Säsongens sista dans

Får jag lov?
Det är dags för säsongens allra sista dans här i bloggen och jag skulle ju bli väldigt glad om jag fick leda just dig i denna avslutande svängom.
Den går i klassisk Free Agency-takt, ett slags vals som ibland är stillsammare än en tryckare på svenska 80-talsdiskotek och ibland blir väldigt yvig och ryckig, som värsta flamencon, men var inte orolig: Jag har gjort det här förr, många gånger, och vet hur man för.
Så här – ta min hand så virvlar vi ut på parketten, likt Rönnerdal och Eva Liljebäck i skärgårdsnatten sval.
Låt oss dansa ut 2020-2021-upplagan ihop.
• • •
Ja, idag – vid 18.00 svensk tid – öppnar alltså NHL:s free agency-marknad igen, det var det jag försökta säga med den dansanta inledningen.
Exakt vad som händer då vet ingen. Det kan rassla till direkt, i den där flamenco-takren – eller så får vi vänta på action, kind mot kind till Serge Gainsbourgs och Jane Birkins ”Je t’aime moi non plus” (den bjöd tonårsversionen av Bofinken ofta upp Lotta och Anette och Marie och Anna till när det var dags för sista dansen på Kongressen i Borlänge i början av 80-talet…)
Men ett är säkert:
Förr eller senare sjunger det till där ute.
Här är de hetaste namnen som på ena eller andra sättet ska ha nya kontrakt, antingen med sina gamla klubbar – eller med helt nya:
Alex Edler, Mattias Janmark, Alex Wennberg, Linus Ullmark, Erik Gustafsson, Marcus Johansson, Dougie Hamilton, Phillip Danault, Ryan Suter, Zach Parise, Kyle Palmieri, Phillipp Grubauer, Tyson Barrie, Ryan Getzlaf, Blake Coleman, Frederik Andersen, David Krejci, Antti Raanta, Mike Hoffman, Petr Mrazek, Tuukka Rask, Jaroslav Halak, Brandon Saad, David Savard, Zdeno Chara, Nick Foligno, Mikael Granlund, Tomas Tatar, Alex Goligoski, Mike Reilly, Ryan Murray, Nick Bonino, Casey Cizikas, Dominik Kahun, Sami Vatanen, Erik Haula, Tyler Bozak, Bobby Ryan, Joe Thornton, Eric Staal, Devan Dubnyk, Jason Demers, Alex Galchenyuk, Travis Zajac, James Reimer, Derrick Brassard, Cedric Paquette och Artem Anisimov.
Ojvoj.
• • •
Fram tills tidigt i morse, svensk tid, återfanns även Gabriel Landeskog på den där listan.
Men tolv timmar innan free agency-rallyts start sträckte Joe Sakic och Gabe The Babe nävarna över förhandlingsbordet i Denver och sa ”deal!”.
Den 28-årige kaptenen fick de åtta år han ville ha och ersätts med i snitt 7 miljoner dollar per säsong.
Det är ett saftigt kontrakt, men bra för alla parter, tycker jag. Avalanche utan Gabbe – det går ju inte att tänka sig.
Inte för honom själv heller, visar det sig i denna intervju, gjord i morse.
• • •
Hur är det annars med mina små frön så här under högsommarens sista dygn? Vad gör ni – och vad har ni för planer nu när bloggen snart släcker lyset i några månader?
Själv blir jag kvar här i USA ett tag till och gör lite annat, men om allt går som det ska – ta i allt trä ni kan komma åt – flyger jag inom en inte alltför avlägsen framtid till Sverige för första gången på två år.
Då ska jag i första hand vara med min gamla mamma i Borlänge och äta hennes kålpudding tills jag spricker, men vem vet – med lite tur kanske vi springer in i varann nånstans.
• • •
Trots att inga avtal egentligen får träffas förrän idag har ett antal affärer redan gjorts upp – samt läckt förstås; det här är ändå NHL!. Bland annat verkar det klart att Patrik Nemeth kommer till Manhattan och spelar för Rangers nästa säsong.
Kul, ju fler svenskar som mantalsskrivs i New York-området, desto gladare blir Bofinken, så välkommen hit, Kapten Nemo!
• • •
Gårdagens mest kittlande uppgift var den om oron i Vancouver över att de kan förlora Elias Pettersson via ett så kallat offer sheet.
