Rumble on Long Island

Last call på Long Island?
Ja, det kan det faktiskt vara.
Om New York Islanders förlorar ikväll, och sedan torskar även den Game 7 som i så fall följer i Boston på fredag, är denna holmgång mot Bruins sista matchen någonsin i The Old Barn på Hempstead Turnpike.
Men behåll skjortan på. 20 spelare, en storartad coach och 14 000 vrålande vettvillingar till fans kommer att försöka förhindra ett sådant förlopp med större ihärdighet än en genomsnittlig Borlängebo försöker tjata sig till ytterligare en öl efter sista beställningen hos Billy på Engelska puben.
Får de som de vill – och de där 14 000 kommer försäkra sig om det med en krevad av hängivenhet som får allt vi gapat förskräckt åt tidigare att framstå som försäsongsmummel – blir detta istället starten på den sista gloriösa våren på mammas gata.
Så dra åt säkerhetsbältet ordentligt.
The rumble on Long Island börjar nu.
• • •
Bofinken har åter bytt hotell och är nu tillbaka på Strippen – och glad för det som en hel kakadua.
Men ni vet hur det blir såna gånger, man förlorar några timmar mellan ut- och en incheckning och en bloggare får bara en knapp timme på sig att vispa ihop ett intro.
Sålunda: Vi inleder lite fåordigt idag. Men jag lovar att bokstäverna kommer regna under matchens gång.
• • •
Det konstiga är förstås att jag redan varit på ”Sista matchen någonsin i Coliseum” – för drygt sex år sedan.
Efter säsongen 2014-2015 flyttade ju Islanders till Brooklyn, så Game 6 i den svavelosande serien mot Washington i förstarunan 2015 – 25 april – innebar ett vemodigt farväl.
Trodde alla – inklusive jag, som bröt loss lite stoppning från från en pressläktarstol och tog med mig hem.
Men Barclays Center visade sig vara lika lämpat för hockey som Gamla Stan i Stockholm för Formel 1-lopp, så efter några år valda de att flytta tillbaka till Uniondale i väntan på att nya blockbuster-arenan i Belmont Park byggs färdigt – och någon gång denna sommar är det obönhörligen bye-bye.
Mig skulle det dock inte förvåna om de även sedan den slutgiltiga flytten då och då återvänder för nostalgi-kvällar i Ladan.
Coliseum är hem för Islanders på samma sätt som baren i ”Cheers” var hem för Norm och Cliff.
• • •
Han klämmer sällan ur sig några långa haranger men det är ändå en alltid en fröjd att prata med Will Bill Karlsson, för han har så underbart cool och avslappnad inställning till allting.
Igår bad jag honom säga något om att Mark Stone avgjorde så snabbt och Märsta-lejonet replikerade utan alltför stor upphetsning:
– Skönt, då fick man vila benen.
Ha!
• • •
Han kommer säga att han inte bryr sig och han kommer se ut som han inte bryr sig, men var så säker:
Lite knyter det ihop sig av obehag i magen på Bruce Cassidy de närmaste timmarna, för även coachen är människor – till och med de som låtas vara macho monumentale – och att bli hånad och utskälld och skanderad om av 14 000 i tre timmar känns inte behagligt för någon.
Han skulle aldrig sagt det där…
• • •
Now, jag tror inte lika hårt på Boston ikväll som jag hade trott på Islanders om de legat under – hängde ni med där? – men jag är fortfarande hyggligt säker på att det BLIR Game 7 i denna serie.
Därför registrerade jag just detta tips hos Paulie:

•NY Islanders – Boston 2 (OT)

• • •
OK, låt Ladan mullra.
Nu åker vi.