Blockbuster-drama och Veckans Lista

Första semifinal-veckan borde väl egentligen avslutas med ännu ett ordrikt intro om hur mycket som står på spel och vad det skapar för slags emotionellt tryck, för vi rör oss snabbt mot infernaliska kokpunkter nu.
Men jag har inget i mig denna ångande heta söndag i New York, jag kramade ur mig det sista på ön igår och behöver samla nya krafter innan jag få ihop så där många glosor utan att det bara blir babbel och upprepningar.
Så ikväll genar jag in i bloggen med en Veckans Lista.
Det är precis som vanligt:
Jag listar det bästa och det sämsta från slutet – helt enligt eget, lätt förvirrat huvud.

VECKANS LISTA

1. Priceless Price.
– Att Montreal fortfarande är med och faktiskt har en god chans att nå sin första final på 28 år beror inte bara på ikonen i kassen. Men han är utan tvekan den störste hjälten i den här fabulösa sagan. Magnifique, Monsieur Price!

2. Pulocks räddning.
– Miracle on ice. Det var ju mål. McDonagh hade vänt bort Varlamov med sin mäktiga snurrörelse och pucken var på väg att passera mållinjen. Då dök Pulock upp som en ängel sänd från himlen och räddade. Det kan inte hända men hände ändå.

3. Brayden Point.
– Den ende som någonsin gjort mål i fler än sju raka Stanley Cup-matcher är Philadelphias Reggie Leach och det gjorde han för 45 år sedan. Det är något alldeles otroligt fabulöse playoff-specialisten Point har på lut.

4. Rytande vettvillingar på Long Island.
– Det finns de som är gladare och verkar ha roligare, men det finns inga som piskar upp lika het, hetsig och fientlig stämning som de som firar denna sommar i The Old Barn. Otäckt? Kan vara om man kommer för nära, visade det sig i torsdags. Men på håll är det otroligt fascinerande att få uppleva.

5. Jeff Petrys ögon.
– Demonen från Ann Arbor. Montreal-backens röda ögonvitor håller på att bli sinnebilden för hela Stanley Cup-slutspelet modell 2021. Fast det hade de förstås inte gjort om han inte samtidigt varit så jävla bra.

6. Game 6 i T-Dojjan.
– Nej, jag har inte upplevt många mer minnesvärda kvällar, vare sig som NHL-korrespondent eller något annat. Livet blir aldrig roligare än när Vegas når sina formtoppar.

7. Youngblood Caufield.
– Habs har gjort ett tvättäkta fynd här. Man spelar inte sina första slutspelsmatcher någonsin med sådan pondus, blott 20 år gammal, utan att ha superstar-potentialen hos sådana som McDavid, Draisaitl, Matthews, Eichel och Pastrnak.

8. Petro.
– I en och en halv slutspelsserie fortsatte St. Louis förre kapten på ungefär samma sätt som i grundserien. Stabilt men inte på något sätt uppseendeväckande. Sedan serien mot Colorado växlade upp har han dock varit riddarnas store general och det var ju för att han skulle vara det, i just det här läget, GM McCrimmon, öppnade plånboken i höstas.

9. Heddy.
– Alltjämt etta i backarnas poängliga och senaste matcherna har Pansarkryssaren börjat se ut som i förra slutspelet igen.

10. Kung Kenta, Chall, Hattmyran, Linyreg, Ulrika LGR, Björn Falk, Julia, Zydden, Sorgringo, Carl-Folke, Niehelatre, Jesper L, RobinL, Jonas Reinholdsson Andreas Detroit Red Wings, Neviditelny, HEK, Gden och Abisko.
– De mest lojala och hängivna vännerna under Bofinkens nattliga seanser runt lägerelden (inte Abisko, han är dagmänniska, men får ett hedersomnämnande för sitt tappra slit med tipset). Ni ska veta att ni är oerhört uppskattade, jag rentav älskar er.

BU

•Domarna.
– De är inte korrupta och dömer absolut inte på order från en Gary Bettman som vill se vissa resultat. Däremot är de dessvärre väldigt dåliga ibland och de har varit det alldeles för ofta i det här slutspelet.

•Fleurys tavla.
– Det är såna där grodor som kan förstöra hela säsonger.

