Galaföreställning i New York City
Broadways förföriska spotlights tändes måhända på nytt redan för en månad sedan.
Men det är först nu, just som skymningen fallit en darrande förväntansfull torsdag i mitten av oktober och asfaltsdjungelns miljoner lampor lyser upp det mörka himlavalvet ännu en gång, showen verkligen börjar i New York City.
För nu ska The Boys In Blue göra sitt första framträdande inför fullsatta läktare i The Woooorld’s Most Famous Arena sedan mars 2020.
Sedan dess har 586 dygn passerat,
586 långa, ensamma, mörka, tomma, förfärande dygn.
Vi kunde trösta oss med ett substitut i vintras och våras, när det ändå spelades hockey i idrottens och underhållningens amerikanska domkyrka och några få tusen i alla fall under slutklämmen fick sitta i munskydd på några läktarsektioner och hulka.
Men det var sannerligen bara just det.
Ett substitut.
Istället för – bättre än ingenting.
En snuttefilt i väntan på att livet skulle återuppstå.
Ikväll går ridån upp för en riktig, tvättäkta, sprakande folkfest under det välvda cirkustaket. En galaföreställning, ett lustspel, en högtid – och glittrande konfetti spelar i det overkliga, suggestiva strålkastarskenet.
Så nej, det här är inte bara en normalt exalterande live-premiär för en gammal Garden-inventarie till bloggare.
Det är…en triumf.
Ja, det är just den sortens känslor och sinnesstämningar som rumsterar om i systemet när jag återvänder till det som varit ett hem sedan de första månaderna i New York och nu blivit det igen, efter ett och ett halvt år som tom kuliss. Triumfatoriska. Blodet jublar, själen sjunger, hjärtat dansar. Vi har vunnit och får leva livet som vi vill igen.
Ni som inte är här, och i de flesta till och med befinner er på en annan kontinent, erfar naturligtvis inte samma emotionella storm, men om ni gör mig sällskap genom kvällen och natten de närmsta timmarna lovar jag att försöka förmedla och dela med mig av den underbara upplevelsen.
Nu går ridån upp.
Showen börjar.
Livet har vunnit.
• • •
Now, visst – förmodligen hade den här pånyttfödelsen i the bright lights of Metropolis haft ännu starkare lyster om ett annat slags match hade spelats i Washington för ett dygn sedan.
Rangers krattiga insats i premiären – och märkliga ovilja att kännas vid hur krattig den var – droppar några stänk smolk i dopfunten.
För var det svårt att få något vettigt uträttat mot Capitals igår lär det bli rent omöjligt mot Stars ikväll, med en gastkramande match i benen. Det är ett elitlag monumentale som flugit hit från Texas, högst tänkbart i ena ringhörnan i nästa Stanley Cup-final.
För min del kvittar det egentligen, jag är här för skådespelet i sig, inte för att heja på Rangers, men det vore trevligt om hemmalaget säkerställde ihållande festivalatmosfär med en mer gedigen insats ikväll.
Mer engagemang hos stjärnorna, en bättre målis, klokare laguttagningar och mindre fokus på ”tuffhet” skulle antagligen underlätta.
• • •
– Det går fort och tyvärr hann han tappa balansen och stod på ett knä när jag fullföljde tacklingen. Jag var glad att se att han inte skadades, sa Gabe The Babe när Bofinken talade med honom i natt.
Likafullt verkar det som att Avs-kaptenen kan bli avstängd någon match, ligan meddelar att man begärt förhör och då brukar det sluta med smäll på fingrarna – i synnerhet om man varit föremål för bestraffningar tidigare och det har Gabriel.
Några högljudda protester finns det i så fall ingen anledning att sätta sig ner och författa, den aktuella proppen blev verkligen inte så bra.
• • •
Ett tag såg det ut som att hösten oåterkalleligen slagit ihop käkarna kring New Yorks strupe. Det har varit grått, rått, kallt, blåsigt och fult i en vecka.
Men i förmiddags blev det plötsligt sommar igen. Molntäcket sprack upp, kvicksilvret stack iväg mot 25 plus och stan tog av sig kavajen igen.
Är det galapremiär på Garden så är det.
• • •
Lundkvist intar Garden ikväll!
Ja, han som stavar med K alltså.
Coach Gallant har tagit sitt förstånd till fånga och låter den – i alla fall igår – fullständigt hopplöse Tinordi äta popcorn på pressläktaren.
Istället begår alltså Nils Lundkvist från Piteå NHL-debut.
Det känns nästan lite ärorikt att få uppleva och jag har en stark känsla av att jag i framtiden kommer kunna berätta om det med andakt i stämbanden.
– Jo, fan, jag såg Norris Trophy-Nils allra första match i den här ligan. Det var på Garden 14 oktober 2021 och han prickade in två släggor från blålinjen direkt…
Förutsatt att jag är med i framtiden, förstås.
• • •
Envise Bofinken fick tag i Rocket Ricky Rakell i natt också, efter premiäromgångens första lilla skräll.
Han näst intill svor på att Ducks efter ambitiösa justeringar av anfallsspelet kommer fortsätta överraska.
– Vi är bättre än folk tror, sa han.
Ljuv soul-musik i Hyttmyrans öron, yes?
• • •
Den andre Lundqvist – han som stavar med Q och regerade Manhattan under femton gloriösa säsonger – har synts stryka i kvarteren runt Garden han också, som vanligt uppsnofsad som Errol Flynn inför en stor Hollywood-premiär på 40-talet.
