Säsongens sista föreställning på Broadway
And so, the end is near och vi fejsar the final curtain på Manhattan.
Först ska vi bara ta oss genom en kväll när det känns som att precis vad som helst kan hända…
Det är verkligen uppseendeväckande. Så sent som för några dygn sedan trodde jag och alla andra att vi denna onsdag bara skulle ta oss till sjunde avenyn och 33:e gatan för ett bitterljuvt farväl av ännu en säsong i The Wooooorld’s Most Famous Arena – som den nu, på skilda sätt, var.
Istället får vi vara med om den mest spektakulära happening som ägt rum i den ärevördiga ladan på flera år.
Redan vreden efter Tom Wilsons dumheter i måndagens clash mellan Rangers och Capitals hade räckt för att ge denna retur en rafflande edge. Men sedan höjde Rangers temperaturen ytterligare med sitt offentliga utspel igår – utan motstycke i sin hårdföra uppriktighet. Och idag kom den slutliga chocken: Ägaren Jim Dolan sparkar både general managern Jeff Gorton och folkkäre presidenten John Davidson.
På bara 48 timmar har allt i Rangers-landet vänts upp och ner och nu sitter vi här med den där känslan av att…ja, just att precis vad fan som helst kan komma att hända.
Den är inte enbart angenäm. Mer olycksbådande. Ödesmättad. Nästan lite obehaglig. Men också – det vore ett ljuga att påstå annat – kittlande.
Så häng med nu, amigos och trallgökar och U-båtar.
De närmaste timmarna kan vi som upplever den liv komma att minnas för resten av livet.
• • •
Jo, jag låg, som min mamma brukar kalla det, ”på åga” hela natten – vilket betyder att man sover lätt, medveten om att man ovillkorligen måste upp i tid – och studsade ur hotellsängen som ett nypoppat popcorn när klockan ringde vid halv sju.
Planet från Nashville International gick dessutom i tid och flygningen mot östkusten var smooth och fin. I alla fram tills the final approach genom åskmolnen över New York City. Då blev det lite guppigt, men en gammal bofink låter sig inte bekommas av lite turbulens.
Efter snabb mellanlandning i holken gick jag åt sen lunch på min diner andra avenyn och precis när jag fått in min kyckling piccata exploderade nyheten i mobilen om att Jim Dolan sparkat Rangers-bossarna.
– Hur är det fatt, frågade mina gamla servitörkompis Jorge, du ser ut som du just sett ett spöke?
Ja, av allt jag trodde skulle inträffa idag – och det var ändå en hel del – hade jag aldrig kunnat föreställa mig att Gorton och JD skulle körda på dörren.
Det är verkligen chockerande – och ändå så typiskt Dolan, den lokala hockeyscenens egen George Steinbrenner.
Precis när flera års svår och plågsam rebuild i princip över, precis när klubben ska skörda frukterna av allt hårt arbete – då kör han in skördetröskan i rabatten och förstör allting. För att han har sin hemstads patologiska otålighet i blodet och inte står ut med att framgångarna dröjer.
Ja, det är regelrätt vasinne.
Men hey, ingen kan komma och påstå att de är långtråkigt att följa New York Rangers…
• • •
Now, även ni som inte är intresserade av Rangers – och/eller eventuellt kaos på Garden-isen – ska kännas er välkomna till kvällens omgång.
Den rymmer överhuvudtaget mycket godis och ytterligare ett antal klubbar kan de facto stämpla biljetten till Stanley Cup Playoffs.
Nashville Predators – LAGET, som somliga kallar dem – blir klara om de slår Columbus samtidigt som Dallas förlorar mot Tampa under ordinarie matchtid, Blues är hemma om de slår Anaheim och Arizona samtidigt inte vinner mot Kings under ordinarie matchtid – och Winnipeg Jets clinchar om de slår Calgary under ordinarie matchtid.
Heja!
• • •
Man borde förstås förstått att det var Dolan som låg bakom det exempellösa yttrandet om Wilson och George Parros igår också.
Varken Davidson eller Gorton är såna drama queens – och därmed , går det argumentera för, heller inga riktiga new yorkers.
