O, Canada

Genom tio provinser norr om 49:e breddgraden, på nästan tio miljoner kvadratkilometer från Atlanten till Stilla Havet, i städer och byar och oändliga arealer av vildmark, går det en elektrisk stöt i kväll – och ur 38 miljoner strupar stiger orden:
O, Canada!
Efter all frustrerande väntan, efter fördröjningar och krångel och veckor av ovisshet får hockeyns hemland äntligen vara med i sin egen förtrollande lek.
Och det börjar med ett brak. Den allra störste i nationen som trycker spelare på sina sedlar och ser på pucken som Vatikanstaten ser på korset – Kanadas egen Messias, Connor McDavid – går ut i strid direkt.
Så nu, på den femte Stanley Cup-dagen, sveper vi in oss i den rödvita fanan och stämmer i med våra vänner i The Great White North:

O Canada! Our home and native land!
True patriot love thou dost in us command.
We see thee rising fair, dear land,
The True North, strong and free;
And stand on guard, O Canada,
We stand on guard for thee.

• • •
I natt fick bofinken till sist lite skönhetssöm och låg av förklarliga skäl och trynade ända tills det ringde till lunchrast på Manhattan.
Perfa.
– Men man kan inte ta igen förlorad på en enda natt, invänder förnumstiga vänner.
Nej tack, jag vet. Det stramar fortfarande lite i ögonlocken. ”Torped” kan jag inte kallas. Men jag har åtminstone blivit av med den där ruttet-plommon-mosat-på-trottaren-känslan och bara det är stort.
Och när matcherna väl börjar kommer det börja spraka i hela det nyladdade systemet, det bara vet jag.
• • •
Now, den första kanadensiska uppgörelsen – med start 21.00 för mig och 03.00 för de flesta av er – står alltså mellan Messias McDavids Edmonton och Winnipeg och kommer dessvärre att spelas för tomma läktare i Rogers Place. Efter de senaste dygnens otroliga folkfester i USA kommer det med all säkerhet kännas lika avslaget som att se på film utan ljud.
Men att få se nummer 97 i Oilers – i sitt livs form denna vår – kompenserar precis allt.
Tror jag…
• • •
Ett antal ärenden behövdes uträttas idag och när jag väl kom ut var solskenet så bedårande och människorna så fina utan sina masker – masktvånget utomhus har äntligen, äntligen lyfts – att jag vägrade gå hem.
Istället satte jag mig på en liten pall i Bryant Park och bara log åt hur underbart allt kan vara.

Det får en konsekvens: Mindre tid än vanligt intro så idag skojar jag inte: Det här BLIR lite kortare än normalt.
Ni förstår, utgår jag från.
• • •
Hu, det hann ila till av obehag i lilla magen när det tidigare idag kom uppgifter om att flera spelare i både Blues och Golden Knights hade testat positivt igen.
En Covid-knock av samma sort som de vi genomlevt tidigare i vinter skulle kunna välta hela playoff-upplägget över ända.
Men det visade sig, som alla misstänkte från början, handla om falska provsvar och alla inblandade har nu konstaterats negativa.
Play on, boys.
• • •
Faktum är att det är så ljuvligt där ute idag att den som låser in sig och sätter sig i en soffa och tittar på tv borde få sina hjärna undersökt.
Ikväll ska man – egentligen – vara ute med alla andra och sitta på uteserveringar som aldrig stänger och skratta till långt in i gryningen.
Men slutspel, blogg, plikt – bofinken sviker inte.
Dock:
Det kommer framöver bli kvällar när jag helt enkelt tar ledigt och lever livet.
Ni förstår det också, utgår jag från.
• • •
HEK, bli inte för bedrövad om det slutar med smörj i Raleigh även i kväll.
Ja, det vore såklart fenomenalt om LAGET kvitterar serien direkt, men det är hemma i tygellösa Bridgestone under helgen de ska ta över serien och lägga grunden till den skräll jag förutspått…
• • •
Paulie Walnuts har alltid älskat solskenet, så jag stör honom när jag ringer in dagens rad; han sitter utanför Satriales med sån där silverskärm för att förstärka brännan i sitt fårade anlete.
– Vad vill du, fräser han, är du inte klok? Marone, bara en gavone sitter inne och tittar på fucking ishockey en sån här kväll.
Men raden blir registrerad:

•Boston – Washington 2
•Carolina – Nashville 1
•Edmonton – Winnipeg 1
•Colorado – St Louis 1

• • •
Det verkar som att Samsonov till sist får chansen i Capitals kasse på Gaaaaaden ikväll.
Och Kuznetsov fyller år, så vem vet – Lavy kanske vill vara lite snäll.
Den serien tycker jag för övrigt är helt omöjlig att sia om. Det känns som det sluta hur som helst – ikväll såväl som i resten av matcherna.
• • •
Idag skulle Joey Ramone ha fyllt 70 år.
Hey ho, let’s go, skanderar hela New York.
• • •
Innan jag lägger mig ikväll ska jag ha skickat in min röstsedel för Awards också.
Ojvoj, det känns svårare än någonsin. Några förslag från kyrkbänkarna? Inte för att jag lovar lyda, men synpunkter är alltid intressanta. Kom bara ihåg att det gäller blott grundserien, inte det som hänt sedan i lördags.
• • •
Det såg jag först i efterhand, men Jordan Binnington försökte alltså utmana Grubauer på slagsmål i Game 1?
Blues-fansen i spåret får ursäkta, men vilken fåntratt han visat sig vara den här säsongen.
• • •
Jamen, då tänder vi lägerelden igen – och häller på lite kanadensisk lönnsirap.
Må oförglömliga saker hända – hela tiden!