Game 7 i Midsommarnatten, del 5 – The End

TAMPA – NY ISLANDERS 1-0 (Slut)
• • •
NU firar dom midsommar i Tampa-bukten, för indeed:
Lightning är tillbaka i Stanley Cup-final för andra året i rad.
Ingen tillfällighet, säger bloggen.
Ja, de gjorde bara ett mål i denna monster-thriller till Game 7, men de gav inte sina motståndare nånting alls, inte ens under en tredjeperiod när de tömde tankarna i ett desperat försök att komma tillbaka, och har gjort sig förtjänta av chansen att försvara sin titel.
• • •
På Long Island är det heartbreak.
De – spelarna såväl som fansen – ville så gärna stänga sin legendariska gamle borg med en final och, helst, en titel till, men stupar för andra året i rad på tröskeln till himlen – mot Tampa.
Precis som alla andra fina contenders som fallit på vägen är det dock bara att resa sig, borsta av dammet, torka blodet och fortsätta framåt.
Islanders har ett utmärkt lag och kommer bara bli bättre – och hur ljuvlig historien i Coliseum än startar en ny, gloriös era i Belmont Park till hösten.
• • •
Vigge och de andra greppar glatt tag i Prince of Wales-trofén, noterar jag. Det kan bara betyda att de gjorde det även ifjol, annars skulle de aldrig i livet göra det nu. Vidskepligheten är stor hos hockeyspelare i allmänhet och såna från Ångermanland i synnerhet.
• • •
Andrei Vasilevskij – en världsspelare.
Ha, jag fick dra den i alla fall!
• • •
Men visst, jag är inte dummare än jag förstår hur ohyggligt orättvis det känns för Björn Falk och alla andra att de förlorar på ett enda sketet misstag – och enda shorthanded-målet på hela säsongen.
Hockeyn är grym och till sist är det bara ett lag, och en supporterskara, som inte lider.
• • •
Montreal Canadiens svepte Tampa Bay Lightning i första slutspelsomgången 2014.
Jag bara skickar ut den, så där.
• • •
The handshake är och förblir hela sportvärldens finaste ceremoni. När man ser såna krigare som Matt Martin och Pat Maroon, som i två veckor försökt döda varann, kramas och tacka för tapper strid…det är ju direkt rörande.
• • •
Men alla Habs-fans kan vara lugna, jag kommer nog tippa mot dem även i fortsättningen. De är jävligt bra, ingen förnekar det längre, men att komma åt Tampa…nja.
• • •
Jodå, flyget söderöver är bokat och bofinken häckar i tikibaren från och med söndag kväll.
Det kommer bli en blast.
• • •
Nu blir det kort paus i bloggen över helgen, för jag har i sanning annat som måste göras, men på måndag kväll tänder vi den stora lägerelden – i Amalie Arena i Tampa.
Vi ses och höra då.