Frågan är fortfarande hur ligan tänker agera. Ännu har vi inte fått någon officiell reaktion från högkvarteret på sjätte avenyn. Men Gary Bettman har krigat mot Dolan förr och vunnit – och han kommer inte böja sig nu heller.
I värsta fall – eller bästa, välj själv – slutar det med att Blueshirts får en ny ägare…
• • •
Usch så småsint av mig, jag har ju alldeles glömt bort att hylla min unge kollega Youngblood Anton Johansson. Hans Slayerz sjayade verkligen mina New York Dolls i Sportbladets fantasy-final och blev, som rookie och allt, Stanley Cup-mästare.
Grattis, säger imponerad farbror.
• • •
Now, vad gäller själva matchen här ikväll har både Sean Avery och George Laraque hört sig – skämtsamt, är det väl bäst att jag påpekar – med förfrågningar om inte Rangers kan ge dem ett endagarskontrakt för att hjälpa till med ”Wilson-problemet”.
De hade behövts, för Blueshirts har ingen som klarar av att så att säga lära Capitals-forwarden en läxa.
Och jag hoppas innerligt ingen i hemmalägret umgås med planer på att hämnas genom att attackera någon av Washingtons mer civiliserade stjärnor.
Den sortens fånerier skulle bara slå tillbaka på NYR – hårt.
Däremot gör jag mig inga illusioner om De Aderton Hundra som för sista gången i år bänkar sig på läktarna här inne. De kommer se till att skiten regnar över TW – och alla hans lagkamrater – kvällen lång…
• • •
Precis innan jag lämnade Memphis dök vem om inte Chall upp och överlämnade stor flaska findin bourbon destillerad i stan.
Så det går det till i södern, människor där nere kan inte ha besök utan att besökarna får något med sig hem, det är det som är southern hospitality – och vår drottning har fått den där gästfriheten i sitt DNA under sina många år som Memphis Belle.
Så otroligt omtänksamt och vänligt och snällt.
Tack, Åsa!
• • •
Det är alltså Chris Drury som, med omedelbar verkan, tar över som GM hos Rangers och en fråga som omedelbart inställer sig lyder:
Vad händer med coach Quinn?
Hans dagar är räknade, gissar jag – och jag kommer inte ligga vaken för det.
En annan fråga är om Drury delar Dolan-tokens uppfattning om att laguppställningen just nu rymmer för mycket talang och för lite ”grit” och därför kommer att gå med på att trejda exempelvis Buchnevich och Chytil mot…ett par nya Tanner Glass.
Det, däremot, skulle jag som frekvent Garden-besökare få lite ont i magen av…
• • •
– What the fuck’s happening over there, röt Paulie när jag ringde in min rad i eftermiddags och det kan man verkligen undra.
Men jag vet inget mer än att kvällens matcher slutar så här:
•Tampa – Dallas 2
•Ottawa – Montreal 2
•NY Rangers – Washington 2 (OT)
•Columbus – Nashville 2
•St. Louis – Anaheim 1
•Minnesota – Vegas 2
•San Jose – Colorado 2
•Calgary – Winnipeg 1
•Arizona – LA 1
• • •
Wilson värmer utan hjälm.
Det betyder ingenting, men jag vill ha det fört till protokollet i alla fall.
• • •
Vem som ersätter Quinn om han nu får gå?
Babcock.
Det skulle fan inte förvåna mig…
• • •
Geparden från Nykvarn ser väldigt het ut på värmningen. Så var redo – han kommer göra mål.
• • •
En och en halv timme innan matchstart sitter Pierre McGuire i kommentatorshytten ovanför min hjässa och pratar i telefon med någon.
– Fucking great, säger han plötsligt.
Det är alltid chockerande att höra tv-personligheter svära på det sättet.
• • •
I Rangers-uppställningen är det så många nya och obskyra ansikten att jag inte vet vad, men man får väl utgå från att någon av dem kan boxas.
• • •
Bara en sån här sak: Bloggen får vara här ikväll – men Jeff Gorton och John Davidson blir inte insläppta.
Det är wacko.
• • •
OK, för sista gången den här säsongen – Bofinken Furman gör sig redo för duell på Garden och ser då ut så här:
Spänningen stiger, folks.
Ikväll kan det verkligen hända grejor…
