Stora Tipset NHL-säsongen 2021-2022

Som att krama om en kär vän för första gången på länge.
Som att äta en Piggelin efter ett par års utlandsvistelse.
Som att att bli påmind om storheten i en bortglömd Ramones-dänga.
Så, ungefär, tycker jag det känns att äntligen stå inför en riktig NHL-säsong igen.
Med betoning på riktig.
För egentligen är det inte så länge sedan vi såg NHL-hockey, de höll ju på och stökade till långt in i juli innan Victor Hedman och de andra Tampa-hjältarna fick lyfta bucklan för andra gången på mindre än ett år.
Men det var kulmen på två exceptionellt säregna avarter till säsonger – rumphuggna som japanska haiku-poem, i långa stycken avgjorda utan publik på läktarna och samma lag malde mot varandra om och om igen.
Nu dukar Gary Bettman & co för första gången sedan 2018-2019 upp den klassiska anrättningen igen, med normal divisionsindelning och 82 friska omgångar under vilka alla möter alla minst två gånger. Dessutom garneras upplägget med lull-lull som utomhusmatcher, All Star-helg, Hall of Fame-match, juluppehåll och kvällar när gamla tröjnummer, inklusive Henrik Lundqvists, pensioneras under högtidliga ceremonier.
Men viktigast av allt:
Världens bästa hockeyartister kommer uppträda i fulla hus igen.
Yeah, baby – det finns verkligen skäl att vara riktigt, riktigt exalterad inför den här premiären.
Hur det går inbillar jag mig inte för ett ögonblick att jag vet, men traditionen kräver ändå att jag i denna matiga preview skärskådar samtliga lag, i bokstavsordning, och försöker förutse vilket öde som väntar var och ett av dem.
Bli inte upprörd om du tror annorlunda, jag påstår som sagt inte att jag vet att jag har rätt – jag bara gissar. Ingen – allra minst de mest tvärsäkra – har en aning om vad vi sitter med för facit i slutet av juni.
Men strunt samma – nu river vi papperet av vår Piggelin och kastar oss över NHL-säsongen 2021-2022.
Enjoy!

ANAHEIM DUCKS
Nya: Greg Pateryn (b), Brogan Rafferty (b), Buddy Robinson (f).
Förluster: Ryan Miller (mv), Danton Heinen (c), Hayden Fleury (b), Andrew Agozzino (c).
Målvakter: John Gibson (Anthony Stolarz).
Coach: Dallas Eakins – tredje säsongen. Sista chansen? I mina ögon har han redan bevisat att han inte håller NHL-klass.
General Manager: Bob Murray – fjortonde säsongen. Chockerande passiv i somras. Det är, till sist, dags för ett nytt namn även på den här posten.
Svenskar: Rickard Rakell, Jacob Silfverberg, Hampus Lindholm, Isaac Lundeström, Jacob Larsson.
Kommentar: – Som en annan anka brukar säga: Kvack! Vad har hänt med Ducks? Att klubben befinner sig i en utdragen konjunkturnedgång är en sak, alla behöver med ojämna mellanrum vandra ner i den djupaste dalgången och starta om. Problemet består i att ledningen gör så förbryllande lite för att häva kräftgången och inleda marschen tillbaka upp mot bergets topp igen. Nästan inget alls återstår av den stomme som anfört flocken under ett drygt decennium, mellangenerationen tycks ha nått så långt den nånsin kommer att nå och sin status som modern visionär till trots lyckas coachen Dallas Eakins aldrig förlösa de unga talanger truppen ändå rymmer. Följaktligen borde Bob Murray, general managern, initierat en aggressiv omdaning i somras; trejdat, signat, kapat gammal barlast, slangat in nytt blod. Men han ägnade all energi åt att re-signa trotjänaren Ryan Getzlaf. Det var absurt nog allt som hände. Så alla problem som hämmat laget i flera år och verkligen hamnade i blixtbelysning förra säsongen består. I synnerhet den offensiva impotensen. Inget annat lag gjorde färre mål ifjol och mycket lite talar för att de kommer göra särskilt många fler nu. ”Men Trevor Zegras då”, säger du? Ja, han är ett stjärnämne, men tills vidare coachas ju även han av Eakins…Det kan bli en riktigt mörk vinter i Orange County – särskilt som ärkerivalen i downtown LA samtidigt rustat desto mer ambitiöst.
Tips: – Starl jumbokandidat i väst.

ARIZONA COYOTES
Nya: Shayne Gostisbehere (b), Anton Strålman (b), Loui Eriksson (f), Antoine Roussel (f), Jay Beagle (c), Carter Hutton (mv), Dimitri Jaskin (f), Conor Timmins (b), Ryan Dzingel (c), Travis Boyd (c), Joes Korenar (mv).
Förluster: Oliver Ekman-Larsson (b), Niklas Hjalmarsson (b), Darcy Kuemper (mv), Antti Raanta (mv), Adin Hill (mv), Conor Garland (f), Alex Gologoski (b), Christian Dvorak (c), Tyler Pitlick (c), Jordan Oesterle (b), Fredrik Gauthier (c), Michael Bunting (f).
Målvakter: Carter Hutton (Josef Korenar).
Coach: Andre Tourigny – ny. Ett spännande namn, men han har en i det närmaste omöjlig uppgift i år.
General manager: Bill Armstrong – andra säsongen. Hittills har han bara raserat och rivit. Kan bedömas först när han försöker bygga nytt. Om det någonsin sker.
Svenskar: Johan Larsson, Anton Strålman, Loui Eriksson, Victor Söderström.
Kommentar: – Rötan går aldrig ur. Den sitter i fundamentet. I arvsmassan. Coyotes lyckas ibland sminka över denna medfödda missbildning – men bara tillfälligt. Efter korta, hoppingivande sekvenser av vigör blottläggs alltid den fatala sanningen på nytt. Och nu har det hänt igen. Så sent som 2020 tycktes ökenhundarna röra sig i en spännande riktning. De slog ut Nashville ur bubblan i Edmonton, bjöd Colorado bättre motstånd än vad siffrorna 1-4 indikerar och spelade tidvis förträfflig hockey. Men sedan gick golvet ur organisationen, och laget, ännu en gång. Med ett brak. Nu har ytterligare en grundlig ”rebuild” påbörjats. Fjolårets lag är ”gutted” och ersatt med spelare andra lag velat bli av med – främst av kontraktsskäl. De är inte nödvändigtvis dåliga – backarna Shayne Gostisbehere och ”Strålle” håller fortfarande hög klass och nog finns en liten möjlighet att Loui Eriksson efter förödmjukelsen i Vancouver har så mycket revanschlust i kroppen att han möter en ny vår i den stekheta solen – men de har plockats in som utfyllnad, i väntan på det som ska börja byggas i en avlägsen framtid. Allra värst: GM Armstrong trejdade under sommaren bort tre (!) ypperliga målvakter och hoppas nu att Carter Hutton ska hålla fortet 2021-2022. Carter Hutton! Det är som att försöka åka femmilen i Holmenkollen utan valla – med en stav. Som vanligt stormar det även utanför omklädningsrummet. General managers sparkas, fusk med ”prospects” bestraffas, huvudlösa draftval väcker vrede – och alldeles nyligen blev det klart att Yotes vräks från mångåriga hemmaarenan Gila River också. Efter den här säsongen är de hemlösa och hotet om flytt, kanske till Houston, hänger över klubben igen. Gissa hur det påverkar lusten och motivationen och inställningen. När August Strindberg slog fast att det är synd om människorna tänkte han inte på framtida hockeyfans i Arizona-öknen, men han hade kunnat göra.
Tips: – Sist i tuffa Central-divisionen, som de som de som grädde på moset tillhör från och med i år.

BOSTON BRUINS
Nya: Nick Foligno (f), Erik Haula (c), Linus Ullmark (mv), Tomas Nosek (f), Derek Forbort (b), Fabian Lysell (f), Steven Fogarty (f), Troy Grosenick (mv).
Förluster: David Krejci (c), Jaroslav Halak (mv), Kevan Miller (b), Ondrej Kase (f), Nick Ritchie (f), Sean Kuraly (f), Steven Kampfer (b), Jeremy Lauzon (b), Jarred Tinordi (b), Greg McKegg (f), Dan Vladar (mv).
Målvakter: Linus Ullmark/Jeremy Swayman (plus Tuukka Rask, men han är långtidsskadad och kommer inte vara spelklar förrän i februari 2022).
Coach: Bruce Cassidy – sjätte säsongen. En av de allra bästa.
General manager: Don Sweeney – åttonde säsongen. Lite underskattad, tycker jag.
Svenskar: Linus Ullmark, Anton Blidh, Oskar Steen, Fabian Lysell.
Kommentar: – Liten tuva stjälper ofta stort lass. Nä, så dramatiska behöver vi kanske inte. vara. Men det är frapperande hur avgörande betydelse till synes små detaljer får – eller åtminstone tillskrivs. Bruins tycktes under sommaren ha tillfredställt alla sina behov och löst de få bekymmer som besvärat laget senaste säsongerna. Framförallt såg man med Taylor Halls kontraktsförlängning till att säkra den så kallade ”secondary scoring” som varit en bristvara i North End sedan Paul Revere red genom stan. Men vad händer då? David Krejci meddelar plötsligt att han gjort sitt i NHL och flyttar hem till Tjeckien. Därmed står björnarna inte på ruta ett igen – Hall är fortfarande en potentiell succé – men de saknar självklar andrecenter och oproportionerligt mycket hänger även fortsättningsvis på stjärnorna i förstalinan – Pastrnak, Bergeron och Marchand. Fast som sagt, den faktorn ska inte överdramatiseras. Storheten hos supertrion har räckt långt tidigare och kommer räcka långt nu också. Resten av laget är ändå habilt, fint balanserat och, inte minst, välcoachat. Bruce Cassidy är den typ av chef som, utan särskilt stora åthävor, kreerar slagkraftiga kollektiv vilka beståndsdelar han än har att jobba med. Intressant blir förstås att se vad som händer på målvaktsfronten. Med Tuukka Rask satt ur stridsduglig kondition till januari eller februari – om han nu alls fortsätter; det är inte hundra – vilar tungt ansvar på duon Ullmark-Swayman. Ullmark hade ju fina siffror i Buffalo, fast lagkamraterna för det mesta försvarade sig ungefär lika framgångsrikt som Grenada vid USA-invasionen hösten 1983. Nu inkorporeras han i ett av de tajtaste defensiva systemen i ligan. Succé känns inte otänkbart.
Tips: – Är med och hugger i toppen av Atlantic-divisionen igen.

