Stanley Cup-finalen 2021, del 2

TAMPA – MONTREAL 1-0 (Period 1)
• • •
Jahapp, vi har en period i Stanley Cup-finalen 2021 on the books – och jag vill påstå att den lovade väldigt gott.
De första 20 minuterna i finaler, när lag från olika konferenser möts för första gången på länge, brukar bestå i att kombattanterna mest känner på varann och de tendenserna borde vara ännu mer påtagliga i år eftersom Lightning och Canadiens inte setts sedan början av mars 2020, men så fan.
Det känns mer som att bägge två vill sätta tonen direkt och trampar på aggressivt framåt.
Hemmalaget leder, och har kanske några fler långa anfall än Habs, men inte är det något våldsamt övertag de har.
Det här blir nåt!
• • •
Alltså, jisses ändå – efter alla år känns det fortfarande helt magiskt att befinna sig på pressläktaren inför såna här otroligt stora matcher.
Efter värmningen, när vi liksom passerat the point of return, blir stämningen alldeles tjock av förväntan och eufori och till och med hos de mest blaserade gamla stötar, som sett tiotusentals matcher, glimtar det plötsligt till i ögonen.
Eller som Nick Cotsonika, stilist monumentale på nhl.com, just utbrast under sin första slutspelsmatch live på två år:
– I feel alive!
Jag älskar varje sekund och är så jävla glad att jag har det oerhörda privilegiet att få vara med om detta.
• • •
Om någon tippat att Cernak skulle dra first blood i årets final ber jag att få gratulera. Det hade absolut ingen annan räknat med.
Men det är en väldigt fin, lätt, sneaky styrning han får till.
• • •
Finalintrot är…well, som det anstår ett intro i en hall som ofta förväxlas med ett rymdskepp.
Alla på läktarna har lysrör som blinkar blått i mörkret och fiktiva blixtar far genom arenan och på bildskärmen, liksom i projiceringar på isen, pumpar de suggestiva filmer på just blixt-och dunder-temat.
Move over, Vegas.
Nästan.
• • •
Det må vara ett och ett halvt år sedan de gick i clinch senast, men finalisterna har uppenbarligen inte glömt hur illa de tycker om varann.
Det ser, vad beträffar stämningen på isen, redan ut som Game 3 eller 4; Holmgren får skrika om gurgel efter varje nästan varje avblåsning.
Hur ska det då bli när det ÄR Game 3 och 4?
Ojvoj.
• • •
Bara halva ordinarie pressläktaren får användas i Amalie just nu, för på den andra halvan sitter tv- folk och NHL-anställda och dem befarar de att vi ska hosta ner med virus.
Merparten av alla ackrediterade sitter följaktligen i provisorisk box nere på vanliga läktarplats, men nope – icke Bofinken. Ligan är mycket vänlig mot sin internationella veteran och låter mig hänga med gräddan.
Glad som fan är jag även av det.
• • •
Där hade vi kanadensiska nationalsången för första gången live för mig den här säsongen – och för första gången i en final sedan Game 7 i Rogers Arena i Vancouver 15 juni 2011.
• • •
Börjar omedelbart flina när Tampa-fansen kör den gamla ”I believe that we can win”-ramsan för det är den Ondskan Ekeliw brukar utbrista i , helt spontant, när man häller i honom några drinkar.
• • •
Varför har jag inte fått genom livet med Goal Caufields självförtroende?
Han bryr sig inte ett skvatt om att detta är den största match han någonsin spelet och borde vara nervös, han bara kör på som vanligt och skjuter så ofta han fåt chansen.
Åh, ungdomens underbara ignorans…
• • •
Det är inga klappor, Niehelatre, det är lysrör i plast. Men det gör dem ju inte mer aptitliga, jag håller med.
• • •
Ännu har väl zebrorna O’Rourke och Charron inte utmärkt sig nämnvärt och det är ju som det ska, NHL har ändå världens bästa domare…
Det påstod Bettman när Ken Campbell grillade honom i det ämnet tidigare idag och sällan har vi skrattat så mycket under en presskonferens.
• • •
Granvista i spåret! Wow, det är ju nästan som om Abba skulle göra comeback. NU vet man att det är allvar.
• • •
Vi och, viktigare, Montreal får se 45 sekunder av Tampas fruktade PP här i slutet och nog är vasst och kvickt ut, men kanadensarna fantastiska penalty kill-svit består.
75 sekunder återstår dock direkt i början av andra…
• • •
Nu ska jag ut och stånka i trapporna igen, bara så får jag tag i nödvändigt kaffe.
Visst har vi jävligt kul nu?