Den stora potten i Vegas, del 2

VEGAS – MONTREAL 0-2 (Period 1)
• • •
Jamen, kolla.
Riddarna blir nonchalanta och tar ett blackjack-kort till fast de har arton och dealern sjutton och stapeln med spelmarker börjar krympa direkt.
Eller för att uttrycka det i hockeytermer:
Knights blir tillplattade av det mycket hårdare, snabbare och mer aggressiva Montreal.
Ojvoj, plötsligt är det här hur intressant som helst.
• • •
Det låter och ser ut som att de har roligt i Dojjan även ikväll, för att uttrycka det med maximal återhållsamhet.
Hur säger man gåshud på franska?
• • •
Jo, efter många om och men spelar Petry ändå – liksom Jon Merrill.
Däremot tvingas Vegas, mycket överraskande, undvara sin förstecenter Chandler Stephenson.
Det är ett riktigt saftigt avbräck, han leder alltid i ansträngningarna att stänga ner motståndarnas farligaste offensiva vapen.
Och ni ser ju själva:
Riddarna stänger ner ingen alls ikväll.
• • •
Anmärkningsvärt nog verkar det vara Canadiens-fans på plats också. De kan ju inte resa från Quebec, inte med mindre än veckor i karantän på hemmaplan vid återkomsten, så jag antar att det handlar om kanadicker som bosatt sig i Nevada-öknen, det finns rätt gott om sådana.
• • •
Kenta påminner om att jag missar att publicera tipset och det är ju illa nog, men dessbättre – jag hann ringa Paulie precis innan puckdrop och han var för en gångs skull förstående och lät mig registrera en etta.
Så jag tror jag slipper bakluckan, Kenta…
• • •
Joel One-Man-Armia!
Han är playoff-expert på samma sätt som…Brock Nelson .
• • •
In med Robin!
Ja, en Robin har vi ju redan i spåret – trevligt, känn dig välkommen – men jag menar pandan från Götet!
• • •
Ja, vad är det med Petrys ögon? Han ser ju livsfarlig ut, som en demon. Hu! Nu kommer jag drömma mardrömmar.
• • •
Ibland höjer Pete DeBoer rösten och var så säker: Den här pausen är ett sådant ögonblick.
• • •
Tack för värmande ord, hörrni.
Det slår mig plötsligt att jag och Anders var på en NHL-match i Florida våren 2001.
U2 skulle ha världspremiär i det som idag är BB&T och några dagar innan spelade Panthers mot Capitals och vi åkte dit och köpte biljetter i dörren, de kostade knappt någonting och det fanns hur många som helst.
På isen: Ulf Dahlén och Calle Johansson för Caps, Marcus Nilson och Anders Eriksson för Panthers.
Dagen efter låg vi vid hotellpoolen och drack strawberry daiquiris hela eftermiddagen.
Fina Anders, så jäkla mycket vi var med om tillsammans.