BUFFALO SABRES
Nya: Robert Hägg (b), Craig Anderson (mv), Vinnie Hinostroza (f)), Mark Pysyk (b), Aaron Dell (mv), Will Butcher (b), John Hayden (f), Sean Malone (f).
Förluster: Jack Eichel (c), Rasmus Ristolainen (b), Sam Reinhart (c), Linus Ullmark (mv), Carter Hutton (mv), Riley Sheahan (c), Jake McCabe (b), Steven Fogarty (f), Jean-Sebastian Dea (f), Matt Irwin (b), Will Borgen (b).
Målvakter: Craig Anderson (Aaron Dell).
Coach: Don Granato – första hela säsongen, tog över efter sparkade Ralph Krueger ifjol. En av få anledningar att känna lite hopp.
General Manager: Kevyn Adams – andra säsongen. Håller på att ställa till med rekordartad kalabalik.
Svenskar: Rasmus Dahlin, Victor Olofsson, Rasmus Asplund, Mattias Samuelsson.
Kommentar: – Det kan alltid bli ännu värre. Fansen i Buffalo är ursäktade om de inte tror på sanningshalten i den tesen. Det de tvingats bevittna senaste decenniet borde vara vad som på dessa breddgrader kallas rock bottom. Men tyvärr. Risken är stor att 21-22-given får de närmast föregående säsongerna att framstå som den gamla goda tiden i västra New York. Fjolårsjumbon har sedan senast tappat sin superstar till förstecenter i Jack Eichel – vad som nu händer med honom – sin främste målskytt i Sam Reinhart, sin förstemålis i Linus Ullmark och sina två mest rutinerade backar i Rasmus Ristolainen och Jake McCabe. Och hittat fullvärdiga ersättare för ingen av dem. Det indikerar ju ingenting mindre än katastrof. Det hjälper inte ens att Don Granato fått fortsatt förtroende och nu är permanent huvudcoach. Han imponerade när han under våren tog över efter floppen Ralph Krueger och lyckades skänka viss värdighet åt säsongsavslutningen. Framförallt genom att förse ynglingar som Rasmus Dahlin med lite mer frihet och självförtroende, varmed de äntligen kunde spela ut. Men de är för ensamma nu, de kan inte förväntas stråla i den här omgivningen – än mindre anföra styrkorna. Vi svenskar kommer åter beklaga oss över att Dahlin, Victor Olofsson och underskattade Rasmus Asplund inte spelar i bättre lag – och Sabres-fansen får försöka finna sig i att ännu en genomgripande, långvarig rebuild påbörjats.
Tips: – Morsning korsning.

CALGARY FLAMES
Nya: Blake Coleman (f), Nikita Zadorov (b), Tyler Pitlick (f), Trevor Lewis (c), Adam Werner (mv), Dan Vladar (mv), Nick DeSimone (f), Andy Welinski (b).
Förluster: Mark Giordano (b), Joakim Nordström (f), Derek Ryan (c), Zac Rinaldo (f), Josh Leivo (f), Louis Domingue (mv), Alexander Petrovic (b), Buddy Robinson (f), Dominik Simon (f).
Målvakter: Jacob Markström (Adam Werner/Dan Vladar).
Coach: Darryl Sutter – första hela säsongen, tog över när Geoff Ward fick sparken ifjol. Hade kanske varit svaret på Calgarys problem för tio år sedan. Men inte nu.
General manager: Brad Treliving – åttonde säsongen. Framgångarna har varit begränsade, milt uttryckt.
Svenskar: Elias Lindholm, Mikael Backlund, Jacob Markström, Rasmus Andersson, Oliver Kylington, Adam Werner.
Kommentar: – Det är ett besynnerligt lag, Calgary Flames. På det så kallade papperet ser det ju förträffligt ut. Truppen kryllar av lyskraftiga namn. Men den uppenbara potentialen omsätts aldrig i praktiken – allra minst när insatserna höjs och prestationerna verkligen måste maximeras. En sådan som Johnny Gaudreau har knappt gjort en riktigt bra slutspelsmatch sedan han klev in i ligan. ”Kultur saknas, inställningen är för dålig”, lyder en populär tes i Alberta och de bristerna ska hårdhänte old school-ikonen Darryl Sutter korrigera. Tror GM Treliving i alla fall. Men Sutter lämnade ju traktorn och kom till Saddledome redan under fjolårssäsongen – utan göra någon skillnad alls. Det tror jag inte han kommer göra nu heller. Inte på något avgörande sätt. Den gamle surkartens idéer har passerat bäst-före-datum – både vad gäller hockey och ledarskap. Det hjälper inte heller att den som ändå bidragit med rikliga mängder karaktär senaste decenniet, lagkaptenen Mark Giordano, försvann i expansiondraften. Han lämnar ett stort tomrum efter sig – i backuppställningen såväl som i omklädningsrummet. Förvärven av Blake Coleman, Nikita Zadorov och Tyler Pitlick kan dock visa sig värdefulla – och laget kan räkna med ännu större målvaktsspel nu när ”Markan” acklimatiserat sig ordentligt i sin nya hemmiljö. Men det är knappast tillräckligt. Inte om toppspelarna fortsätter underprestera när det bränner till.
Tips: – Det blir nog ungefär som vanligt.

CAROLINA HURRICANES
Nya: Jesperi Kotkaniemi (f), Frederik Andersen (mv), Antti Raanta (mv), Derek Stepan (c), Jonathan Bernier (mv), Ethan Bear (b), Tony DeAngelo (b), Josh Levio (f), Ian Cole (b), Brendan Smith (b), Stefan Noesen (f), Alex Lyon (mv), Jack Drury (f), Josh Jacobs (b).
Förluster: Dougie Hamilton (b), Alex Nedeljkovic (mv), Jake Bean (b), Warren Foegele (f), Petr Mrazek (mv), James Reimer (mv), Brock McGinn (f), Cedric Paquette (c), Jani Hakanpää (b).
Målvakter: Frederik Andersen (Antti Raanta).
Coach: Rod Brind’Amour – fjärde säsongen. Ständig Jack Adams-kandidat, ingen annan har satt så tydlig prägel på sitt lag som Rod The Bod.
General manager: Don Waddell – fjärde säsongen. Går i ägare Dundons ledband, men lyckas ändå uträtta väldigt bra saker.
Svenskar: Jesper Fast.
Kommentar: – De är så nära. Precis vid tröskeln. Om de bara lyckas höja sig ytterligare ett litet snäpp och klarar av att upprätthålla sin obestridliga klass i de allra viktigaste ögonblicken är Hurricanes en given contender. Men kan de det efter den gångna sommaren? De tappade en av ligans främsta backstjärnor när Dougie Hamilton skrev på för Devils, de knöt till sig dubiöse troublemakern Tony DeAngelo och de valde självmant att byta bort den bäste målvakt de haft sedan Cam Wards heydays – för att, helt i onödan, istället chansa med skadebenägna duon Frederik Andersen och Antti Raanta. Sedan var det ju kul att de ställde till sån offer sheet-cirkus i fallet Jesperi Kotkaniemi – men kanske inte så förnuftigt. Inte för de stålarna. Fast jo, förutsättningarna för fortsatt raffinering finns ändå. För det är fortfarande gott om lysande spelare i truppen och de coachas fortfarande av Rod Brind’Amour. Han är en magnifik tränare, både såtillvida att han skapar sammanhållning som ingen annan – och såtillvida att han kultiverat ett effektivt, attraktivt spelsystem till perfektion. Det systemet, byggt på blixtsnabba vändningar och ettrighet och en helt hänsynslös forechecking, får han dessutom alla som någonsin knutit på sig en skridsko i PNC Arena att omfamna helhjärtat – trots att det är extremt fysiskt ansträngande. Bunch of Jerks blir något i år också.
Tips: – Hör till de som med lite flyt kan gå hela vägen.

CHICAGO BLACKHAWKS
Nya: Seth Jones (b), Marc-Andre Fleury (mv), Tyler Johnson (c/f), Caleb Jones (b), Jake McCabe (b), Jujhar Kharia (c).
Förluster: Duncan Keith (b), Brent Seabrook (b), Nikita Zadorov (b), Adam Boqvist (b), Vinnie Hinostroza (f), Zack Smith (c),John Quenneville (f), Pius Suter (c), David Kämpf (f), Mikael Hakkarainen (f), Brandon Pirri (f)
Målvakter: Marc-Andre Fleury (Kevin Lankinen).
Coach: Jeremy Colliton – fjärde säsongen. Korten på bordet. Det är i år det visar sig om denne Sverige-bekant är coach av sann NHL-kaliber eller inte.
General manager: Stan Bowman – trettonde säsongen. Borde vara avstängd. Har helt uppenbart en trasig moralisk kompass.
Svenskar: Alexander Nylander.
Kommentar: – Sportsligt har det äntligen börjat ljusna i USA:s tredje största stad. Det sista av den stelnande vävnaden i den gamla kärnan har amputerats och samtidigt förefaller nästa generation stjärnor slutligen redo att axla en större roll. Så för första gången sedan dynastin krackelerade vågar Hawks satsa aggressivt igen. Seth Jones är ett blytungt kap, likaså Marc-Andre Fleury och Tyler Johnson. Visst, Fleury fyller 37 i november, men han är de facto regerande Vezina Trophy-kung och åldras helt uppenbart inte på samma sätt som andra. Om han hittar tillbaka till normal prestanda kan även Jonathan Toews ses som ett fint nyförvärv efter sin gåtfulla frånvaro förra säsongen. Frågan är bara hur lång skugga problemen på direktionsvåningen i United Center kastar över laget på isen. Det pågår rättsligt efterspel till den skandal som blev känd i våras, om hur ledningen tystat ner det faktum att en före detta videocoach förgripit sig sexuellt på unga spelare 2010 – och sedermera dömdes för samma brott, med minderåriga inblandade, annorstädes. Krav på general managern Stan Bowmans avgång har redan rests och skulle han och övriga delar av den kvarvarande ledningen ställas till svar juridiskt kan allting braka ihop på Madison Street.
Tips: – Med reservation för ovan nämnda off ice-problem: De borde kunna blanda sig i streckstriden i Central.

