Invigningsfest i USB Arena, del 5

NY ISLANDERS – CALGARY 2-5 (Slut)
• • •
Bofinken är tillbaka i sitt lugna bo – och det gick mycket smidigare att komma hit än väntat.
Vi hoppade på ett Long Island Rail Road-tåg precis utanför hallen, bytte i Jamaica och landade såsmåningom på Penn Station.
Det låter som en rätt ordentlig omväg, via Jamaica, men nej – vi åkte inte ner till Västindien och vände. Det finns ett Jamaica i Queens och därifrån går LIRR-tåget som ett spjut till The City.
Så nu vet vi det – om man inte håller på och dräller för länge efter slutsignalen är logistiken efter de samtida Islanders-matcherna en baggis.
Nu gäller det bara klura ut hur man tar sig dit utan att behöva sitt i den helvetiska Expressway-trafiken och Skräddarbacken-Johan har lovat att komma upp med en plan.
• • •
Resultatet från första högmässan i New Yorks nya hockeyborg ljuger litegrann – som jag när nån ringer vid lunch och frågar om jag fortfarande ligger och sover.
Så mycket bättre var inte Flames. I tredje skulle jag tvärtom säga att ett Isles som verkligen spelade med hjärta hade dem på hälarna och om det inte varit för Gävle-bjässen längst bak är det långtifrån omöjligt att vi åtminstone fått en förlängning.
Med tanke på hur många bärande tältpinnar som saknades borde Björn Falk och hans gelikar sålunda kunna krama lite tillförsikt ur den här premiären.
• • •
Det är ju bara märkligt att sunkiga Penn Station utgör navet i New Yorks hockeyvärld.
Dit får Manhattan-bon lov att ta sig oavsett vilket av bygdens tre lag som spelar; till The Rock går NJ Transit-tåget, till UBS Arena går LIRR-tåget – och till Madison Square Garden går rulltrappan.
• • •
Just ja, det hade jag glömt, men vyn utanför vardagsrumsfönstret påminner om att de premiärkvällen i UBS till ära tänt toppen av Empire State Building i blått och brandgult.

Poesi, Björn Falk, inte sant?
• • •
Hinner aldrig säga mors till Markus och Marcus innan vi hastar mot Jamaica (det känns lite konstigt att säga ändå…), men jag utgår från att de redan messat Garpen med upplysningar om att Oliver Kylington och Ralle Andersson måste upp till diskussion.
• • •
Det är egendomligt lite för mig att ringa in efter denna maffiga lördagsomgång, så nu ror vi de sena matcherna i hamn tillsammans – eller hur?