Opening Night 2021-2022!

Det är egenartat hur somligt aldrig blir gammalt.
Hur vissa fenomen man upplever om och om igen fortsätter begeistra och liva upp.
Hur förnimmelser av rutin och slentrian ibland inte får fäste – alls.
Jag har upplevt sexton Opening Nights i NHL under mina år på den här sidan atlantiska oceanen och kan tycka att jag borde känna mig åtminstone en smula blaserad och mätt.
Men nej.
När vi denna ljumma oktoberkväll botgörelsens år 2021 sätter oss tillrätta för ännu en säsongspremiär i världens bästa hockeyliga känner jag precis samma barnsliga förtjusning, samma ostyriga upprymdhet, brusa i bröstkorgen som i slutet av 00-talet.
Det hjälper förstås att det här är första gången sedan 2018-2019 vi har en helt vanlig, fullspäckad säsong framför oss – med 82 omgångar, utsålda hallar och nya match-ups varje kväll (ja, förmodligen i alla fall; numer vet vi att ordspråket ”människan planerar och Gud skrattar” inte uppstått ur tomma intet).
Men det är långtifrån den enda, eller ens viktigaste, faktorn. När startskottet ljuder i den nordamerikanska höstkvällen sjunger det oavsett förutsättningar alltid till i alla som fått the hockey-bug i blodet.
Vi vet ju vad som återvänder i tillvaron – och kommer vara dess dominanta konstant ända tills de dansar runt lövklädda stänger i den svenska sommarkvällen.
Skönheten. Kraften. Spänningen. Känslosvallet. Glädjen. Ilskan. Målen. Passningarna. Tacklingarna. Slagskotten. Finterna. De galna domsluten. Avstängningarna. Förlängningarna. Straffarna. Triumferna. Nederlagen.
Så fröjdas nu, fina vänner i spåret. Slå korken av en bättre flaska skumpa. Dunka på en mäktig puka. Blås i en lur. Hojta och skrik och vifta med armarna.
Det är Opening Night 2021 och den bästa av tider tar vid.
• • •
Jag ber att få tacka för vänliga kommentarer om det voluminösa preview-inlägget som legat och skvalpat i bloggen i några dygn.
Det ägnade jag avsevärd tid och möda, så det känns ju bra att ni inte faller i koma av tristess.
Men jag ber ännu en gång att få understryka att jag inte inbillar mig att jag vet hur det kommer gå. Det vet ingen – och ju mer tvärsäkra de som uttalar sig låter, desto mer ringer det i stora bullshit-detektorn.
Här är det å andra sidan inte så många, utöver sedvanligt underhållande Taddson, som kommit med några motförslag.
Men det vill jag förstås ha.
Kom igen, vad tror ni? Vilka vinner, vilka överraskar, vilka floppar?
Scenen är er.
• • •
För bloggens del börjar säsongen på en plats där vi upplevt några av de sensate decenniernas mest spektakulära draman tillsammans.
I korresoffan.
På ett vis hade det kanske varit festligare om farbror bofinken flaxat iväg till Tampa eller Vegas – inga städer jag direkt avskyr – men ändå inte.
Då hade det blivit strikt fokus på en enda match och så här precis i starten känns det roligare att få skärskåda alla inblandade – och njuta av varje minut i det magnifika skådespelet.
Så korresoffan session blir det – och som ni ju mycket väl känner till kan vi jabba upp stämning och drama så det räcker i den här dammiga gamla möbeln.
• • •
Den blågula rookie-succén under försäsongen var ingen chimär, ett helt koppel av ”våra” kids snodde verkligen åt sig en premiärtröja.
I San Jose får både Lill-Fimpen och Jonathan Dahlén topp 6-roller, i Detroit är Lucas Raymond verkligt hot stuff, här på Manhattan går Nils Lundkvist in i tredje backpar med Patrik Nemeth och i Dallas får Jacob Peterson chansen.
En sådan lavin av svensk talang var det länge sedan vi såg svepa in över kontinenten och det är förstås Kul med stort K.
Andra, som Alex Holtz i New Jersey och Jonathan Berggren i Detroit och Oskar Olausson i Colorado, får börja på farmen men även de har ju visat att de kan lira hockey och kommer få sina chanser inom kort.
• • •
Det är en riktigt fin dubbelmacka NHL bär ut från köket så här direkt i starten.
Först har Tampa flaggceremoni i Amalie – för andra gången i år! – innan de går upp mot ett skadedrabbat men garanterat sammanbitet Pittsburgh. 
Sedan får vi se Seattle Krakens urpremiär mot Golden Knights i Vegas.
Ojvoj, säger jag. Ojvoj som fan, till och med.
• • •
Årets bästa reklamfilm kan utses redan nu och här är den.