COLORADO AVALANCHE
Nya: Darcy Kuemper (mv), Darren Helm (f), Mikhail Maltsev (f), Ryan Murray (b), Dylan Sikura (f), Roland McKeown (b), Stefan Matteau (f), Kurtis MacDermid (b), Jack Johnson (b).
Förluster: Phillip Grubauer (mv), Brandon Saad (f), Joonas Donskoi (f), Carl Söderberg (c), Patrik Nemeth (b), Ryan Graves (b), Matt Calvert (f), Conor Timmins (b), Pierre-Edouard Bellemare (c), Adam Werner (mv).
Målvakter: Darcy Kuemper (Pavel Francouz/Jonas Johansson).
Coach: Jared Bednar – sjätte säsongen. Det är nog do or die för honom också. Om han inte heller i år får sitt självspelande piano att leverera har han gjort sitt.
General manager: Joe Sakic – åttonde säsongen. Nästan lika superb i kostym som med skridskor på fötterna back in the day.
Svenskar: Gabriel Landeskog, Andre Burakovsky, Jonas Johansson.
Kommentar: – Colorado Avalanche ska vinna Stanley Cup i år. Allt annat är rätt och slätt ett misslyckande. Så låg å andra sidan landet också förra säsongen, särskilt efter den förkrossande dominansen under grundserien. Men med sådana förväntningar kommer press och den pressen kunde de till sist inte hantera. Under de fyra raka förlusterna mot Vegas tappade de tron på sig själva, blev mjuka i knävecken och slutade vara det moderna Avs. Så vad talar för att inte samma öde väntar den här gången? Just den kollapsen. De stora lagen måste förlora, och få hjärtat krossat, på några olika sätt innan de verkligen förstår hur man gör för att vinna. Så var det för Washington, så var det för St Louis och så var det verkligen för Tampa. Nu har Landeskog & co alla ärr som behövs och ju mer det stramar i dem, desto mer fokuserade och beslutsamma kommer spelarna bli. GM Sakic har ju också, menar jag, gjort vad han kunnat för att rätta till de små dolda svagheter som samtidigt exponerades under Vegas-serien. Phillipp Grubauer visade sig till exempel en gång för alla sakna kapaciteten att vinna matcher på egen hand, livsviktig när resten av laget börjar hacka, och avlöses nu av Darcy Kuemper. Han äger den extra dimensionen och kan rada upp ofattbara räddningar när han kommer in i sitt groove – och låter bli att gå sönder. Det framkom också att backuppställningen i all sin briljans var lite för kortväxt och tunn när bjässarna från Strippen gick till storms. Därvidlag blir Ryan Murray en tillgång – liksom en förhoppningsvis skadefri Erik Johnson. Fast allt det där är bara akademiska funderingar. Colorado har Nathan MacKinnon, Cale Makar, Mikko Rantanen, Gabriel Landeskog, Devon Toews, Samuel Girard och ett förstklassigt bestånd av support-pjäser och därför ska de vinna. Det finns inga ursäkter.
Tips: – Vinner Stanley Cup.

COLUMBUS BLUE JACKETS
Nya: Jakub Voracek (f), Adam Boqvist (b), Jake Bean (b), Sean Kuraly (c), Zac Rinaldo (f).
Förluster: Seth Jones (b), Cam Atkinson (f), Mikhail Grigorenko (f), Adam Clendening (b), Michael Del Zotto (b), Stefan Matteau (f), Zac Dalpe (f).
Målvakter: Joonas Korpisalo (Elvis Merzlikins).
Coach: Brad Larsen – ny. Har en spektakulär akt att följa, om man säger så.
General manager: Jarmo Kekäläinen – nionde säsongen. Gör ett bra jobb i en allt annat än enkel situation.
Svenskar: Gustav Nyquist, Emil Bemström, Kevin Stenlund, Adam Boqvist, Gabriel Carlsson.
Kommentar: – Tårtan-eran i centrala Ohio är över och alla andas ut. Men som det heter: Be careful what you wish for. Säga vad man vill om John Tortorella – mitt i kalabaliken hade han en fenomenal förmåga att ge alla årgångar av Blue Jackets punch och sting, fast klubben inte klarade av att behålla en enda stjärna från ena säsongen till den andra. Nu har de åter tappat ett antal nyckelspelare, allra främst 1A-backen Seth Jones och prickskytten Cam Atkinson och det är upp till coach-rookien Brad Larsen att skapa något gångbart av det som blivit över av Torts sista trupp. Lycka till, höll jag på att säga. Han får hoppas att Patrik Laine, som inte trivdes bättre med Kapten Ahab än ketchup gör med stuvad spenat, genomgår en veritabel pånyttfödelse och börjar spruta in mål igen, och att vår gamle vän Hästpolo-Gustav efter ett års skadefrånvaro är så spelsugen att han når samma nivåer som idolen Henrik Zetterberg. Eljest blir det sannolikt en tung start på livet efter Torts.
Tips: – Det skulle förvåna om de inte slutar sist i divisionen.

DALLAS STARS
Nya: Ryan Suter (b), Braden Holtby (mv), Luke Glendening (c), Michael Raffl (f), Jani Hakanpää (b), Alexander Petrovic (b), Andreas Borgman (b).
Förluster: Jamie Oleksiak (b), Andrew Cogliano (f), Jason Dickinson (c), Mark Pysyk (b), Taylor Fedun (b), Justin Dowling (f), Stephen Johns (b), Julius Honka (b).
Målvakter: Anton Khudobin (Braden Holtby/Jake Oettinger/Ben Bishop)
Coach: Rick Bowness – tredje säsongen. Gammal i gemet, men han hänger tveklöst med sin samtid. Inspirerande, och modern, ledare.
General manager: Jim Nill – nionde säsongen. Gedigen hockeymänniska.
Svenskar: John Klingberg, Andreas Borgman.
Kommentar: – Ibland är avståndet mellan triumf och magplask kort. Stars spelade hösten 2020 final och var fast beslutna att ta sig tillbaka och slutföra the unfinished business i somras. Men det blev det alls inget med. De missade playoff helt och hållet. En rungande missräkning, förstås. Den goda nyheten är att det fanns naturliga förklaringar till att det gick som det gick. Covid-viruset hälsade på hos alla klubbar men ingenstans härjade det mer besinningslöst än i Texas. Stjärnorna från Big D fick säsongen förstörd, bara ögonblicksvis hade de möjlighet att gå för full maskin. Nu får en styrka minst lika kvalificerad som den som vann två ronder mot Tampa i det stora fältslaget i Edmonton 2020 chansen att konkurrera på rimliga villkor igen, så ingen ska svälja tungan av förvåning om Dallas tar sin hämnd 2022 istället. Betänk: Förstecentern Tyler Seguin, inblandad i blott tre sladdmatcher under pandemi-given, är helt återställd och finns på isen från start, rookie-sensationen Jason Robertson – som åtminstone en som röstade ville se som Calder-kung…häpp! – kan spinna vidare på sitt sjusjungande genombrott i en ännu mer kompetent och inspirerande omgivning och en re-bootad Miro Heiskanen har kapacitet att sno Norris-trofén av Cale Makar. Dessutom förfogar klubben över ett överdåd av eminenta målvakter. Det är rentav lite svårt att förstå att de knutit till sig så många, men hey – de kan använda minst en till en fet trejd under resans gång. Den som letar efter saker att oroa sig över kan peka på att Jamie Oleksiak, Andrew Cogliano och Jason Dickinson inte försvinner utan att det märks, men GM Nill har täppt till hålen de lämnar efter sig med utmärkta ersättarna Luke Glendening, Michael Raffl och framförallt backikonen Ryan Suter – säkerligen mer motiverad än på många år efter Minnesotas oväntade beslut att köpa ut honom. Konfetti över gatorna i JR Ewing-land i sommar? Inte omöjligt.
Tips: – Är absolut med och utmanar igen.

DETROIT RED WINGS
Nya: Nick Leddy (b), Alex Nedeljkovic (mv), Lucas Raymond (f), Jordan Oesterle (b), Mitchell Stephens (c), Dan Renouf (b).
Förluster: Jonathan Bernier (mv), Bobby Ryan (f), Luke Glendening (c), Dennis Cholowski (b), Darren Helm (f), Valtteri Filppula (c), Christian Djoos (b), Richard Panik (f), Frans Nielsen (f).
Målvakter: Alex Nedeljkovic (Thomas Greiss).
Coach: Jeff Blashill – sjunde säsongen. Överlevare är han, man kan inte säga annat.
General manager: Steve Yzerman. En femplus-chef.
Svenskar: Lucas Raymond, Gustav Lindström.
Kommentar: – Tålamod, tålamod, tålamod. Det mantrat får Motown fortsätta mässa i ytterligare några år. Helt i enlighet med Steve Yzermans nästan komiskt långsiktiga planer blir Red Wings lite bättre i år igen men inte tillräckligt för att kravla sig ur den Battle of Botten de i flera år utkämpat med divisionsrivalerna Ottawa och Buffalo. Lite tröstlöst finns det nog fans som tycker, det har ju fortfarande inte spelats en viktig match i det klassiska hockeyfästet i Michigan sedan våren 2016. Men de kan i alla fall trösta sig med att de åtminstone ögonblicksvis lär få se grannlåt från de unga förmågor som kommer bilda glänsande stomme i framtiden och nu fasas in i laguppställningen, en efter en. Lucas Raymond kommer till exempel säkerligen vara en attraktion redan denna rookie-säsong, precis som Jonathan Berggren och tyske backbjässen Moritz Seider. Tack vare egendomliga bedömningar i Raleigh har rödvingarna för första gången sedan Jimmy Howards peak en en burväktare i toppklass också. Men ännu en gång, det kommer dröja innan Lidas och Zätas och Kron Wall of Pains gamla storklubb står att känna igen på nytt.
Tips: – Blir ett av de bättre dåliga lagen.