•Trafiken på Long Island.
– Makes me want to smoke crack.

• • •
Red altert.
Robin Lehner spelar från start ikväll.
Det är en sjujäkla rövare från DeBoers sida och den gör mig nervös, för jag gillar Robin och ingen position är mer utsatt än hans; så mycket kan gå fel och han få skulden om Knights hamnar i omöjligt 1-3-underläge.
Men det tankesättet är förstås bara en av ett oändligt antal anledningar till att jag aldrig blev bra på idrott (det finns några fysiskt betingade också…). Robin själv, och alla andra som kommit så långt som han, ser det förstås som en gyllene chans att visa att det är han som ska sitta på tronen.
Fast det är länge sedan han spelade och efter 1-7-smällen mot Avs var det nån skada som besvärade honom också…
Usch, som Ekeliw skulle sagt.
• • •
Det tog sin lilla tid att komma tillbaka till Manhattan igår kväll. Inte på grund av trafiken – nattetid är det tvärtom en bliss att susa fram längs Long Island Expressway – men alla inblandade behövde avsluta sina matchrapporter, så vi kom iväg först efter midnatt och eftersom en passagerare skulle släppas av i Brooklyn var vi inte på Manhattan förrän vid 01.00. Då gick jag och köpte en six-pack Stella men när jag kom hem var jag så trött att jag inte orkade öppna en endaste flaska.
Gubbigt, jo. Men å andra sidan har jag alla flaskor, kalla och fina, kvar till ikväll…
• • •
Game 3 mot Avs var förstås också extremt viktig, men den avgjordes hemma i T-dojjan så nog kan man slå fast att detta är den största och svåraste match Knights spelat på hela säsongen.
De måste ovillkorligen vinna. Mot ett Montreal i formidabel medvind. I Katedralen. Jag kan tänka mig tio miljarder enklare uppgifter här i världen, men de har inget annat val än att lösa den. Annars hamnar de som sagt i 1-3-underläge och då hänger hela säsongen i en överkokt spagettisträng.
• • •
Jaha, nu har Vegas GM McCrimmon testat positivt för Covid också.
Medias förhoppningar om lättade restriktioner under finalen – det har talats om en traditionell Media Day utomhus inför Game 1– is going lika bye-bye som Dorothy i gårdagens intro.
• • •
I Sverige firar vi väl Fars Dag först i november, men här i USA inföll denna högtid idag så jag ber ändå att få utbringa ett litet hurra för alla fina pappor i spåret – inklusive Mullvaden, som ju indirekt är en stammis han också.
En liten shout-out till min egen old man – Hans från Kvarnsveden i Borlänge; sjöman och telegrafist och ingenjör och älgjägare och timmerman och trumslagare och sång- och dansman – kan väl vara på sin plats också. Han gick ur tiden för snart 20 år sedan men jag tänker fortfarande på honom varje dag.
• • •
– OK, du får en chans till. Tippa rätt ikväll istället så bjuder jag på allt i AC, lovade Paulie när jag ringde idag.
Han har blivit så generös.
Nå, here it is:

Montreal – Vegas 2

• • •
Det verkar inte som att Stephenson kan ta plats i Vegas förstakedja ikväll heller.
Julia och andra Habs-fanatiker får bara goda nyheter hela tiden!
• • •
I New York var fars dag så varm och fuktig att en bofink kippade efter andan under en eftermiddagspromenad i sina hoods.
Sedan gick han ner till East River och satt i en liten bris och åt en glass.
Kolla, här är han.

Hur går texten?
”River boy, good for nothing, river boy…”
• • •
Habs har haft flyt, det tror jag vi kan vara överens om, och här och där på Twitter ser jag aktade tyckare slå fast att de inte kommer ha det för evigt.
Det kan de visst ha, tur skapar man själv och skapar man tillräckligt mycket börjar den generera ännu mer av sig själv, det är bland annat det som är DET, och vill någon ha exempel ber jag att få peka på Leksands och Modos kvalserie 2016. Modo var bäst i samtliga sju matcher, men Leksand vann i alla fall…
• • •
Robin Lehner, nu säger jag till dig som David Bowie sa åt Major Tom:

Take your protein pills and put your helmet on
Check ignition and may God’s love be with you

Och: Må vi få en show av guds nåde i Katedralen.