Den tidiga måste-matchen i Florida

Det borde ju inte vara möjligt i detta tidiga skede, men jo:
Redan ikväll, i semifinal nummer två, tvingas regerande Stanley Cup-mästarna upp i en regelrätt måste-match.
Den första på hela säsongen – ja, kanske rentav på två säsonger.
De kan inte förlora ytterligare en rond mot New York Islanders hemma i Amalie Arena.
I så fall befinner de sig i 0-2-underläge inför de två största hockeymatcherna i The Old Barn på Long Island sedan tidiga 80-talet och det vore som att försöka springa New York Maraton med brutna fotleder.
Det går bara inte.
Det är otänkbart.
Med andra ord är den emotionella respit vi brukar åtnjuta i början av nya Stanley Cup-serier förbrukad på en gång.
Rödglödgat, omtumlande allvar råder omedelbart och ja, det kan bli very late very early i västra Florida.
Nu eller aldrig, Tampa Boys, nu eller aldrig.
• • •
Hej igen, pojkar och flickor, vad roligt att få sitta vid lägerelden med er igen; den korta separationen hann orsaka saknad och längtan,.
Det är dock en aningen mosig bofink som tänder brasan ikväll.
Jag tog alltså en red-eye hem från Vegas igår kväll, efter en ny odyssé genom isolationen i Mojave-öknen, och landade på JFK vid 07.00 i morse.
Naturligtvis kunde jag inte sova en blund på planet, men det var bara att stämpla in på en gång. Först hade jag en bokad intervju med Sveriges Radio, om boken, i Central Park – resultatet går att höra i ”Korrespondenterna” i P1 på söndag – och sedan satt Teddybjörnen från Åsögatan beredd att få avlossa sin Hallå-hallå-hallå-ramsa i podcast-mikrofonen,
Först därefter, i några timmar under sena eftermiddagen, hann jag ta mig en liten tupplur i korresoffan och de hjälpte litegrann, men det är ingen torped som sitter här och hamrar på tangenterna och jag vaknade för inte mycket mer än timme sedan, så vi får hålla till godo med ett något knapphändigt intro.
• • •
Så vad ska Bolts göra för att undvika att hamna i stabsläge inför årets första New York-besök?
Well, de måste rent allmänt vara betydligt mer aggressiva och ”på” – och undvika att begå misstag.
Det är det verkligt viktiga mot Isles. De väntar lika tålmodigt på motståndarnas felpassningar och turnovers som skallerormen väntar på att råttan ska studsa förbi i ökensanden – och hugger lika skoningslöst när de får chansen.
Gästerna, å sin sida, ska förstås bara fortsätta som i söndags. De behöver inte vara det minsta stressade. De har inget att förlora ikväll, bara massor att vinna…
• • •
Gårdagens match såg jag i en bar på McCarran-flygplatsen innan takeoff – ja, det var det också; det blev några glas under den sömnlösa nattens färd mot morgon… – och inte för att strö cayennepeppar i Habs-fansens sår, men jag tycker det såg ut som jag tills alldeles nyss, mär modet svek, hävdat att det skulle se ut när den kanadensiska kanonmaten forslades söderut.
Jag gillar egentligen inte sådana tvärsäkra påståenden, men det är inget snack: Fortsätter Vegas i samma stil blir det en mycket kort serie.
Sorry, Julia.
• • •
Paulie Walnuts väntade på JFK i morse, med Furio och Little Paulie, och jag fick en sista varning:
Tipsen lämnas fortsättningsvis i tid, annars går det för mig som för Fat Dom Gamiello.
Så jag rafsade snabbt ner följande lilla rad innan jag, med förolämpningarna vinande runt öronen, knuffades in i en taxi:

•Tampa – NY Islanders 1

• • •
Shea Theodores skottfint innan Alec Martinez 2-0-mål igår tycker jag var hela slutspelets hittills mest grandiosa läckerhet.
Ingen kan frysa Carey Price till is, men han gjorde det ändå.
• • •
Att sitta dödstrött på ett plan och inte kunna sträcka på vare sig ben eller något annat hör verkligen till det värsta som finns, men som Bo Kasper en gång tipsade om kan den situationen användas konstruktivt.
De gånger man ligger i sin säng och har svårt att sova ska man, förklarade han, tänka på alla jobbiga vaknätter man suttit hopskrynklad i flygplatssäten och vips känner man sig bekväm och komfortabel och slocknar.
• • •
Rättstavningsprogrammet vill ändra ”Skott fint” till ”Skitfint”.
Ja, det kan man verkligen säga.
• • •
De var förstås bara en tidsfråga innan Rangers skulle tillkännage att Gerard Gallant ersätter David Quinn, men ändå:
Fem plus för det kapet.
Nu börjar resan mot ny respektabilitet på Manhattan på allvar.
• • •
Fem plus får även Vigge Hedman. Inte för sitt spel i första semin, nej – men för tröjan han dök upp i på presskonferensen i går.
Han har klass, Rios pappa.
• • •
OK, det är showtime i korresoffan för första gången på nästan två veckor och insatserna kunde inte vara högre, inte så tidigt i en semifinal.
Ni kommer att gilla det här, det är jag övertygad om.