EDMONTON OILERS
Nya: Duncan Keith (b), Zach Hyman (f), Cody Ceci (b), Derek Ryan (c), Warren Foegele (f).
Förluster: Adam Larsson (b), Ethan Bear (b), Dimitry Kulikov (b), Caleb Jones (b), James Neal (f), Tyler Ennis (f), Jujhar Khaira (c), Dominik Kahun (f), Alex Chiasson (f), Salter Koekkoek (b).
Målvakter: Mike Smith (Mikko Koskinen/Alex Stalock).
Coach: Dave Tippett – tredje säsongen. Det är inte han som är problemet.
General manager: Ken Holland – tredje säsongen. Har inte precis samma status som under de goda åren i Detroit.
Svenskar: William Lagesson, Philip Broberg, Filip Berglund, Oscar Klefbom (den senare missar dock ännu en säsong pga skada).
Kommentar: – Frågan är densamma varje år: Har Oilers-ledningen lyckats mobilisera tillräckligt mycket djup och bredd och stöd runt sina två superstars? Svaret är dessvärre detsamma för jämnan, det också: Nej. Zach Hyman var en habil sidekick åt Auston Matthews och Mitch Marner i Toronto och kommer säkert funka okej i samma roll intill Connor McDavid, även om det åttaårskontrakt Ken Holland belönat honom med visar att han är lite övervärderad. SÅ stor skillnad lär den 29-årige wingern inte göra. Chicago-ikonen Duncan Keith hade varit ett jättekap för sju-åtta år sedan, men nu befinner han sig på fel sida krönet i karriären och Cody Ceci, Derek Ryan och Warren Foegele…well, ”dussinspelare” ska man väl inte säga. Men det är svårt att låta bli. Inga nya målvakter har Holland lyckats locka upp till den vindpinade prärien i år heller, de ska krama ytterligare några mil ur Mike Smith och när han behöver vila, vilket lär hända, täcker Mikko Koskinen upp. Hallå. Det blir troligen precis som vanligt. McDavid och Neon Leon Draisaitl iscensätter en fantastisk grundserie-show och laget tar sig därför lätt till playoff. Men väl där, när allting tajtas till, räcker det inte. Tragiskt i så fall. McDavid är en once-in-a-generation-stjärna men till skillnad från alla andra sådana i historien har han, efter sju säsonger, inte varit i närheten av Stanley Cup-bucklan.
Tips: – Tar sig till slutspel men vinner som mest en runda.

FLORIDA PANTHERS
Nya: Sam Reinhart (f), Joe Thornton (f), Christopher Gibson (mv), Zac Dalpe (f), Lucas Carlsson (b).
Förluster: Chris Driedger (mv), Alex Wennberg (c), Anton Strålman (b), Lucas Wallmark (c), Keith Yandle (b), Nikita Gusev (f).
Målvakter: Spencer Knight (Sergej Bobrovsky).
Coach: Joel Quenneville – tredje säsongen. Alltjämt en av de stora.
General manager: Bill Zito – andra säsongen. Etablerade sig redan under debutsäsong som en av de bästa.
Svenskar: Patric Hörnqvist, Gustav Forsling, Lucas Carlsson.
Kommentar: – Fjolårets smash hit. Efter att ha slumrat i klungan under strecket i mer än ett decennium tog pantern från träsken i södra Florida plötsligt sats och katapultade sig med ett graciöst språng rakt in i ligans absoluta elitskikt. Där blir de kvar, känner jag mig tämligen övertygad om. Den obevekliga inställning som inte minst den otroligt hängivne Patric Hörnqvists hjälpte till att plantera gav den tidigare begåvade men lite spretiga och vilsna gruppen ett helt nytt, knivskarpt fokus – och när de nu sett vad den sortens fokus leder till kommer de ledande karaktärerna i laget aldrig igen tillåta att det blir som förr. Inte helt oväntat har Bill Zito, som redan under sin rookie-säsong som GM visade sig besitta avsevärt mycket större visioner än de flesta andra i samma skrå, därtill stått för nya, kittlande moves under sommaren. Sam Reinhart känns som den typ av oslipade diamant som, likt namnen Sam Bennett när han dök upp förra säsongen, kan börja gnistra i full prakt i Floridas solsken, och Joe Thornton lyser förstås upp alla sammanhang han dyker upp i. Dels bidrar den nu 42-årige ikonen med ovärderlig erfarenhet och allmänt stämningshöjande attityd, dels sporras omvärlden av hans blotta närvaro. Alla vill att Jumbo Joe efter 25 år i ligan ska få vinna sin första cup. Det allra bästa som hänt sedan sist är dock att Aaron Ekblad, katternas egen Victor Hedman, läkt och är redo för tjänstgöring igen. För resten av lagen i ligan kommer Florida-tripparna inte alls bli lika behagliga som de en gång var.
Tips: – Det är inte nödvändigtvis tack vare Tampa bucklan stannar i Florida för tredje sommaren i rad…

LOS ANGELES KINGS
Nya: Phillip Danault (c), Viktor Arvidsson (f), Alex Edler (b), Garret Sparks (mv).
Förluster: Matt Luff (f), Troy Grosenick (mv).
Målvakter: Cal Petersen (Jonathan Quick/Garret Sparks).
Coach: Todd McLellan – tredje säsongen. Den kanske bästa huvudcoachen som ännu inte varit med i en final.
General manager: Rob Blake – femte säsongen. Hade en minst sagt vinglig start på sin karriär som ”executive”, men nu gör han bra saker.
Svenskar: Adrian Kempe, Viktor Arvidsson, Alex Edler, Lias Andersson, Carl Grundström, Tobias Björnfot.
Kommentar:– Kaliforniens hopp. Precis som Ducks och Sharks har Kings varit på dekis i några år, men till skillnad från delstatsrivalerna håller Hollywood-stjärnorna helt uppenbart på att staka ut en framkomlig väg tillbaka till ära och respekt. Vid sidan av de som alltid varit förträffliga och fortfarande är det, alltså Anze Kopitar och Drew Doughty, börjar den eminenta kader av ung talang som stått på tillväxt under La La Lands dammiga palmer i några år mogna på allvar – och den här säsongen kompletteras de av aggressiva förstärkningar som sänder otvetydiga signaler om att återuppbyggnadsfasen är över. GM Blake menar allvar nu, annars går man inte efter såna namn. Phillip Danault är rena rama Patrice Bergeron i vardande, Viktor Arvidsson sätter fyr på hela landsändar med sin hackspettsbesläktade energi och Alex Edler armerar defensiven och ger Doughty välbehövlig avlastning i ansträngningarna att fostra den i övrigt lite väl gröna backuppställningen. Jonathan Quick kan man möjligen se som ett sänke längst bak, men han är ju inte längre förstemålis. Cal Petersen står majoriteten av matcherna och han är ingenting mindre än Kaliforniens främste keeper.
Tips: – Återvänder till playoff.

MINNESOTA WILD
Nya: Alex Gologoski (b), Dimitry Kulikov (b), Frederick Gaudreau (c), Jon Merrill (b), Joe Hicketts (b).
Förluster: Ryan Suter (b), Zach Parise (f), Nick Bonino (c), Marcus Johansson (c/f), Ian Cole (b), Carson Soucy (b), Brad Hunt (b), Matt Bartkowski (b).
Målvakter: Cam Talbot (Kaapo Kahkonen).
Coach: Dean Evason – tredje säsongen. Känns fortfarande lite anonym, men han vet helt uppenbart vad han pysslar med.
General manager: Bill Guerin – tredje säsongen. Fräck, företagsam, bra.
Svenskar: Jonas Brodin, Joel Eriksson Ek, Victor Rask.
Kommentar: – Det tog sin lilla stund, men till slut skrev Kirill Kaprizov på ett nytt kontrakt och därmed råder det ingen tvekan: Wild blir en utmanare i år också. Det beror inte bara på den ryske artisten, såklart, men han är en synnerligen betydelsefull pusselbit. Nu är det bara sätta igång showen. Hickade du till där? Ja, jag med. Det känns verkligen främmande att använda ett uttryck som ”show” i en text om laget som historiskt satt en ära i att inte underhålla någon i onödan, men det är nya tider nu. Wild hör plötsligt till de mest sevärda attraktionerna i hockeyvärlden. Till en början kanske vildarna i norr just den här säsongen kommer känna sig lite vilsekomna utan gamla generalerna Ryan Suter och Zach Parise, bägge helt djärvt utköpta just som klubben börjat spänna musklerna. Men det torde – eller ska – i så fall vara ett temporärt bekymmer. De två fossilerna var djupt integrerade i Minnesotas gamla, tillknäppta identitet och behövde försvinna för att den nya diton, noggrant modellerad av en general manager som vill se modern och explosiv hockey, ska kunna få fäste. Wild är nu Jonas Brodins, Jared Spurgeons, Joel Eriksson Eks, Mats Zuccarellos, Kevin Fialas, Matt Dumbas och – inte minst alltså – Kirill Kaprizovs lag. Det är de som ska dra lasset och det är de som ska se till att MN Johan och de andra på läktarna inte bara blir underhållna utan äntligen får något att fira också. De kommer lyckas, tror jag. Om inte i år så snart.
Tips: – En dark horse.

