Klockorna klämtar i Nashville, del 7 – The End

NASHVILLE – CAROLINA 4-3 Slut, OT2)
• • •
Det är inte som att bloggen har något att klaga på efter den inledande Stanley Cup-veckan.
Fyra matcher har jag sett live – och fyra har slutat först efter underbart gastkramande sudden death-draman.
Men den här söndagsföreställningen i Smashville tog förstås priset.
Jesus Amalia, hur kan ett ledbrutet gammalt lejon från Nedre Tjärna i Borlänge få vara med om sånt här hela tiden?
Det är något slags magi – och jag tackar innerligt för den.
• • •
Själv tyckte jag det såg ut som att Preds höll på att krokna under andra halvan av femteperren (!), medan Canes – drillade av träningsextremisten Rod The Bod – bara pumpade på, helt outtröttligt.
Men det behövs bara ett litet break och så – pang bom.
Det var väl, för att knyta an till introt för sex timmar sedan, Gud som hade hört bönerna från hela Tennessee och la sig i…
• • •
Såvida Tarasenko inte har ännu mer att säga är Avs sweep alltså snart fullbordad.
Otroligt imponerande.
• • •
Nu, ska jag andas ut över en tallrik god mat – och nåt mer kanske – i Music City, så resten av kvällen får ni faktiskt klara själva.
Imorrn flyger jag tillbaka till New York och planerar en klassisk sittning i korresoffan, men jag landar först två timmar innan puckdrop i Pittsburgh och Montreal, så vi får nog gå rakt på’t utan mycket till intro.
Ha det fint nu, tack för fantastisk uppslutning under dagen.