Original Six Showdown

Den samtida betydelsen kanske är begränsad, men likafullt.
Människor som brinner för konst vill se Chagalls och Rembrandts största verk, jazzkonnässörer vill höra John Coltranes ”A Love Supreme” och Charlie Parkers kollaborationer med Dizzy Gillespie, så kallades foodies vill äta de klassiker Paul Bocuse skapade i Lyon och de med fäbless för poesi vill då och då läsa Karin Boye och T.S Eliot.

På samma sätt är det alltid – eller borde vara, kanske jag ska säga – en happening för hockeyfans att se Montreal Canadiens.
Även om de på något förunderligt vis råkade gå till final i fjol hör de inte till det här tidevarvets stormakter, men Le Bleu Blanc Rouge är de facto NHL:s ultimata klassiker.
De har funnits i 112 år och vunnit 24 Stanley Cup – elva fler än närmaste konkurrenten, känd under namnet Toronto Maple Leafs – och skickat en magnifik uppsättning odödliga legendarer till Hockey Hall of Fame. ”Rocket” Richard, Jean Beliveau, Henri Richard, Georges Vezina, Jacques Plante, Howie Morenz, Doug Harvey, Frank Mahovlich, Bob Gainey, Ken Dryden, Guy Lafleur, Larry Robinson, Patrick Roy och on and on tills all lönnsirap i Quebec tar slut.
Ja, det går helt enkelt att se Montreal Canadiens som hockeyns svar på bildkonstens Rembrandt, jazzens Coltrane, matkonstens hummer-queneller och poesins ”I rörelse”.
Ikväll går de upp i ett Original Six-möte med New York Rangers i The Woooorld’s Most Famous Arena och det är, som alltid, ett stort privilegium att få vara med om något så vördnadsbjudande.
Ni är, i enlighet med gamla traditioner, välkomna att göra mig sällskap.
• • •
Satan också – nu håller Covid-viruset på att fucka upp även den här säsongen.
Igår sköt ligan upp samtliga tre matcher Ottawa Senators skulle ha spelat den här veckan – inklusive den mot Devils i The Rock ikväll – och det är mycket oroande.
Inte så mycket av hälsoskäl, merparten av de infekterade spelarna får inga symptom alls, men för att uppskjutna matcher välter hela upplägget framöver.
På grund av det inplanerade treveckorsuppehållet i februari är spelschemat redan så komprimerat att det helt enkelt saknas alternativa datum och fortsätter det på samma vis hotar verkligen kaos.
I värsta fall krossas drömmen om NHL-spelare i OS i februari.
Fram till och med 10 januari kan såväl ligan som spelarfacket välja att hoppa av och förvärras situationen i det här avseendet finns en klar risk att de utnyttjar den möjligheten.
Det vore en bummer av historiska proportioner, men var redo.
• • •
Häromdagen åkte jag i ett privat meddelande på en ordentlig snyting av en välbekant stammis här i spåret.
Hen tyckte att det var uppenbart att jag inte längre bryr mig om den här bloggen, att jag helt enkelt skiter i den, och borde åka på lång semester.
Den ruskade om.
Är det fler som känner likadant?
I så fall blir jag genuint ledsen.
Att tycka att bloggen, och jag, är dålig är en sak. Så kan det absolut vara. Precis som på isen blir det serielunk här också – och har alltid blivit. Den emotionella intensiteten från stora matcher och – framförallt – slutspelet går inte att upprätthålla under under hela sjok av veckor när inget särskilt står på spel. Det är omöjligt, ingen som inte vill låtsas kan det.
Men att påstå att jag inte bryr mig är…ja, rent ut sagt heartbreaking. Hur resultatet nu än blir finns det inget jag brinner mer för än det här skötebarnet – och inget jag ägnar mer tid och energi och kärlek.
Sorry för ett långt och kanske patetiskt brandtal, men jag kände att jag behövde få det fört till torgs.
• • •
Igår kväll pratade jag med Adam Boqvist för första gången och det var en fröjd, inte minst som dalmålet klingade ljuvligt i luren.
De kommer ju från Hedemora, Boqvist-bröderna. Då är man i teknisk mening förvisso rumpmas, men de duger de också – och den femstjärniga dialekten har de.
Bäst av allt:
Jag fick honom att lova att han skulle fråga Gustav Nyquist om hur det går i hästpolo-branschen.
Ett upprört sms är att vänta inom kort!
• • •
Ingen som såg hur Sammy Blais vänstra knä vred ihop sig som sönderkokt fusilli i söndags förvånas över uppgiften att det inte slutade lyckligt, men shit – han missar alltså resten av säsong med helt avslitet korsband.
Heartbreaking för honom, en örfil rakt i ansiktet för Rangers. Det var ju Blais de bytte Buchnevich mot och nu är de helt enkelt en man kort.
Drury får börja scanna marknaden – snabbt.
• • •
Vi har en lång rackare till tipsrad att sätta tänderna i ikväll – och därmed, som vanligt, rikligt med chanser att demonstrera vår brist på insikter i ämnet NHL-hockey.
Här kommer mina potentiella grodor:

•Toronto – Nashville 1
– Preds är mycket bättre än väntat, men inte lika bra som Leafs i Scotiabank. Lill-Nyllet hänger två på Saros.
•Florida – NY Islanders 1
– Isles hade tuff match igår, och spelade inte särskilt bra. De behöver få komma hem och starta om säsongen.
•NY Rangers – Montreal 1 (OT)
– Knivigt, men det känns ändå som att Blueshirts har lite mer flyt nu. Och Storken i mål.
•Philadelphia – Calgary 1 (OT)
– Ännu knivigare. Det här går knappt att tippa. Bland annat lär det bli en episk målvaktsmatch. Men jag säger Flyers, för…ja, hemmaplan.
•Pittsburgh – Buffalo 1
– Inte heller givet men efter senaste tidens floppar borde det vara revanschlystna pingviner som kommer till start.
•St. Louis – Arizona 1
– Här har vi däremot den mest givna spiken sedan Ernst Kirchsteiger senast byggde ett torp på Gotland.
•Minnesota – San Jose 2
– Det är första hemmamatchen för Wild efter en roadtrip. You do the math, som dom säger.
•Winnipeg – Edmonton 2
– Connor och Leon, Leon och Connor.
•Dallas – Detroit 1
– Schemaläggarna taskar sig lite mot Wings. De var i Columbus igår kväll och Dallas är inte precis nästgårds. Blir för tufft, det.
•Vegas – Carolina 1 (OT)
– Big time toppmöte, en inte helt otänkbar final om ett halvår. Som Vegas vinner för att Mark Stone, tillbaka från skada, briserar.
•Anaheim – Washington 1 (OT)
– Jo, faktiskt. Ducks ska fira sin 1000:e seger och Ryan Getzlaf sin 1000:e poäng. Det kan inte ens Ovie och hans kompisar förhindra.

• • •
Nej, ni behöver inte spekulera i vem stammisen som skällde ut mig var. Personen hörde av sig privat och ska förbli privat – och hen behöver inte heller förklara sig, eller be om ursäkt, offentligen.
Det hela är utrett, jag ville bara bedyra mitt alltjämt glödande engagemang för bloggen, nu när det blev ifrågasatt och fler kanske känner likadant.
• • •
Ja, det är alltså så att Ryan Getzlaf står på 999 poäng inför mötet med Caps i Honda Center och kan nå en verkligt klassisk milstolpe mot Caps.
Det gör han, slår jag härmed fast. För den gamle i Orange County är on a roll. Han stod för 17 poäng på 48 matcher ifjol – och har redan kommit upp i samma samma skörd på 16 matcher.
En ny vår har helt enkelt inletts i Getzys karriär – mitt under mörka hösten.
• • •
Coolast idag: Jag fick bekräftelse om ackreditering till Islanders hemmapremiär på lördag.
Ojvoj – det är i sanning inte varje kväll man får se en helt ny NHL-arena.
Och – ni får ju följa med.
Julen kommer tidigt 20201.
• • •
Nu när hockeyns hummer-queneller spelar på Garden, inför ögonen på bloggen…kan vi möjligen hoppas på Julias närvaro?
Det vore en sann lisa för själen.
• • •
Ikväll sitter det någon i pressrummet, halvannan timme innan puckdrop, och hostar som motorn i en rostig gammal P 1800.
Wtf.
Är det inte så att man nu i kolerans tid ska stanna hemma vid minsta symptom?
Sicken knölföda.
• • •
Annan bekräftelse denna skira tisdag: Bloggen tillbringar Thanksgiving i Boston och ser Black Friday-matinén mellan Bruins och Rangers på TD Garden.
Då du, Bostonmolle – då döms du för domstolstrots om du inte är med!
• • •
Pratade med Pansarkryssaren från Fäbodvägen igår också och han instämde helhjärtat i teorin vi trummat för i podden hela säsongen, om att det inte är givet att tidiga framgångar under grundserien nödvändigtvis betyder så mycket – men att det är väldigt farligt att hamna för långt efteråt direkt.
– Som 2017. Året innan spelade vi konferensfinal men började för dåligt under hösten och sedan hjälpte det inte att vi nästan vann varenda match de sista femton omgångarna, vi missade slutspelet, konstaterade Victor.
Det är dags för sådana som Colorado och Dallas att ta fasta på den visdomen.
• • •
Ah, franska i Gardens pressrum – på hög volym.
Då vet man vad vad som är i görningen.
• • •
Det verkar inte som det hände så mycket när Aquamannen – Canucks ägare – mötte GM Benning idag.
Han ville bara få veta varför laget spelar så dåligt.
Det hade jag kunnat berätta. Spelarna har för dåligt självförtroende och Travis Green saknar förmågan att göra något åt det problemet.
• • •
Om det inte varit för hockeyn skulle jag firat Thanksgiving hos min kompis Ash mamma i New Jersey och det var tråkigt att behöva ringa henna idag och lämna återbud, för det brukar vara riktigt mysigt hos henne mitt ute i Garden State-skogen, men om ni lovar att inte säga nåt kan jag avslöja att jag är glad att slippa all den där hiskeliga maten amerikaner äter på denna högtid, med den torra jävla fågeln som särskilt motbjudande huvudnummer.
• • •
Price är ju ute sedan tidigare och nu har Jaroslav Halak åkt på en hjärnskakning. Så hummer-quenellerna tvingas ställa Cayden Primeau i kassen ikväll.
Inte idealt, nej.
• • •
Jo, vi gnuggar vidare med tyska-gallerist-looken.

Men notera – det är en annan kavaj ikväll, en beige (och en annan tröja också, för delen – man kan inte gå i samma paltor på flera matcher i rad.
• • •
Kalla mig lustig, men jag har en känsla av att Nemeth sätter en puck ikväll.
• • •
Ja, det här introt blev ju nästan lika långt som inför en Game 7 i maj.
Det är nästan så man skulle kunna tro att jag vill bevisa något efter Direct Message-kritiken…
Nå, så blir det VERKLIGEN inte alltid under serielunken, därtill finns inte tillräckligt mycket att skriva om – och inte tillräckligt mycket känslor i svallning.
Det är det nog bara att acceptera – eller att dra ner rullgardinen tills i vår.
Men just ikväll kokar vi med gas.
Let’s go.
Eller som det heter på franska:
Allons-y!