MONTREAL CANADIENS
Nya: Christian Dvorak (c), Mike Hoffman (f), David Savard (b), Matthieu Perrault (f), Cedric Perrault (f), Louie Belpedio (b).
Förluster: Jesperi Kotkaniemi (c), Phillip Danault (c), Corey Perry (f), Tomas Tatar (f), Eric Staal (c), Erik Gustafsson (b), Jon Merrill (b), Michael Frolik (b), Cale Fleury (b), Shea Weber (b – kvar i truppen, men missar säsongen på grund av skador),
Målvakter: Carey Price (Jake Allen).
Coach: Dominque Ducharme- andra säsongen, tog över när Claude Julien fick sparken ifjol. Lotsar man fjolårets Habs till final är man ju inte helt rudis.
General manager: Marc Bergevin – tionde säsongen. Allt blir inte bra, men han är fan inte räddhågsen. I den här bloggen önskar vi att fler var lika handlingskraftiga.
Svenskar: Mattias Norlinder.
Kommentar: – Låt oss gå rakt på sak: Habs kommer inte återupprepa den otippade succén från senaste slutspelet. Det var en fantastisk bedrift att knocka i tur och ordning Toronto, Winnipeg och Vegas och till slut nå en final mot övermäktiga Tampa. Men inte ens den uppställning som stod för den bragden hade klarat av att göra om ’et, för allt faller inte på plats på samma förbluffande sätt två säsonger i rad – och de rester av finallaget som återstår efter sensommarens omvälvningar har inte en chans. Ja, bitvis mirakulöse Carey Price vaktar fortfarande kassen, unga meteorerna Nick Suzuki och Cole Caufield och Alexander Romanov blir tveklöst ännu starkare och den utmärkta coach-staben består. Men det är inte tillräckligt för att bibehålla slagkraften när så mycket värdefullt gått förlorat. Phillip Danault är det förstås helt förödande tappa, han var i sin roll som Patrice Bergeron light truppens kanske viktigaste spelare. Tillika svider svårt att den ovärderliga erfarenhet rävar som Corey Perry och Eric Staal bidrog med inte heller finns att tillgå längre – och kvaddade stackars Shea Weber lämnar en krater efter sig i de defensiva leden. De Bergevin på olika sätt rekryterat istället är inte dåliga, men heller inga game changers. Med detta alls inte sagt att historiens mest framgångsrika hockeyklubb i ett slag börjar suga. Bara att ingen ska ta det som hände i juni och juli som inteckning för en ny storhetstid.
Tips: – Streckstrid väntar.
Fotnot: Bara för någon dag sedan kom beskedet att Carey Price mycket modigt begärt hjälp för att komma tillrätta med mental ohälsa och därför kommer missa åtminstone starten av grundserien. Blir han borta ännu längre försämras prognosen för Habs förstås dramatiskt.

NASHVILLE PREDATORS
Nya: Cody Glass (c), Philippe Myers (b), David Rittich (mv), Matt Tennyson (b), Matt Luff (f), Egor Afanasyev (f), Luke Evangelista (f).
Förluster: Ryan Ellis (b), Viktor Arvidsson (f), Pekka Rinne (mv), Calle Järnkrok (f), Erik Haula (c), Erik Gudbrandson (b), Brad Richardson (c).
Målvakter: Juuse Saros (David Rittich).
Coach: John Hynes – tredje säsongen. En odåga.
General manager: David Poile – 110:e säsongen (nä, 23:e…illa nog). Nu är det dags för nytt blod i Music City.
Svenskar: Filip Forsberg, Mattias Ekholm.
Kommentar: – Vad sysslar David Poile med? Mannen som basat över Predators nästan lika länge som det funnits en påve håller frivilligt på att rasera det mest storstilade han byggt upp under alla år han ägnat åt den här sporten. Det går att förstå frustrationen över den successiva regressen sedan finalåret 2017, men lösningen är knappast att skeppa iväg några av de bästa spelarna och istället plocka in sämre substitut. Jamen begrunda själv: Ryan Ellis byts mot Philippe Myers, Calle Järnkrok mot minifloppen Cody Glass och Viktor Arvidsson mot ingen alls. Det får nästan betraktas som sabotage. Särskilt ett år när guden Pekka Rinne samtidigt går i pension. Förvirrande nog insisterar gubbtjyven på att det som sker inte ska uppfattas som en rebuild. Vad ska det i så fall uppfattas som? De elitpjäser som trots allt har namnbrickor kvar i omklädningsrummet i Bridgestone Arena, till exempel Filip Forsberg och Ryan Johansen och Roman Josi och Mattias Ekholm, undrar säkerligen de också. Att John Hynes får fortsätta som coach kan även det som ett mysterium. Något har gått snett på södra Broadway, så är det bara.
Tips: Missar playoff för första gången sedan 2014.

NEW JERSEY DEVILS
Nya: Dougie Hamilton (b), Tomas Tatar (f), Alexander Holtz (f), Ryan Graves (b), Jonathan Bernier (mv), Christian Jaros (c), Chase De Leo (c).
Förluster: Ryan Murray (b), Will Butcher (b), Nathan Bastian (f), Matt Tennyson (b), Nick Merkeley (b), Aaron Dell (mv).
Målvakter: Jonathan Bernier (MacKenzie Blackwood/Scott Wedgewood).
Coach: Lindy Ruff – andra säsongen. Det stora frågetecknet.
General manager: Tom Fitzgerald – andra säsongen. Inte så dum, han är aggressiv och karsk.
Svenskar: Jesper Bratt, Andreas Johnsson, Jesper Boqvist, Alexander Holtz, Fabian Zetterlund.
Kommentar: – En överraskning är ingen överraskning om den går att förutse. Så jag ska inte påstå att jag vet att Devils slår alla med häpnad i år. Men chansen finns faktiskt att de gör det. Vi har sett några ”false startes” i Newark de senaste åren; indikationer om nya, bättre tider som snabbt kommit på skam. Men den här gången tycker jag det känns som att himlakropparna till slut formerat sig på rätt sätt ovanför The Rock. Dougie Hamilton, den verkliga tiotaggaren på sommarens free agency-marknad, höjer den allmänna kvalitetsnivån per automatik, och återerövrar han sitt självförtroende kan nog även Tomas Tatar tillföra lite mer dådkraft, precis som robuste backen Ryan Graves – men kvalitetsnivån var på väg att börja stegra redan innan GM Fitzgerald kramade till avtryckaren och fällde de bytena. Ungsvennar som Jack Hughes, Nico Hischier och Jesper Bratt har rimligtvis skakat av sig de sista tendenserna till valpighet och borde nu bli det de ska vara i många år, om allt går enligt plan: Fullfjädrade elitpjäser som presterar kontinuerligt hög nivå, kväll efter kväll. I så fall – boom, faktiskt. Vad man möjligen kan ifrågasätta är om ålderstigne coachen Lindy Ruff har verktygen ett tänkt genombrott ändå kräver. Hans syn på hockey känns lite daterad och han sätt att leda kollektiv lite trubbigt. Lite nervositet kan även målvakternas väl och ve måhända generera. MacKenzie Blackwood är bra, men har vägrat ta covid-vaccinet och ingen vet riktigt vad för problem det leder till men vissa är oundvikliga. Vissa bortamatcher kan han helt enkelt inte åka med på. Ändå: Det blåser nya, intagande vindar i Jersey.
Tips: – Blir i alla fall bättre än de senaste säsongerna, det törs jag lova.

NEW YORK ISLANDERS
Nya: Zach Parise (f), Zdeno Chara (b), Richard Panik (f).
Förluster: Jordan Eberle (f), Nick Leddy (b), Travis Zajac (c), Andrew Ladd (f), Michael Del Colle (f).
Målvakter: Semyon Varlamov (Ilia Sorokin).
Coach: Barry Trotz – fjärde säsongen. Best in the business.
General manager: Lou Lamoriello – fjärde säsongen. Själva Capo di Tutti, 78 år gammal och omöjlig att ifrågasätta.
Svenskar: Sebastian Aho (inte han i Carolina; det måste alltid påpekas), Simon Holmström.
Kommentar: – Barry Trotz behövde fyra år på sig i Washington. Sedan blev Capitals Stanley Cup-mästare. I höst inleder han sin fjärde säsong som Islanders-coach och…Mm, ni inser var det här resonemanget tar vägen. Historien kan upprepa sig på Long Island. Ja, det är mycket möjligt, skulle jag rentav säga. Islanders har en modern mästares alla signum. En helt egen, solid identitet. Ett spelsystem, olikt alla andras, trimmat till perfektion. Självtillit och pondus. Fin balans både åldersmässigt och i fråga om olika typer av egenskaper. Styrka och elakhet. Två eminenta målvakter. Rediga mängder av den bitterhet och smärta som alstras av nederlag i stora matcher och sedan omvandlas till glödande motivation av de begåvade lagen. Och, inte minst, just en coach som vet precis hur lag i denna position knuffas de sista metrarna genom skärselden. Att den nu 78-årige gudfadern i GM-tronen, Old School Lou, inte gjorde så värst mycket i somras har ingen betydelse. För det han ändå gjorde – adderade veteranerna Zach Parise och Zdeno Chara – var smart och dessutom utgör Anders Lee i praktiken det bästa nyförvärv som går att drömma om. Lagkaptenen missade andra halvan av fjolårssässen, inklusive hela slutspelet, och hans återkomst elektrifierar hela gruppen. De 30 motståndarna bör ta sig i akt. Det kommer göra ont, och vara fruktansvärt svårt, att möta Isles i år, och risken är stor att ingen klarar av att hålla dem stången.
Tips: – En sann contender.

