Back In The New York Groove, del 3

NY RANGERS – FLORIDA 4-0 (Period 2)
• • •
Nu blommar löken på Madison Square Garden.
Rangers är nere på knä första sex-sju minuterna, för då kokar serieledarna med gas och Tsaren från Moskva håller dem en ännu gång kvar i matchen med sprattel värdigt ett tv-spel.
Men sedan…wtf?
Blueshirts börjar spela rena rama drömhockeyn, radar upp individuella prestationer av värsta CCCP-kalibern och går upp i osannolik 4-0-ledning.
Den som påstår att hen såg det här komma ljuger värre än populistiska politiker.
Förbluffande.
• • •
Mest spektakulär är ju K’Andre Millers soloföreställning.
Han får plötsligt för sig att han är Pavel Datsyuk, skjuter iväg från egen zon, flyger förbi alla pantrar, viker tvärt in framför Knight och gör sitt livs mål.
– Oh my fucking God, utbrister min goda vän Abbey på pressläktarstolen intill.
Jag kan bara instämma.
• • •
Samtidigt är det ju så att Panters gör sin sämsta match för säsongen och framförallt begår en massa defensiva misstag man helt enkelt trodde att de var på tok för slipade för nuförtiden.
Sorry, Devils – risken är att ni får betala för detta imorgon.
• • •
Bengan i skolgårdshög i målgården gång på gång – man blir inte chockad av att se det.
• • •
Det är ju lite synd att ett så grant mål som det Panarin prickar in efter Kaapo Kakos ypperliga förarbete måste dömas bort – men domarna tar helt rätt beslut. Ryan Strome står parkerad mitt i målgården och hindrar verkligen Knight från att röra sig i sidled.
• • •
Här är han, nedsänkt i mitt skrivbord – The King

• • •
Det här utan segaste kvällen i spåret på flera år. Vore det inte för tappra Ulrika LGR skulle det eka tomt som i en övergiven kyrksal.
Amigos, var är ni? Linyreg? Idsint? Tokiih? Kmannen?
• • •
Nu är jag ändå inte HELT övertygad om att denna match är avgjord.
De samtida pantrarna talar alltid om att de alltid VET att de kan komma tillbaka, vad som än händer, och om de bara får ett tidigt mål i tredje…vem vet.