Bäckis sörplande på slutet…ha ha ha, jag får lust att spränga Aftonbladets betygssystem för första gången sedan jag satte två minus på en Michael Bolton-konsert på Globen.
• • •
Men tyvärr har ju Kraken haft lite oflyt med den där tröttsamma smittan, så de kan inte ställa upp med ordinarie lag i sin allra första NHL-match.
Suck.
Tidigare idag kom, apropå det, beskedet att även Nathan MacKinnon är i Covid-protokoll och förmodligen missar Avalanches premiär imorrn.
Jaha, är det så här det ska vara också denna säsong?
I princip allihop är vaccinerade, så de blir inte sjuka även fast de testar positivt och ja, well, det finns väl fortfarande skäl att vara försiktig – men någon gång måste vi väl komma till punkten när detta satans virus inte ses som ett större hot än vanlig influensa, no?
• • •
Bofinken delar definitivt uppfattningen att Rangers bara tramsar som utser sex assisterande kaptener men ingen ordinarie.
Vad är det för dumheter?
Ge den nysignade Mika C:et, för fan – och move on.
• • •
Säsongens första mål prickas in av…låt oss tänka…jo, det blir Killer Killorn.
Det första svenska får vi vänta med till sena matchen. Då slår Wenny Wennberg till – och blir också historisk som Krakens förste målskytt i historien.
• • •
Jag lade mig i hygglig tid igår kväll, för att vara extra utvilad och energisk till denna Opening Night, men den planen sprack för vad hände just idag? Jo, de påbörjade ännu något slags renoveringsarbete i lägenheten ovanpå så vid niotiden körde nån jävel in borren i betongen och inget ljud i världen är mer plågsamt än det: Borr i betong.
Det är tammefan tionde gången på femton år de håller på och stökar i den barren, den måste genomgått fler förändringar än Buffalo Sabres forwardsuppställning – men förhoppningsvis med mer lyckat resultat.
Nu hoppas vi att de skyndar på och blir klara innan serielunken tar vid på allvar, annars finns risk att Bofinken snappar och och springer upp och gör med hantverkarna som Tom Wilson gjorde med Panarin i våras.
• • •
Så – ni sprang förstås till butiken och införskaffade den här klenoden idag?

Den är späckad med juicy stuff, bland annat har er Furman Bjurman bidragit med Seattle-reportage, krönika, Top 50-lista samt intervjuer med Sunken Sundqvist, Viktor Arvidsson, Adrian Kempe och Linus Ullmark.
Omistligt, det förstår ju alla.
• • •
En som missar Kraken-premiären ikväll är Calle Järnkrok, vilket betyder att vi inte får se Swedish House Mafia – som ju den helsvenska kedjan döptes till under träningscampens första pass och bloggen, som var på plats då, har anklagats för att vara inblandad och helt felaktigt är väl det kanske inte med det var Ryan Clark på The Athletic som skrev in namnet i historien.
Hur som helst – vad surt.
• • •
Igår hade vi fantasy-draft på Sportbladet och tyvärr måste jag meddela att det gick rätt dassigt för stolta New York Dolls.
På något sätt hade ligans kommissionär Andreas Käck, ihop med vicekommissionären Ekeliw, sett till att jag fick välja först som nummer tio och då var ju allt verkligt glimmande fantasy-guld redan paxat (bland annat av herrarna i administrationen,,,)
Jag har Patrick Kane, Mika, Provorov, Hackspetten från Kusmark och fina målvaktsparet Sjestiorkin/Spencer Knight, men i övrigt känns truppen tunn.
Usch, som vicekommissionären skulle sagt.
• • •
Mattias Janmark är också förhindrad av Covid-protokollet och missar premiären ikväll.
Covid schowid…vik hädan, äckliga mikroorganism.
• • •
Som väl alla vet vid det här laget har Kung Kenta abdikerat från sin tron som just kung i kommentatorsspåret; han ska knega och kan inte vara uppe på nätterna och spreja vårt forum fullt av kommentarer, emojis och nyheter – och ej heller sköta marknadsföringen på sociala medier.
Ulrika LGR är redan utsedd till tronföljare, men hon kommer behöva hjälp, ingen kan dra Kenta-lasset på egen hand, så jag vädjar till alla att steppa upp – inklusive mångåriga U-båtar; vi vet ju att ni lurar precis under ytan och skulle kunna få vågorna att bölja om ni bara körde upp periskopet då och då.
För tyst och stilla får det inte bli på nätterna, då tappar jag lusten…
• • •
För oss här i USA väntar en helt ny tv-upplevelse denna säsong.
Efter sexton år förlorade ju NBC NHL-rättigheterna i somras, så från och med i afton kommer alla matcher istället att sändas av ESPN, ABC och/eller TNT.
Personalen i studios och kommentatorsbås är med några få undantag densamma, så total revolution blir det inte, men ändå: Lite vemodigt känns det att avföra NBC Sports Channel som förvald favoritkanal på remoten och istället knappa in ABC och lugubra TNT (ESPN var redan favorit, men är ju generell sportfåne också).
Rapport om hur de nya aktörerna sköter sig kommer alldeles bombsäkert under kvällens gång.
• • •
Efter två raka titlar inom loppet av mindre än ett år vore det förståeligt om glöden falnade åtminstone en smula.
Men nä.
Om de inte blir först sedan Islanders i 1980-talets gryning att vinna en trippel beror det på något annat än bristande motivation, det framgick tydligt när bofinken kvittrade med Pansarkryssen från Fäbodvägen för den här intervjun igår.
Det där med att de inte vill se någon annan med bucklan har jag hört från andra före detta vinnare. En förklarade en gång att han blev direkt svartsjuk när han såg kollegor från andra med den mytomspunna pokalen. ”Det känns som att behöva se sitt ex hångla med andra”, hette det.
Det skänker visst perspektiv.
• • •
Nu var ni ju ändå några som, inspirerade av Taddson, klämde ur er feta säsongstips.
Gott så, men för tusan – vi ska ju också upprätthålla traditionen med tipsrader varje kväll.
Här kommer min första för säsongen