NEW YORK RANGERS
Nya: Barclay Goodrow (f), Ryan Reaves (f), Sammy Blais (f), Patrik Nemeth (b), Nils Lundkvist (b), Jarred Tinordi (b), Greg McKegg (c).
Förluster: Pavel Buchnevich (f), Colin Blackwell (f), Tony DeAngelo (b), Brendan Smith (b), Jack Johnson (b), Brett Howden (c), Phil Di Giuseppe (f).
Målvakter: Igor Sjestiorkin (Alexandar Georgiev).
Coach: Gerard Gallant – Ny. En rungande uppgradering efter skitåren med David Quinn.
General manager: Chris Drury – Ny. Han är i alla fall inte rädd för att röra om i den så kallade grytan, det kan vi redan konstatera.
Svenskar: Mika Zibanejad, Patrik Nemeth, Nils Lundkvist.
Kommentar: – Alla inblandade borde förstått att ägaren Jim Dolans tålamod var på väg att sina. Men GM Gorton och president Davidson insisterade på att deras omsorgsfulla, metodiska rebuild skulle pågå i ytterligare några år och fortsatte sjunga långsiktighetens lov – uppenbarligen oförmögna att inse att den sortens tillvägagångssätt strider mot den här rastlösa stadens, och den här rastlöse ägarens, själva natur. Så sa det plötsligt pang och i ett slag var båda bossarna borta. Strax därefter försvann även coachen David Quinn, delar av spelartruppen och annan personal förknippad med den tidigare regimen. Budskapet kunde inte bli tydligare: No more fucking rebuild! Nu ska Rangers vara med och svinga bland de stora grabbarna igen – och Madison Garden inte ligga i mörker när playoff startar. Som ingen kunnat undgå att notera tror nye general managern Chris Drury (om det nu inte är Dolan som tror; han har börjat lägga i sig mer än någonsin…) att resan dit förutsätter mer muskler och stygghet i truppen, så han har växlat in en hel del ”skills” mot just slikt – tidvis på vad som skulle kunna beskrivas som ett huvudlöst sätt. Man trejdar inte förstalina-kapital som Pavel Buchnevich mot Sammy Blais. Så är det bara. Samtidigt kan ingen förneka att Blåskjortorna med all ackumulerad talang har råd att avyttra en eller annan Buchnevich och istället bulla upp med Ryan Reaves och Barclay Goodrow och Blais i ”bottom six”. I alla fall om draft-juvelerna Kaapo Kakko och Alexis Lafreniere gör förväntade framsteg samtidigt som Adam Fox och keeper Sjestiorkin upprätthåller vigören från ifjol – och Mika Zibanejad och Artemi Panarin skjuter skarpt. Då kan det bli åka av på Broadway.
Tips: – Bör vara med och tampas om en slutspelsplats igen.

OTTAWA SENATORS
Nya: Pontus Åberg (f), Michael Del Zotto (b), Nick Holden (b), Andrew Agozzino (c), Dillon Heatherington (b).
Förluster: Evgeni Dadonov (f), Ryan. Dzingel (f), Derek Stepan (c), Artem Anisimov (c), Joey Daccord (mv).
Målvakter: Matt Murray (Anton Forsberg/Filip Gustavsson).
Coach: D.J Smith – tredje säsongen. Gör inte mycket till intryck. Okej, I guess.
General manager: Pierre Dorion – sjätte säsongen. Borde låtit ”Alfie” ta över för länge sedan.
Svenskar: Erik Brännström, Pontus Åberg, Anton Forsberg, Filip Gustavsson.
Kommentar: – Positiva tongångar ljuder plötsligt i Kanadas huvudstad igen. Folk där uppe verkar lite till mans tro att nödåren är över nu. ”Thomas Chabot och Brady Tkachuk är redan etablerade stjärnor, Drake Batherson och Josh Norris och Tim Stützle slog genom med dunder och brak förra säsongen och fler unga pang-pang-pjäser trycker på i kön. Det här blir kanon”, lyder ett resonemang jag hört varianter på från flera håll. Men tillåt mig pinka en skvätt eller två på Senators-paraden. Laget trendar åt rätt håll, det är sant, men det gör flertalet konkurrenter som ska passeras också, i många fall i ännu högre grad, så att big hefe Dorion inte säkerställt en enda verklig förstärkning sedan ligans senaste svängom känns mycket olyckligt. Om något har truppen tappat lite schvung i och med att Dzingel och Dadonov lämnat. Den sistnämnde gjorde ingen succé i Ottawa men det är en fin hockeyspelare det med lite mer ansträngning går att få ut mycket mer av – och det lär de lyckas med i Vegas. Till yttermera visso heter förstemålisen Matt Murray i år också. Förr eller senare tar Filip Gustavsson spaden av honom, men inte ännu. Det är för tidigt. Så ”MM” är ”the guy” en säsong till. Inte bra. Inte alls bra.
Tips: Kvar i botten med Detroit och Buffalo.

PHILADELPHIA FLYERS
Nya: Ryan Ellis (b), Cam Atkinson (f), Rasmus Ristolainen (b), Keith Yandle (b), Martin Jones (mv), Derick Brassard (c), Nate Thompson (c), Adam Clendening (b), Gerald Mayhew (f).
Förluster: Jakub Voracek (f), Nolan Patrick (c), Philippe Myers (b), Shayne Gostisbehere (b), Brian Elliott (mv), Robert Hägg (b).
Målvakter: Carter Hart (Martin Jones).
Coach: Alain Vigneault – tredje säsongen. Det är vid den här tiden, när han varit tre år i samma klubb, det brukar talas om att den omvittnat arrogante Badtofflan ”overstays his welcome…
General manager: Chuck Fletcher – andra säsongen. Blandar och ger, kan man väl säga.
Svenskar: Oskar Lindblom.
Kommentar: – Låt oss, som det heter, cut the bullshit. I Philly hänger allt på en faktor i år: Kan Carter Hart bli sig själv igen? Ja, Chuck Fletcher har, som reaktion på fjolårets överraskande flopp till säsong, rustat upp resten av truppen med ett antal uppfriskande trejder och signingar och kan till exempel skicka ut ett av ligans mest respektingivande backpar på isen nu när Ivan Provorov får självaste Ryan Ellis vid sin sida. Tillika har han skickat iväg den något trötte Jakub Voracek och ersatt honom med Cam Atkinson – i sina bästa stunder en mördande sniper. Och Rasmus Ristolainen, Keith Yandle och Derrick Brassars är även det namn som borde få Flyers-fansen att sätta sig upp i soffan och nicka gillande. Men alla förbättringar är förgäves om Hart står för en lika miserabel säsong i kassen igen. Ja, 21-22 riskerar till och med att bli ett ännu saftigare magplask, för nu har Hart inte ens Brian Elliott som back-up. Han har Martin Jones – ligans sämste målvakt under en följd av år. Varför i hela friden Fletcher tyckte det var en bra idé att städsla honom får mer avancerade analytiker än jag försöka reda ut, men gud nåde herr general managern om för mycket ansvar måste läggas där – då kommer han få löpa gatlopp nerför Broad Street. Det finns dock goda skäl till optimism gällande Hart. Den 23-årige kanadensaren är en naturbegåvning och har såklart fortfarande stort målvaktsspel i sig. Han behöver bara återerövra sitt självförtroende och sin mentala skärpa och de bitarna lär staben runtom honom hjälpt till med under det knappa halvår som förflutit sedan senaste matchen. Därmed kan Flyers bli det hot de borde ha blivit redan förra året.
Tips: – Om Hart blir Hart igen – watch out!

PITTSBURGH PENGUINS
Nya: Brock McGinn (f), Danton Heinen (f), Dominik Simon (f), Taylor Fedun (b).
Förluster: Jared McCann (f), Brandon Tanev (f), Cody Ceci (b), Frederick Gaudreau (c), Mark Jankowski (c), Yannick Weber (b), Colton Sceviour (f).
Målvakter: Tristan Jarry (Casey DeSmith).
Coach: Mike Sullivan – sjunde säsongen. Var Jack Adams-värdig under Stanley Cup-åren, men nu känns det som att pingvinerna kanske längtar efter en ny röst.
General manager: Ron Hextall – andra säsongen. Måste göra ett bättre jobb än i Philadelphia.
Svenskar: Marcus Pettersson.
Kommentar: – I flera år har några av oss förutspått pingvinernas snara sammanbrott. Och gång på gång har vi fått våra antaganden mosade. De vinner kanske inga serier i slutspelet längre, men så länge Sidney Crosby och Evgeni Malkin och Kris Letang fortsätter tar de sig i alla fall dit. Jag insisterar dock på att de förr eller senare kommer tvingas ”göra” en Chicago/LA Kings och liksom de fellow storlagen från förr får plantera om rabatten innan den kan blomstra på nytt. Det är långt ifrån omöjligt att det är dags nu, när de får inleda säsongen utan både Crosby och Malkin – den senare under rätt avsevärd tid. För i övrigt framstår laget efter förlusterna av krutpaketen McCann och Tanev som ganska ordinärt. Nej, inte dåligt. Ordinärt. Inte imponerar målvaktsparet heller. Jarry och DeSmith är habila – men inte mer. Brister har funnits i lagbygget även tidigare, men då har Jim Rutherford, den underskattade gamlingen som körde bussen tills han plötsligt slutade/avskedades mitt under fjolårets grundserie, korrigerat dem med vågade och klyftiga trejder – eller genom att flytta upp pigga kids från farmen tidigare än de flesta hade haft balls till. Ron Hextall, som övertog GM-titeln mitt i steget, är en betydligt mer konservativ och försiktig befälhavare, så den sortens räddningsaktioner lär det bli mer sparsamt med. Jag kan ha fel, det ska gudarna veta att jag haft förr, inte minst om Pittsburgh Penguins, men…nja.
Tips: – Kan missa playoff för första gången på femton år.

ST. LOUIS BLUES

Nya: Pavel Buchnevich (f), Brandon Saad (f), James Neal (f).
Förluster: Jaden Schwartz (f), Vince Dunn (b), Sammy Blais (f), Mike Hoffman (f), Carl Gunnarsson (b), Tyler Bozak (c).
Målvakter: Jordan Binnington (Ville Husso).
Coach: Craig Berube – fjärde säsongen. Lever på triumfen från 2019 ytterligare någon säsong.
General manager: Doug Armstrong – tolfte säsongen. Får vara kvar år efter år av en anledning. Stabil, begår sällan iögonenfallande misstag.
Svenskar: Oskar Sundqvist.
Kommentar: – Alex Pietrangelo, Jay Bouwmeester, Alex Steen, Carl Gunnarsson, Jaden Schwartz…det är inga dussinlegionärer som lämnat Blues sedan Stanley Cup-triumfen 2019. Det är sanna kulturbärare. Oersättliga karaktärsspelare. Såna som bygger den stolta typ av identitet det här laget haft senaste decenniet. Lyckligtvis har några av de yngre kollegorna sett och lärt och bör kunna föra facklan vidare. Ryan O’Reilly, Brayden Schenn, David Perron och Oskar Sundqvist är också ledare andra inte tvekar att följa ner i skyttegravarna. Men likafullt: När så mycket trygghet försvinner på en gång kan det nog ta lite tid innan allt känns som det ska igen – och det återspeglar sig i så fall absolut i det som händer på isen. Det är ena skälet till att jag tror att bluesmännen får aningen svårt att hävda sig i år – trots förvärven av klassakterna Pavel Buchnevich och Brandon Saad. Det andra är att Jordan Binnington fortfarande inte lyckats övertyga mig om att han inte är Missouris egen Matt Murray; alltså en flash in the pan som braverar under en cup-run och sedan inte lyckas följa upp succén med fortlöpande briljans. Och det tredje skälet är den brutala konkurrensen i Central-divisionen. Inte nog med att tre-fyra lag sedan fler år tillbaka har välgrundade mästerskapsambitioner. Några av de som varit lökiga ett tag börjar hosta upp sig också. Det kan bli småtufft för bluesartisterna.
Tips: – Får stångas runt strecket.

