Viva Las Vegas Monumentale, del 3

VEGAS – COLORADO 1-1 (Period 2)
• • •
”Världens bäste Karlsson”, ekar i Dojjan – tror jag, för inget går egentligen att höra genom det veritabla åskdånet efter Wild Bills 1-0-mål.
I vilket fall förtjänar lejonet från Märsta Astrid Lindgren-trudelutter, för det är han som anfört anstormningen hela kvällen och han gör det väldans bra när han som en annan Nacka Skoglund sparkar fram pucken och till sist spräcker Grubauers nolla.
• • •
”Svensksuccén i Las Vegas i natt”…
Där har vi den potentiella kvällstidningsrubben.
För det är ju ingen mindre än den gode Carl Söderberg som mindre än två minuter senare replikerar på landsmannens balja.
Så ska det se ut när bloggen ger sig ut på vift.
• • •
Efter den snabba kvitteringen fortsätter matchen enligt samma mall som i första.
Knights håller i pucken och anfaller lika aggressivt som pirayor som upptäckt en buffelhjord i floden, men livsfarliga chanser skapar de inte särdeles ofta – eller tillåts inte skapa, kanske vi ska säga.
Landeskog har gång på gång påpekat att den stora skillnaden mellan denna Avs-upplaga och tidigare upplagor är att den här briljerar även defensivt.
Allt handlar, kort sagt, inte bara om Vegas ineffektivitet.
• • •
Nej, Linyreg, jag tyckte knappt jag hann sätta mig förrän mittakten var över.
• • •
Åtminstone fem olika slags Elvisar har blivit inzoomade ju jumbon under de två inledande perioderna.
Hur kan man inte älska en stad där det bara är helt självklart?
• • •
Ja, det är som sagt orimligt sent i Svedala, men snart kanske vi kan hoppas på Stefan Johansson och andra morgonpigga – och på söndag blir det lite bättre, Game 3 börjar redan 16.30 lokal tid.
• • •
Nä, ingen Kenny står att finna i korridoren bakom pressläktaren. De håller tv-stjärnorna gömda för oss smutsiga smitthärdar till murvlar.
• • •
Alla playoff-matcher jag sett live i år – två i Washington, två i Nashville – har gått till förlängning.
I’m just saying…