The Long Island Express, del 5 – The End

NY ISLANDERS – TAMPA 1-2 (Slut)
• • •
En av de mest aparta upplevelserna i bloggens historia slutar med – ingenting.
Islanders tar ut Varly sista 90 sekunder men skapar inte en chans, för Tampa försvarar sig fantastiskt i fem-mot-sex och så går slutsignalen och stormen i ladan bedarrar på en halvsekund.
Det blir tyst och alla går.
Av allt egendomligt denna kväll var det kanske det konstigaste.
• • •
Islanders tvångsmatades överhuvudtaget med egen medicin i tredje – precis som Carolina i flera av mötena i förra omgången.
Mästarna kan ju vinna så också. Vill de bara stänger de ner och ger sina motståndare ingenting.
• • •
Men en Long Island-variant av Gris-Olle i Johnston-tröja sitter fortfarande kvar på sektionen precis nedanför och gormar och skriker.
Exakt vad han vill ha sagt är oklart, men nöjd är han inte – med något i livet.
Är det du, Björn?
• • •
Flera som satt här ikväll har registrerat klagomål om ”oacceptabel arbetssituation” hos NHL, så vi får vi se – det kanske blir någon form av förbättring på lördag.
I så fall är det inte omöjligt att Bofinken flyger ut igen, men troligen inte. Jag ser bättre i korresoffan…
• • •
I tredje var det en annan tomte precis framför mig som utbrast ”Fan, Tampa spelar så tråkigt”.
Ha ha ha!
Att höra en Islanders-supporter fälla det yttrandet är som att höra Lemmy klaga på att andra spelar för högt.
• • •
OK, nu trycker vi på off-knappen och börjar navigera tillbaka mot Manhattan.
Väl mött imorrn kväll igen, när vi för första gången på hela säsongen får se ett amerikanskt lag på kanadensisk is.