SAN JOSE SHARKS
Nya: Nick Bonino (c), Andrew Cogliano (f), William Eklund (f), Jonathan Dahlén (f), James Reimer (mv), Adin Hill (mv), Jaycob Megna (b), Lade Pederson (c), Nick Merkley (f).
Förluster: Patrick Marleau (f), Martin Jones (mv), Marcus Sörensen (f), Ryan Donato (f), Kurtis Gabriel (f), Greg Pateryn (b).
Målvakter: James Reimer (Adin Hill).
Coach: Bob Boughner – tredje säsongen. Det bästa med den här småtriste typen är fortfarande sättet på vilket min podcast-partner uttalar hans namn…
General manager: Doug Wilson – nittonde säsongen. Poile light. Ett maktskifte efter två decennier vore nog inte dumt.
Svenskar: Erik Karlsson, William Eklund, Jonathan Dahlén, Joel Kellman.
Kommentar: – Ett är i alla fall säkert: Hajarna och deras supportrar kan förvänta sig anständigare insatser mellan stolparna i år. Ingen förväxlar James Reimer och Adin Hill med Martin Brodeur, men de är avsevärt mycket bättre än Martin Jones. Därutöver känns saker och ting lite svajiga. I likhet med övriga Kalifornien-lag har Sharks varit inne i en gedigen ”slump” senaste åren och inte så värst mycket tyder på att de ska kunna ta sig ur den nu. Men okej. Om Erik Karlsson, som väldigt gärna vill vara med i OS i februari och bara därför borde vara mer motiverad än på länge, lyckas lägga i en högre växel – och Brent Burns tar rygg på honom. Och om rutinen hos förvärven Nick Bonino och Andrew Cogliano kommer till större användning än man kan se på förhand. Och om löftena William Eklund – rent sensationell under försäsongen – och Jonathan Dahlén exploderar på en gång. Och om inte turbulensen kring Evander Kane stör för mycket. Och om coach Boughner är lite mindre fantasilös och fyrkantig än tidigare. Ja, om – vem vet.?
Tips: – Grundtipset är att de missar playoff igen.

SEATTLE KRAKEN
Nya: Alla.
Förluster: Inga.
Målvakter: Phillip Grubauer (Chris Driedger).
Coach: Dave Hakstol – ny. Facit från åren i Philadelphia skrämmer ju ingen (mer än Kraken-fansen, möjligen). Men han kanske gör en Berube…
General manager: Ron Francis – ny. Kanske inte lika konsekvent i expansionsarbetet som George McPhee, men nog är det ett dugligt lag han fått ihop.
Svenskar: Adam Larsson, Alex Wennberg, Calle Järnkrok, Marcus Johansson, Gustav Olofsson.
Kommentar: – Skuggan Golden Knights premiärsäsong för fyra år sedan kastar över det nya expansionlaget i de granna nejderna i nordväst kan te sig lite överväldigande. Det är helt orimligt att förvänta sig att krakarna ska upprepa den succén och ta sig till Stanley Cup-final på en gång. På samma gång går det inte att komma ifrån att vissa av lärdomarna från Vegas spektakulära entré på scenen kittlar väldigt mycket när vi nu går igenom samma process en gång till. Framförallt visade det sig att uppseendeväckande saker kan hända när undervärderade spelare plötsligt får större roller – och Kraken har knutit till sig ett antal gossar som åtminstone i teorin svarar upp mot den beskrivningen. Nog finns det William Karlsson-, Reilly Smith-, Nate Schmidt-, Jonathan Marchessault- och Erik Haula-potential i sådana som Mason Appleton, Joonas Donskoi, Alex Wennberg, Marcus Johansson, Jared McCann, Brandon Tanev, Vince Dunn, Adam Larsson och inte minst Calle Järnkrok (bloggens hetaste kandidat till inofficiella ”Wild Bill Karlsson Trophy”…) Om de också har en Marc-Andre Fleury ska jag låta vara osagt, men Phillip Grubauer och Chris Driedger utgör absolut en tandem vars like Vegas inte förfogade över. Osagt ska jag också låta det vara om Dave Hakstol är rätt man för jobbet i båset. Han framstår inte som någon ny Gerard Gallant, men Ron Francis kanske vet något vi andra inte känner till.
Tips: – Kan ta sig till playoff.

TAMPA BAY LIGHTNING
Nya: Corey Perry (f), Brian Elliott (mv), Pierre-Edouard Bellemare (c), Zach Bogosian (b), Maxime Legace (mv).
Förluster: Yanni Gourde (c), Blake Coleman (f), Barclay Goodrow (f), Tyler Johnson (c), David Savard (b), Luke Schenn (bi), Curtis McElhinney (mv).
Målvakter: Andrei Vasilevskij (Brian Elliott).
Coach: Jon Cooper – tionde säsongen. En äkta champion-coach.
General manager: Julie Brisebois – fjärde säsongen. Har ju visat sig vara en av de slugaste och mest innovativa i hela branschen.
Svenskar: Victor Hedman, Fredrik Claesson.
Kommentar: – Ingen har vunnit tre raka Stanley Cup-titlar sedan New York Islanders-dynastin i början av 80-talet, men var så säker: Lightning har chansen. De är inte längre lika magnifika som alldeles nyss, de har försvagats – absolut. Att Brisebois inte kunde behålla ett enda av lejonen i den omhuldade tredjekedjan lämnar verkligen en buckla i plåten, svår att banka ut på en gång – och saknaden efter Tyler Johnson och David Savard kan bli stor, den också. Men kvar finns världens bäste målvakt, världens bäste back och en av världens bästa, mest produktiva forwards – och det räcker rätt långt. I Corey Perry och Pierre-Edouard Bellemare har den lurige GM:n också hittat en duo rivjärn som i alla fall i någon mån kan täcka upp för Barclay Goodrow, Yanni Gourde och Blake Coleman. Huruvida hungern och begäret efter triumf fortfarande bultar i de tvåfaldiga mästarnas bröstkorgar är en annan fråga – och en viktig en; minsta reducering av motivation ger omedelbart utslag i den skoningslösa konkurrensen i NHL. Men jag gissar att den formidable Jon Coopers ser till att den som inte verkar lika intresserad som de senaste åren blir det. Pronto.
Tips: – Farliga nu också.

TORONTO MAPLE LEAFS
Nya: Ondrej Kase (f), Petr Mrazek (mv), Nick Ritchie (f), Kurtis Gabriel (f), Michael Bunting (f), David Kampf (c), Mike Amadio (f), Alex Biega (b), Carl Dahlström (b).
Förluster: Zach Hyman (f), Nick Foligno (f), Frederik Andersen (mv), Joe Thornton (f), Zach Bogosian (b), Alex Galchenyuk (f), Riley Nash (f), Martin Marincin (b).
Målvakter: Jack Campbell (Petr Mrazek).
Coach: Sheldon Keefe – tredje säsongen. Har fortfarande ett gott anseende, men han behöver bring home the bacon i år han också.
General manager: Kyle Dubas – fjärde säsongen. Juryn är fortfarande ute. Dom förkunnas efter denna säsong.
Svenskar: William Nylander, Rasmus Sandin, Pierre Engvall, Timothy Liljegren, Carl Dahlström.
Kommentar: – Sista chansen. Det har vi hört förr, men efter den horribla kollapsen mot Habs i somras råder verkligen skarpt läge i Big Smoke. I år MÅSTE The Big Four – den kvartett som bildar den mest gudabenådade stomme Kanadas största stad sett på decennier – leverera. Annars väntar ragnarök. ”Shanaplan” kasseras, Dubas får sparken och laget slås sönder. Man tycker att det borde vara om inte en baggis så i högsta grad genomförbart. De fyra det gäller – Auston Matthews, Mitch Marner, John Tavares och William Nylander – är exceptionellt bra hockeyspelare och de har nuförtiden en prima ”supporting cast” omkring sig, inklusive några småtuffa nyförvärv som torde göra avsevärd nytta. Det har emellertid varit sant i flera år och säsong efter säsong har likafullt slutat i tårar på Bay Street. Pressen blir för massiv, verkar det som, för när allting dras till sin spets i verkligt akuta ögonblick, då verkliga vinnare är som bäst, vissnar de blåvita löven; slutar göra mål, förlorar närkamper, begår misstag, släpper in enkla puckar, får mjukost i armar och knäveck. Efter några förkrossande heartbreaks brukar slikt rätta till sig av sig självt, smärtan omvandlas per automatik till sisu och jävlaranamma, men det borde redan ha skett i detta fall. Så, well, jag tror det när jag ser det.
Tips: – Går ju till slutspel. Med sedan…

VANCOUVER CANUCKS
Nya: Oliver Ekman-Larsson (b), Conor Garland (f), Jason Dickinson (c), Jaroslav Halak (mv), Luke Schenn (b), Tucker Poolman (b), Brad Hunt (b), Phillip Di Giuseppe (b), Justin Dowling (c).
Förluster: Alex Edler (b), Nate Schmidt (b), Braden Holtby (mv), Antoine Roussel (f), Jay Beagle (c), Loui Eriksson (f), Jake Virtanen (f).
Målvakter: Thatcher Demko (Jaroslav Halak).
Coach: Travis Green – femte säsongen. Bättre än den här bloggen ansåg för några år sedan.
General manager: Jim Benning – åttonde säsongen. Vi tar den en gång till: Bättre än den här bloggen ansåg för några år sedan.
Svenskar: Elias Pettersson, Oliver Ekman-Larsson, Nils Höglander.
Kommentar: – Det hände. Som så många andra unga lag före dem som plötsligt gjort stora framsteg och utgår från att framgången ska fortsätta av sig själv körde Canucks helt snopet i diket efter succén i Edmonton-bubblan. Skador på på viktiga spelare, i synnerhet Elias Pettersson, inverkade utan tvekan. Men att de inte åstadkom så mycket som förväntat – inte alls, faktiskt – berodde främst på just att en liten men farlig dos högmod sipprade in i omklädningsrummet. Det är nästan ofrånkomligt, utan mognad och rutin blir kidsen lite för nöjda med sin genombrytning och underlåter, oftast omedvetet, att anstränga sig lika hårt som tidigare. Men läxan brukar fästa snabbt, de som helt i onödan erfarit en sådan dipp anammar lärdomen och bestämmer sig för att börja kriga igen. Sedan fortsätter utvecklingskurvan stadigt uppåt – bara ett år för sent. Så det som skulle hänt förra säsongen händer nu istället: Canucks etablerar sig i ligans elitskikt. Och tempot i förvandlingsprocessen bara ökar med nya namn som Conor Garland, Jason Dickinson och Oliver Ekman-Larsson, den senare troligen on a mission för att bevisa att de plötsligen talrika belackarna har fel.
Tips: – Säsongens stora positiva överraskning, ihop med Kings.

