-gäng som mitt i natten råkar ses på campingen på en dansk rockfestival.
Men det kan inte gärna bli på annat sätt när lag som avslutade grundserien med två heta möten går upp i Game 4 i slutspelet.
• • •
Det är ändå ingen jättesensation att Hurricanes till slut kvitterar.
Efter den inledande pushen är det mest i kontringar Preds utmanar offensivt, medan gästerna har det mesta av spelet och trycker på allt hårdare ju längre perren går och när hemmalaget dessutom börjar ta utvisningar är det bound to happen.
Lite dumt, men det är så John Hynes lag ALLTID gör när de får ledningen.
• • •
Luke Kunin ändå.
Han kändes som en sån där dussinlirare man inte riktigt förstod varför GM Poile var så angelägen om att signa inför säsongen, men den förre Wild-liraren harv ju verkligen varit ett utropstecken sedan andra halvan av grundserien började.
• • •
De blir griniga i Bridgestone men om det är någon gång det känns angeläget med videokontroll är det i situationer som den här på slutet, när Ekholm råkar sticka en medspelare i ansiktet med klubban och en Canes-spelare håller på att få fyra minuter för high-sticking.
• • •
Hurricanes saknar skadade Jaccob Slavin, det råder det ingen tvekan om.
• • •
Beklagar att introt fördes till torgs i senaste laget, men det är tyvärr lite ont om tid här på matchdagarna.
När det är som det ska brukar jag som bekant sitta och knattra i hallarna hela dagarna, men här i Nashville släpps vi under rådande omständigheter inte in förrän en och en halv timme före puckdrop och då blir det lite forcerat och stressigt.
• • •
Hellre en catfish på isen än tio i sjön, eller hur det nu är ordspråket lyder.
Och när den fula firren plaskar i isen slår det mig hur länge sen det är man såg bläckfiskarna flyga i Detroit.
Michigans fiskhandlare måste gråta.
• • •
Yzz, de skriver inte en rad om VM north of the border. Ingen vet ens att det pågår, absolut ingen bryr sig.
• • 
Mike Fisher, den gamle trotjänaren är in the house med sin Carrie Underwood och blir inzoomad och föräras nästan lika mycket jubel som 1-0-målet.
• • •
Vad gäller starstruck-faktor innebär Drew och Ellie Holcomb som nationalsångsvokalister ett kliv neråt på stegen från Keith Urban, men de framför en fantastiskt fin version.
• • •
Nu ska jag dricka kaffe och prata med lokala skribenter om att Preds måste lyfta upp spelet om det här ska gå.