Lördag vid Lord Stanleys lägereld, del 7

TAMPA – FLORIDA 6-2 (Slut)
NY ISLANDERS – PITTSBURGH 4-1 (Slut)
TORONTO – MONTREAL 1-1 (Period 1)
• • •
I nästan fem effektiva minuter – mellan tidsangivelserna 7.57 och 12.25 – går det att höra hur det knakar och mullrar i själva berggrunden under Big Smoke.
För då leder Montreal med 1-0 och hela den väldiga metropolen håller på att slitas isär och gå sönder.
Men Jason Spezza, en av de i Leafs-truppen som vet allra mest om press och krav och hur slutspelshockey måste spelas, upphäver de seismiska rörelserna.
For now…
• • •
Det är verkligen synd om Kanada, som fortfarande sitter i lockdown och tvingas avnjuta årets höjdpunkter på det här fattiga sättet – medan rungande folkfester rasar i grannlandet många där uppe ser ner på med sånt suveränt förakt.
Dags att they get their shit together, eh?
• • •
Men skyttekung Matthews står efter fyra perioder på precis samma poäng som McJesus borta i Alberta.
Noll.
Som sagt:
Det är svårare nu.
Mycket, mycket, mycket svårare.
• • •
Fina Kotten ändå.
• • •
Om Italien vunnit på den tiden jag bevakade schlagern, alltså fram tills jag flyttade hit, hade jag dansat en jublande krigsdans i presscentrat.
För mig handlade det bara om var jag skulle få året därpå och vem vill inte till Rom?
De fyra år när först Sverige och sedan Danmark, Estland och Lettland vann – de var tunga.
• • •
Det såg ut som det gjorde under delar av grundserien, men när Carey Price börjar spela på det här sättet är det aldrig lätt att slå Montreal.
• • •
Fan vet om de inte hade spetsat den sötsura såsen på PF Chang’s med sömnmedel för nu fick bofinken en riktig svacka och har svårt att hålla ögonlocken öppna.
Alltså:
Kaffe hitåt!