Last Call på Long Island (inte), del 3

NY ISLANDERS – TAMPA 3-0 (Period 2)
• • •
Nu firar vi midsommar i Pontiac Silverdoooom, höll jag på att utbrista.
Men vi är på Long Island, inte i Detroit, och midsommar dröjer ytterligare en vecka – men Coliseum firar på samma sätt som Sverige gjorde den där magiska natten 1994.
Det är overkligt oväsen, overkligt drag och overkligt känslosvall ute på Hampstead Turnpike.
• • •
Hemmaledningen finns det noll och intet att säga om. Redan innan 1-0-målet dominerar de kraftigt, vinner varje närkamp, stressar gästerna till enkla misstag och trycker på så Vasy formligen töms på svett – och efter 1-0-målet ser de, precis som även femåringar som ligger och sover kunnat räkna ut, igen isen så Tampa inte får skapa ett endaste litet dugg; de kommer inte ens in på mål, får i bästa fall slafsa iväg nåt skott från utsidan.
It’s over som ingenting varit över sen Will Smith och Jeff Goldblum laddade upp viruset i inkräktarnas rymdskepp i ”Independence Day”.
• • •
Det är ett fantastiskt skott Josh Bailey får på när han gör karriärens största mål; jag älskar den gräddiga typen av cannoli, när en kvick jävel kommer direkt från båset, får fart, gör en fint och bara plaskar upp pucken i nättaket.
Att det verkligen är Baileys största bör det inte råda någon diskussion om. Det gick att känna från minut två eller tre i inledningsperren – första målet skulle bli extremt viktigt.
• • •
Nu ska ni som anar Yoko Ono-ugglor i NHL-mossen få vatten på kvarn.
Det här mail-svaret fick jag till slut i retur efter flera fruktlösa försök att nå Teddybjörnen på Åsögatan:
”Försov mig (!) två-tre minuter, så kollat med lite fördröjning i första och inte kikat in Twitter eller meddelanden för att att riskera spoil. Men nu är jag ikapp.”
Förr kunde han överhuvudtaget inte sova när Bolts spelade så här stora matcher!
• • •
Varlamov vinner den ryska målvaktsmatchen också. De gånger de i vita tröjor alls skapar något – vilket mest var i förstaperren – är han säker som soluppgången i öster.
• • •
Allas favoritsituation igen: Varlamov räddar på närskott från Point, Point blir inknuffad i Varlamov av Mayfield – och Mayfield blir jättearg på Point för att han ramlar på Varlamov.
Löjpottor, som nån sa.
• • •
– Fuck you, Stamkos, lyder en ramsa som tidvis ekar rätt ordentligt under takåsarna.
Har han gjort något specifikt för att dra på sig Long Islands vrede? Det är inte nödvändigt, det vet vi, det räcker att vara bra – jag bara undrar.
• • •
HEK, det är då roligare – mer fart och aggressivitet och glöd – än när Nashville Predators modell 2021 spelar, det kan jag säga.
Islanders hade för fan två klockrena i stolpen i första, och ytterligare en enorm chans. Är det att vara avvaktande?
• • •
Lite mer bröd åt fågeln.