VEGAS GOLDEN KNIGHTS
Nya: Nolan Patrick (c), Evgeni Dadonov (f), Brett Howden (c), Laurent Brossoit (mv), Sven Baerschi (f).
Förluster: Marc-Andre Fleury (mv), Cody Glass (c), Ryan Reaves (f), Nick Holden (b), Tomas Nosek (c), Carl Dahlström (b).
Målvakter: Robin Lehner (Laurent Brossoit).
Coach: Pete DeBoer – tredje säsongen. Tjurig, men likafullt lysande.
General manager: Kelly McCrimmon – tredje säsongen. Ifrågasatt efter Fleury-trejden, men den är snart glömd…
Svenskar: William Karlsson, Robin Lehner, Mattias Janmark.
Kommentar: – Bäst i väst. Ska vara i alla fall. Bör vara. För sånär som verklig bredd ”down the middle” har Knights allt som behövs. Det är ett utomordentligt välbyggt lag med stabil, kompetent personal på alla positioner. Inklusive, i högsta grad, positionen längst bak. Delar av supporterskaran ser med skepsis och rentav bitterhet på Robin Lehner för att det är han som tar över på heltid i kassen nu när folkkäre Mars-Andre Fleury lätt chockerande trejdats till Chicago, men tvivlarna kommer omvändas redan i höst. Han är ett ess, Lehner, och han sviker inte det förtroende som nu getts honom. Han är redo för det här. Men är resten av laget redo för den extra All in-push som krävs när the going verkligen gets tough i de allra största stunderna? Det är där det brustit några gånger, det kollektiva psyket tycks vara lite bräckligt. Där har coach DeBoer sin svåraste uppgift – men den måste lösas. Ett litet tillägg: Det viskas om att Knights kan vara det lag som är närmast att nypa Jack Eichel i en förmodade monstertrejd med Buffalo. Lyckas de med det, utan att de tvingas ge upp FÖR mycket och Buffalo-kaptenen samtidigt får ordning på sin demolerade nacke, blir riddarna nya Stanley Cup-favoriter.
Tips: – Alltjämt det stora hotet mot Colorado i väst.

WASHINGTON CAPITALS
Nya: Matt Irwin (b), Dyaln McIlrath (b).
Förluster: Brenden Dillon (b), Zdeno Chara (b), Michael Raffl (f), Craig Anderson (mv), Daniel Carr (f).
Målvakter: Ilia Samsonov (Vitek Vanecek).
Coach: Peter Laviolette – andra säsongen. Ingen omedelbar succé och går det trögt i början kan gamle Lavys sejour i huvudstaden bli kortvarig.
General manager: Brian MacLellan – åttonde säsongen. Gör på tok för lite just nu.
Svenskar: Nicklas Bäckström, Carl Hagelin.
Kommentar: – Det börjar kännas som att GM MacLellan fastnat i ett tillstånd av förnekelse. Som alla andra måste han noterat att hans lag sedan Stanley Cup-segern 2018 blivit lite långsamt, sett slitet ut och saknat tillbörlig hunger och glöd. Men han vägrar acceptera verkligheten och gör ingenting år problemen. Samma manskap – det klart äldsta i ligan, mind you – får förnyat förtroende om och om igen. Det gick ju bra för fyra år sedan, så varför inte igen, liksom? Därför finns risken att Caps i likhet med gamla rivalen Pittsburgh går samma öde till mötes som Blackhawks och Kings och tvingas till det Maclallaren fruktar mest av allt: En oplanerad och svårhanterlig rebuild. Ja, Ovetjkin och Bäckis och TJ Oshie och John Carlson och Tom Wilson är fortfarande bona fide-magiker på isen och det är inte omöjligt att det är nog för att stämpla ännu en playoff-biljett, men för att de före detta mästarna verkligen ska flyga och ha chans på en seriös ”run” under våren behöver deras chef pumpa in mer ungdom, mer speed, mer inspiration och mer törst och lust och begär i omgivningen. Men han gjorde absolut ingenting inför denna säsong. Det kan komma att kosta, det.
Tips: – Kan få det svårare än de har räknat med.

WINNIPEG JETS
Nya: Nate Schmidt (b), Brenden Dillon (b), Riley Nash (c), Austin Poganski (f).
Förluster: Derek Forbort (b), Matthew Perreault (f), Laurent Brossoit (mv), Mason Appleton (f), Nate Thompson (c), Tucker Poolman (b), Trevor Lewis (c), Jordie Benn (b).
Målvakter: Connor Hellebuyck (Eric Comrie).
Coach: Paul Maurice – nionde säsongen. En klippa. Att han har humor och distans till själv och sin roll gör inte saken sämre.
General manager: Kevin Cheveldayoff – elfte säsongen. Det finns inte mycket att klaga på här.
Svenskar: David Gustafsson.
Kommentar: – För att ett pussel ska kunna fullbordas måste alla bitar läggas på rätt plats, även de minsta. Som hos Jets. Det enda de saknat på slutet är lite mer bredd och djup på backsidan, men det har varit en tillräckligt stor defekt för att hindra dem för att hävda sig mot de allra största. Nu tycks GM Cheveldayoff dock ha täppt till de sista luckorna. Han klämde under sommaren in backveteranerna Nate Schmidt och Brenden Dillon i precis rätt hål i truppen och vips är den där bredden och det där djupet säkrat. Spets fanns redan – Kyle Connor och Nikolai Ehlers väntar bara på att svischa förbi några tunga milstolpar – liksom playmaker-förmåga, muskler och förnämligt målvaktsspel. Därmed bör detta fina lag, som alla till på köpet bävar för att åka upp och spela mot i den kanadensiska vargavintern, ha stärkt oddsen för en riktigt lyckad säsong.
Tips: – Ännu en liten dark horse.

TIPS

ATLANTIC DIVISION
1. Florida Panthers
2. Tampa Bay Lightning
3. Toronto Maple Leafs
4. Boston Bruins
5. Montreal Canadiens
6. Detroit Red Wings
7. Ottawa Senators
8. Buffalo Sabres

METROPOLITAN DIVISION
1. New York Islanders
2. Carolina Hurricanes
3. Philadelphia Flyers
4. New York Rangers
5. Washington Capitals
6. New Jersey Devils
7. Pittsburgh Penguins
8. Columbus Blue Jackets

CENTRAL DIVISION
1. Colorado Avalanche
2. Dallas Stars
3. Minnesota Wild
4. Winnipeg Jets
5. Chicago Blackhawks
6. St Louis Blues
7. Nashville Predators
8. Arizona Coyotes

PACIFIC DIVISION
1. Vegas Golden Knights
2. Vancouver Canucks
3. LA Kings
4. Edmonton Oilers
5. Seattle Kraken
6. Calgary Flames
7. San Jose Sharks
8. Anaheim Ducks
*Halvfetade lag till playoff.

STANLEY CUP-FINAL
•Colorado Avalanche – NY Islanders

STANLEY CUP-MÄSTARE
•Colorado Avalanche (vinner med 4-3)

Första utmanare i öst: Florida Panthers
Andra utmanare i öst: Tampa Bay Lightning
Dark horse i öst: Philadelphia Flyers
Första utmanare i väst: Vegas Golden Knights
Andra utmanare i väst: Dallas Stars
Dark horse i väst: Vancouver Canucks

Etta i poängligan: Connor McDavid, Edmonton Oilers
Etta i målligan: Auston Matthews, Toronto Maple Leafs
MVP/Hart Trophy: Connor McDavid, Edmonton Oilers
Vinner Vezina: Robin Lehner, Vegas Golden Knights
Vinner Norris: Miro Heiskanen, Dallas Stars.
Vinner Calder: Cole Caufield, Montreal Canadiens.
Vinner Jack Adams (årets coach): Joel Quenneville, Florida Panthers
Främsta comebacken: Tyler Seguin, Dallas Stars

Etta i svenska poängligan: Elias Pettersson, Vancouver Canucks
Etta i svenska målligan: Mika Zibanejad, NY Rangers
Svensk MVP: Elias Pettersson, Vancouver Canucks
Bäste svenske målvakten: Robin Lehner, Vegas Golden Knights
Bäste svenske backen: Victor Hedman, Tampa Bay Lightning.
Bäste svenske rookien: Lucas Raymond, Detroit Red Wings (men konkurrensen är verkligen hård i år, förträffligt nog).
Främsta svenska comebacken: Erik Karlsson, San Jose Sharks

Ny Kung Kenta i bloggens kommentatorsspår: Ulrika LGR

• • •
OK, mina vänner.
Natten till onsdag fyrar vi av Opening Night med två underbara matcher.
Då är det allmän samling runt vår lägereld.
Vi ses och hörs då – allihop!