Back to work? Feels good to be back on 32nd street.. #rookie pic.twitter.com/NveDi0VRH9
— Henrik Lundqvist (@HLundqvist) October 14, 2021
Ja, The King begår alltså sin debut som expert i MSG-studion ikväll.
– Han är pumped up, meddelar en mig närstående källa och det tvivlar jag inte en sekund på.
Henke är inte en person som gör NÅNTING half-assed, han kommer ta sig an även den här uppgiften som om själva livet hängde på en felfri insats vid mikrofonen.
Det enda tråkiga är att bloggen inte kan se sändningen och inte kan vi få några live-rapporter från Kung K…f’låt…Ulrika LGR heller eftersom hon lever loppan i Polen.
Men ni kanske får en glimt där hemma och då vill jag veta hur han sköter sig.
• • •
Nils är förresten inte ende svenske rookien som begår NHL-debut i den här matchen.
Lidköping-sonen Jacob Peterson – känd från Björklöven, Frölunda och Färjestad – har gjort så starkt intryck under Stars träningscamp att även han, lite otippat, får kliva rakt in skärselden.
Good luck, säger bloggen.
• • •
För första gången har vi en riktigt lång tipsrad att göra bort oss med och här kommer min.
•Buffalo – Montreal 2
•Ottawa – Toronto 2
•Florida – Pittsburgh 1
•NY Rangers – Dallas 2
•Carolina – NY Islanders 1 (OT)
•Columbus – Arizona 1 (OT)
•Detroit – Tampa 2
•Nashville – Seattle 2
•LA – Vegas 1
• • •
Själv lyckas jag förstås aldrig komma i närheten av Errol Flynn-glans hur jag än anstränger mig, men även jag mobiliserar garderobens greatest hits den underbara premiärkvällen till ära .
Stassen består av blank svart skjorta, svarta kostymbyxor, beige kavaj och elegant slips – och dessutom gick jag till de kubanska skoputsarna på Penn Station och fick pjucksen blankpolerade i eftermiddags och de skiner nu så Mika skulle kunna använda dem som spegel när han kammar lejonmanen efter duschen ikväll.
Jag tycker helt enkelt som solen:
Är det galapremiär på Garden så är det.
• • •
Ser Miro Heiskanen värma upp med fotboll i zamboni-garaget en dryg timme innan puckdrop och kommer osökt att tänka på Roberto Baggio.
• • •
Apropå uppklädd för premiär:
Här anländer Patrik Laine till Nationwide i Columbus för Blue Jackets holmgång mot Coyotes.
https://twitter.com/KajsaKex/status/1448765631839473669/photo/1
A killer look, skulle jag säga. Eller – Fredrik Lindström har fått en roll som Paulie Walnuts närmaste hantlangare i nästa Sopranos-film.
• • •
Bara en sån här sak 1:
Vi har ett västlag på besök på Garden. Det har inte hänt sedan tredje mars 2020, när St. Louis var här och slog ner Rangers i skoskaften. Efter det oändliga uppehåll som följde därefter spelade Blåskjortorna som bekant bara mot samma trökiga lag om och om och om igen. Att vi omedelbart bryter det mönstret i höst känns även det som en seger.
Bara en sån sak 2:
Det kryllar av uppspelta fans i kvarteren runt hallen hela eftermiddagen. Det har vi inte heller sett sedan förra våren. Under pandemivintern befolkades den här delen av stan nästan uteslutande av knallhöga heroinister, psykiskt sjuka och allsköns kriminella – och att sent om kvällen komma ut på åttonde avenyn genom backstage-entrén kändes som att kliva in i ett ”Walking Dead”-avsnitt. Nu: Festligt myller och glädje och förväntningar. Vad kallar vi det? Japp – seger.
• • •
Ja, där kom beskedet att Landeskog får sitta i snickerboa i två matcher.
Helt i sin ordning, står jag fast vid.
• • •
Vi som plågade oss genom pandemisäsongens folktomma matcher här pressläktaren kan ju inte låta bli att fnysa åt de kollegor som höll sig hemma då men återvänder nu när allt är bekvämt och roligt och man till och md kan få sig en matbit igen.
Men jag förlåter allt när en av dem – klassiske sidekicken Hyresgäst-Johan från Skräddarbacken i Borlänge – likt en annan Eken strax innan matchvärmningen kommer fram med en rykande kopp kaffe.
Så blidkar man en bofink!
• • •
Räkna med långa preludier här i kväll. Inte nog med att hela hemmatruppen ska presenteras för premiärpubliken. Klubben kommer också hylla nyligen bortgångne Rod Gilbert – Mister Rangers himself.
T-shirts med nummer 7 på ryggen hänger på alla stolar, inklusive min, och starka känslor lär sättas i svallning när de kör sedvanligt välkomponerad tribute på jättejumbotronen.
• • •
HEK, ikväll få vi väl se dig elda på i spåret? LAGET har ju också galapremiär hemma i Bridgestone Arena.
Den blir säkert sevärd – trots att Calle Ironhook helt bittert är sjuk och inte får återvända till sina gamla jaktmarker.
• • •
En stackars spelare får åka några ensamma varv på isen när Rangers kommer ut för värmning.
Ni vet vem.
Lundkvist.
Det är en ritual alla rookies måste igenom.
• • •
Well then, amigos runt lägerelden – big papa brandvakt ber att få hälsa er välkomna tillbaka till Garden.
Nu går ridån upp.
Showen börjar.
Livet har vunnit.