Last Call på Long Island (verkligen inte), del 5 – The End

NY ISLANDERS – TAMPA 3-2 (Slut)
• • •
Den där sekvensen i sista sekunden, när McDonagh är på väg att backhand-vispa in kvitteringen med Varlamov bortspelad och Pulock hoppar in i målgården och räddar…slutspelets mest dramatiska ögonblick skulle jag vilja kalla det.
Oerhört.
• • •
Nej, det var inte last call i Coliseum. Festen fortsätter – den fest som just accelererade upp mot nivåer som skulle få romerska kejsare efter triumf i stort fältslag att be segerrusiga knektar att lugna ner sig i alla fall liiite grann.
Men det kan likafullt ha varit Bofinkens sista besök i det gamla rucklet
På onsdag fyller jag år, nämligen, och jag har ingen överdriven lust att tillbringa födelsedagen här istället för på bästa stekhuset på Manhattan.
Won’t happen.
• • •
Det är inte så konstigt att Hedman blir lite gramse vid den avslutande utvisningen. Han sveper efter pucken men missar och träffar Clutterbucken och rent tekniskt är det förstås en tripping men att blåsa för den skitgrejen i det läget, i en match när de haft piporna i fickan hela kvällen, är direkt löjeväckande.
Eller hur, Björne?
• • •
Sviten står sig:
Ännu har ingen i årets slutspel gjort mål efter att ha tagit ut målvakten.
Överskattad grej.
• • •
Vill bara skryta med att Kenny Alberts just gick förbi och fistbumpade Bofinken.
• • •
Mot Manhattan. Jag har sån tur att jag får skjuts av Jackie från Sporting News och det kan fan vara så att vi hinner till en bar.
02.00 imorrn är det samling vid Lägerelden igen.
Tror ni kan bespetsa er på en Veckans Lista – och kan gärna fylla spåret med förslag på vad ni tycker ska återfinnas på den…