Det händer på tok för sällan, för ligan är på många sätt en goddamned kartell, men eftersom han är restricted free agent skulle en annan klubb alltså kunna erbjuda EP en fet deal och om Canucks inte kan matcha den dealen, vilket blir väldigt svårt med deras lönetakssituation, hamnar han hos den nya klubben.
Red Wings har mycket cap space och gillar svenska superstars, I’m just saying…
• • •
Winnipeg Jets backuppställning har inte varit mycket att spontan-joddla åt senaste säsongerna men hey – nya sheriffer radar upp sig på blålinjen i höst.
Nate Schmidt och Brenden Dillon är två eminenta trejd-tillskott.
Jag som redan hade räkna bort Jets nästa sässe.
• • •
Den lät ju inget vidare, skildringen av hur Vegas skötte Fleury-trejden till Chicago – som mycket väl kan sluta med att han kommer hem till Pittsburgh igen. Men det var den färgstarke och ibland något yvige agenten Allan Walsh som kom med uppgifterna om att klubbikonen fick läsa om affären på Twitter, så innan någon drar alltför långtgående slutsatser ska vi nog lyssna på vad Flower själv har att säga i frågan.
• • •
Carolina Hurricanes – inte är det väl sant att ni också tänker visa er helt tondöva och världsfrånvända med de osmakliga signingar det talas om?
Please.
• • •
Det sades under tisdagskvällen att priset Golden Knights får betala Sabres för Jack Eichel – det är ju honom de vill ha, det var därför de tvingade sin klart populäraste spelare till skilsmässa – består av Reilly Smith, Peyton Krebs, Nic Hague och ett förstaval.
Inte mycket att fundera på, är det? Nä, bara att slå till, säger bloggen.
• • •
För mindre än en mille är Keith Yandle givetvis ett litet fynd för Flyers.
• • •
Tampas mästarlag dräneras obönhörligt på slagkraft. Sedan tidigare är det känt att hela den hyllade tredjekedjan – Gourde, Goodrow och Betjänten – samt David Savard försvinner. Och i natt trejdades trotjänaren Tyler Johnson till Chicago också.
Nu kan nog Teddybjörnen emellertid andas ut. För att genom att trejda till sig pensionerade Brent Seabrooks kontrakt och flytta det till long term injury-listan skaffade sig Tampa till sist lite andrum under lönetaket.
För att travestera en kommentar under natten: GM Julien Brisebois spelar schack medan alla andra spelar Fia med knuff.
• • •
Förr hände det att jag förstörde ett par sommardagar genom att försöka sammanfatta hela säsongen med avslutande blogginlägg, men de blev mest styltiga och krampartade – som alla inlägg när det inte finns energi från aktuell action att göda dem med.
Så nu struntar jag högaktningsfullt i den sortens övningar, om ni ursäktar.
Men en tradition vill jag ändå hålla vid liv. Årets kommentator ska utses – och eftersom jag är så glad över att det här inte bara är en grabbklubb, utan att vi har engagerade, intelligenta, roliga och insiktsfulla kvinnor som ständigt gjuter liv i bloggen, får fyra personer dela på det epitetet i år.
Chall, Julia, Ulrika LGR och Vanessa.
Hurra för er och tack för att ni finns – allting här blir bättre tack vare er frekventa närvaro.
Fast ni är alla uppskattade, hoppas jag ni vet – och särskilt ni som håller mig sällskap på nätterna. Kung Kenta, Linyreg, HEK, Hattmyran, Idsint, Abisko, Carl-Folke, Sorgringo, Stromgrien, Zydden, Mcemilfish, Lappen27, Niclas i Silicon Valley Björn Falk, Stefan Johansson, tokiih, Yzz, Prytzen, Sunny Jim, aloeveralindstrom, BostonMolle, Boston Regerar, Filip Wiklund, Hans Grundberg, John J (fortfarande, ibland, lite då och då…), Perus, Jesper L, Gojjan, Gden, Kronbä, Taddson, Tottson, Niehelatre, Johan Forslund, Reinholdsson, van Bastens knä, Art Vandelay och alla andra – ni känns alla som nära vänner fast jag aldrig träffat er.
• • •
Som vanligt är det svårt att veta vad det för slags blogg-session som väntar framåt 18-tiden. Det hänger på vad som händer – om vi får tryckare eller flamenco på en gång, liksom.
Men när det tillräckligt stora saker inträffar hör jag av mig – och i spåret utgår jag från att IRL-uppdateringarna haglar oavbrutet.
Nu säger jag som David Bowie:
Let’s dance!