Last call på Long Island (Kanske), del 2

NY ISLANDERS – TAMPA 0-0 (Period 1)
• • •
Det är ju mirakulöst, det här.
Enda masen i huset – det får man väl anta? – har lysande vy över hela isen och på den isen rivstartar två fenomenala hockeylag och ger oss blixtrande action varenda sekund och på läktarna öser 12 000 maniacs så det går seismologiska stötar ner i berggrunden och eftersom masen till skillnad från senast inte sitter BAKOM dem, på ett utedass, hör och känner han trycket från alla, inte bara några fyllon inom den närmaste radien.
En bättre lördagkväll hade masen inte kunnat tänka sig.
• • •
Bolts börjar starkast och tvingar Varly till ett par feta räddningar, men sen tar elden i hemmaspelarnas magar fyr och de börjar skapa chanser med samma frekvens som de flipper burgare på Burger King och det är vid några tillfällen helt orimligt att det inte blir mål, men ibland är slutspelshockey helt orimligt.
Fråga Vegas.
• • •
Pat Maroon har aldrig varit ute efter ett bli populär på bortais, så är det ju.
• • •
Yes, jag får chansen efter så där 15-16 minuter när två tampianer kommer två mot en och grannan utbrister ”This is trouble”.
Då vänder jag mig till höger och skjuter från höften:
– Stop coaching, Pat!
Succé!
• • •
Min bild är att Bolts dräller lite med puckarna och står för fler turnovers ikväll än i torsdags.
Det brukar straffa sig mot Islanders och vore jag Cooper, oh ljuva tanke, skulle jag påpeka det nu.
• • •
Pat fick ju sin grandiosa revansch när Rangers sparkade Tortorella och första raden i Daily News-krönikan löd ”Stop coaching, Torts”.
Bland de bästa ingressrader jag sett.
• • •
De har ju ett fint litet matchintro och allt, som vettvillingarna bidrar till med tända mobillampor och allt
Det såg jag ingenting av i torsdags.
• • •
Hehe, till och med Trotzen får ramsor när han trampar ut på isen för att ta sig från spelargången till båset.
– Barry, Barry, Barry, vrålar dom.
Med all rätt. Islanders hade inte varit där dom är idag utan Mannen utan hals.
• • •
Efter 32 sekunder tar Kenny Albert av sig kavajen och hänger på ryggstödet, noterar jag.
Det är allvar nu.
• • •
Slavin var min Lady Byng-etta också, men jag säger det för hundrade jävla gången – domarna ska rösta om det jävla priset!
• • •
Här har vi Kenny och Eddie in action under pågående match.

De sitter inte, som man får för sig när man lyssnar, vända mot varann och pratar. Snarar vända från varandra – inklämda mellan en skog (nåja…) av videoskärmar.
• • •
Nationalsången, en gåshudsrysare om jag nånsin upplevt en, har jag på video och den videon ska jag försöka ladda upp när jag är hemma i holken igen.
• • •
Som alltid mellan de här två, men mer och mer ju längre vi tränger i serien, blir första målet exceptionellt viktigt.
Laget som gör det kan sedan ägna sig åt stänga ner och det andra är, för att nu coacha lite, i trubbel.
• • •
Nu ska Bofinken gå och hacka i sig lite bröd.