Årets match

Andas in, andas ut…
Det som händer nu, i den gamla ladan på Long Island, öppnar en helt ny dimension i Stanley Cup-spelet 2021.
Det är matcher som den här hockeyknattar drömmer om när de ligger i sina pojk- och flickrum och sover medan månens sken reflekteras i idolaffischerna på väggarna.
Det är matcher som den här vi åskådare och fans längtar efter så vi går sönder när serielunken aldrig tar slut i det mörka och kalla februari.
Det är matcher som den här som stoppar tiden, skriver om historien och skapar legender.
Det är matcher som den här som verkligen förtjänar att kallas STORA.
I potten ligger en plats i Stanley Cup-finalen – och vad som garanterat skulle bli en episk Game 7 i Tampa på midsommarafton.
Dramatiken kan nästan inte bli mer diabolisk, spänningen inte mer intensiv, den emotionella påfrestningen för de som håller på något av lagen inte mer outhärdlig.
Så gör som jag säger innan de släpper pucken där ute i den rytande stormen:
Andas in, andas ut…
• • •
Ni får inte bli arga nu, men faktiskt – Bofinken är kvar hemma i korresoffan ikväll.
Det var oklart om det skulle gå att få ackreditering på reguljära pressläktaren och dessutom hade jag behövt köra själv, ingen jag känner har plats i bilen när det är dags för hemfärd. och om vi säger så här:
Biffen bakom en ratt idag – ingen bra idé.
För det blev min själ rajtantajtan igår. Vi firade att jag nu är medlem i Studio 54 riktigt grundligt. Redan vid 18 ramlade det in gäster i holken och nio timmar senare satt några av oss på B-bar i East Village och skrockade.
Jag ber därför om överseende och förståelse och lovar full spätta i soffan i utbyte.
• • •
Det lilla jag hann se av matchen i T-Dojjan igår var mer eller mindre chockerande.
Att Riddarna kan göra en så usel match, visa så lite sisu och hjärta i ett så oerhört stort ögonblick…det vittnar om att något inte är som det ska i öknen.
Och DeBoer har ansvaret. Det är han som ska se till att laget är i rätt sorts sinnesstämning – och det är han som ska ta kloka beslut istället för dumma. Jag håller helt med Kalle Björklund, det är ju pappskalleri på hög nivå att byta målvakt igen, när Lehner tog dem till seger i Game 4.
Men vi har sett det förr, när det verkligen bränner till brukar DeBoers lag alltid vika ner sig…
• • •
En stammis från spåret var faktiskt med under backanalen igår.
Just det: Ulrika LGR!
Hon kom förbi här med vaniljdrömmar en amerikansk vän bakar och var sedan med hela vägen till legendariska B-bar mitt i natten.
Nu sitter hon på ett plan över Atlanten och jag ligger kvar i soffan och mumsar på vaniljdrömmarna, de är helt suveräna.
• • •
Montreal Canadiens, däremot….jag är verkligen full av beundran. Det är ohyggligt svårt att flyga över hela kontinenten och spela en Game 5 i T-Dojjan, men de tog sig an uppgiften som real men och har sannerligen gjort sig förtjänta av den sensationella finalplats de garanterat säkrar i morgon.
Heja!
• • •
Liten skräckis:
När jag efter sittningen på B-Bar ramlade runt i East Village för att försöka hitta en taxi – det har blivit sanslöst ont om sådana i New York efter pandemin – fladdrade det plötsligt till runt byxbenen.
När jag såg vad det var gick associationerna till nummer 63 i Boston Bruins.
Jovisst, det kryllade av råttor på den övergivna trottoarerna, stora som as.
Jag skrek…
• • •
Som sagt, jag är inte där just ikväll, men det går ändå att ana att stämningen i Islanders-familjen svängt.
Stoltheten och lyckan över bedriften denna gyllene sommar blandas med uppenbar ångest över att allt kan ta slut om några timmar.
Inte bara den här säsongen och den här sommaren. Till skillnad från när jag skrev min runa i lördags innebär ju en förlust ikväll att sagan om mångåriga hemmet, borgen och helgedomen Coliseum faktiskt är över.
Därför tror jag vi kan förvänta oss lite annat ljud i skällan i det gamla rucklet nu. Det kommer rytas lika mycket som vanligt, men mer av oro än av glädje och förväntan.
• • •
Se på fan om det inte håller på att bli lite EM-sommar – en miniversion av 1994, rentav – där hemma.
Då hamnar Stanley Cup-slutspelet automatiskt i medial radioskugga, men här klagar vi inte – Bofinken och hans vänner enkom gläds med de många fotbollsmänniskorna, eller hur?
• • •
Vad Islanders-fansen dock inte behöver tänka på är 0-8-fadäsen i förrgår.
Den sa inget alls om lagets egentliga standard och den betyder absolut ingenting nu. Sånt där råkar bara hända ibland, men det händer aldrig två gånger i rad.
• • •
Det är och förblir en tung ego-boost att fylla år på Facebook. Jädrar vad människor är trevliga. Men 54…man, det är en bisarr siffra. Jag lovar och svär, jag känner mig fortfarande precis som när jag var sexton, praktiskt taget ingenting på insidan har förändrats (men desto mer på utsidan, det får medges…) och jag kan faktiskt inte förlika mig med tanken på att jag nu är lika gammal som farsan var 1980. Han var exceptionellt vuxen då. Det är verkligen inte jag, jag är tvärtom en förvuxen tonåring som fnissar hela tiden och bara, bara vill ha kul.
Galet, alltihop.
• • •
– They don’t give a rat’s ass who they’re playing against.
Så förklarar Jon Cooper framgångarna för den oborstade kedjan med Coleman, Goodrow och vår vän Gårde – CGG – och ja, det låter som en vägvinnande inställning.
• • •
Senaste gången jag såg en match av den här digniteten var…nu ska vi se…i Enterprise Center i skabbiga St. Louis 21 maj 2019.
Även då var det Game 6 i en semifinal – kallad konferensfinal – och Blues hade chansen att slå ut Sharks och det gjorde de också, med en odiskutabel 5-1-seger och sen dånade Laura Brannigan i Missouri-natten, ända in till gryningen.
Sedan följde ännu större matcher, förstås, men kvällens urladdning i ladan är repris av 21 maj 2019.
• • •
Paulie har åter blivit sitt gamla jag och muttrar när jag ringer om att jag är en ”Stunada of the first degree” som tippar som en åsna och det är ju inte som att jag kan invända mot den beskrivningen. Däremot försöker jag staga upp mitt rykte med följande tips:

NY Islanders – Tampa 1

• • •
Det är värst vad smuligt det blir av vaniljdrömmar.
• • •
Regerande mästarna har en chans till om de förlorar ikväll och det är inte alltid så bra, Som vi ofta talat om i denna blogg genererar ”Vill” till skillnad från ”Måste” inte automatisk All in-satsning i varje ögonblick, men just Bolts är ärrade och vet värdet av att döda så fort chansen finns.
Som Vigge sa efter matchen i tisdags:
– Det gäller att ta vara på sina chanser, man vet inte om man får några fler.
Just precis.
• • •
Barzal fick alltså böter för sin crosschecking i Ruttas plyte. Fem tusen dollar. Nog måste väl alla inblandade – ligan, spelarfacket, den usle George Parros – fatta att de där summorna är helt löjeväckande?
• • •
Naturligtvis kommer Daniel och Henrik Sedin göra succé som executives i Vancouver.
De ger sig aldrig på något de inte vet att de kan bli bäst på.
• • •
Som Linyreg är inne på fick Islanders lite boost av guvernör Cuomo ikväll.
Med sådana vänner behöver man inga fiender, är det så man säger?
• • •
Andas in, andas ut…
Nu börjar säsongens allra, allra största match och de kommande timmarna finns inget som betyder mer.