•Tampa – Pittsburgh 1
•Vegas – Seattle 1

• • •
Snart är det Novemberkåsan också, tänk bara.
• • •
De har väntat länge på just den här dagen, Seattle Kraken – om en sådan Bajen/Kenta-parafras tillåts.
För fem-sex år sedan fanns bara en vag idé om ett NHL-lag i den bedårande metropolen i nordväst, men 2017 träffades en grupp potentiella ägare – inklusive Hollywood-mogulen Jerry Bruckheimer – med resurser nog att kunna sjösätta ett dylikt projekt. Sedan, i början av 2018, initierades en brakande succé till biljett-drive och i slutet av samma år godkände NHL Seattles bud – mot en ersättning av nätta 650 miljoner dollar. Den milstolpen har därefter följts av flera diton under en lång, utdragen process. En gammal ärevördig hall mitt i stan började renoveras för över en miljard dollar, även en påkostad träningshall uppfördes, namnet Kraken vaskades fram, en general manager anlitades, en coach anställdes, en expansionsdraft planerades och genomfördes – och en första träningscamp iscensattes.
Och nu, ikväll, börjar resan på riktigt.
Det är verkligen något episkt över det.
• • •
Vuxna människor ska inte äta godis, det är ovärdigt, och jag lovar försöka bättre mig i vinter, men just denna premiärkväll tycker jag att jag kan unna mig den bästa choklad som går att hitta i amerikanska matvarubutiker.

Den är helt sensationell, faktiskt.
• • •
Även morgondagens fem drabbningar avhandlas här i korresoffan, men lugn – sedan kommer live-sändningarna stöt i stöt.
Så här ser Bofinken-turnén framöver ut:
Torsdag: NY Rangers-Dallas på Madison Square Garden.
Fredag: New Jersey-Chicago i The Rock.
Måndag: Philadelphia-Seattle i Wells Fargo.
Tisdag: New Jersey-Seattle i The Rock.
Fint va?
• • •
De visar förföriska bilder från downtown Tampa på ESPN just nu, en dryg timme innan första nedsläpp – och runt bordet i en sådan klassisk utomhusstudio sitter Steve Levy, Barry Melrose, Mark Messier och Chris Chelios.
Första intrycket: Bra.
• • •
Säsongens första utvisning?
Den drabbar Pittsburghs Jeff Carter – eller möjligen en slarvig Ryan McDonagh.
• • •
Amigos, systrar och bröder, U-båtar och stammisar – here we go.
Nu blir det action nästan varje dag i bortåt 250 dygn och denna blogg kommer brinna passionerat, vilt och våldsamt precis hela tiden.
Happy Opening Night, allihop!