Årets match, del 2

NY ISLANDERS – TAMPA 0-1 (Period 1)
• • •
Man får ju en stark känsla av att det inte är Tampas kväll när Kucherov – poängligans överlägsne etta – tvingas avbryta redan efter tre minuter.
Exakt vad som händer i den där icke-situationen med Barzal vet jag lika lite som någon annan men det ser ju som att han gör illa armen och i värsta fall handlar det ju om en fraktur.
En helt avgörande händelse i årets playoff, kan det mycket väl ha varit…
• • •
Men Point är fortfarande med och därför är det, so far, Tampas kväll i alla fall.
Tammefan, han håller sig framme på den där icke-ytan precis framför kassen och vispar in en cannoli för nionde jävla matchen i rad.
Det är ju galet.
• • •
Annars har matchen varit så jämn och tajt att det ter sig alldeles naturligt att HEK och Kenta kan ha olika uppfattningar om vilket av lagen som haft litet övertag.
Momentum har svängt fram och tillbaka, det är oavgjort i skott på mål och ställningen skulle kunna vara både 1-0 och 0-0 istället.
• • •
Andy Greene börjar få sin fantastiska Michael Stipe-look igen.
• • •
Enligt en bekymrad vän på Åsögatan på Södermalm i Stockholm åkte Kucherov på sin skada när Mayfield crosscheckade honom i ryggen.
Såg ni också det – eller yrar Lightning-fantasten?
• • •
Återigen slås jag av hur lite man vet om vad som ska hända i den här typen av matcher. Här trodde vi att Islanders kanske skulle tvingas klara sig utan Barzal ikväll. Istället är det Tampa som får klara sig utan Kucherov.
Men det är väl just den oförutsägbarheten som gör alltihop så fascinerande.
• • •
Det verkar som att Islanders-familjen parerar ångesten genom att skrika ännu mer och ännu högre.
Det är rent sinnessjukt hur den gamla ladan rockar ikväll.
• • •
Personligen trodde jag att Patrice Bergeron hade vunnit Mark Messiers ledarskapspris för länge sedan, men tydligen inte så han får det nu istället.
• • •
Nu såg jag också Mayfields crosschecking. Obestraffad förstås – av en värdelös domare som står och tittar på.
• • •
Ända sedan jag var liten har jag alltid känt vemod när länge planerade fester är över och nu ikväll slår detta syndrom till med full kraft. Jag vill att det ska vara igår igen…
• • •
Tack Idsint. 108, det vore nåt. Och min mormor blev faktiskt 104. Utan att motionera en enda gång i livet. Och hon krävde fyra ingredienser för att hon skulle betrakta mat som tjänlig för människor: Smör, grädde, socker och allt. Och ja, hon sig gärna en jamare mellan varven.
• • •
Nu ska jag dämpa efter-festen-melankolin med lite bbq.