Winner winner chicken dinner, del 2

NY RANGERS – BUFFALO 1-1 (Period 1)
• • •
Winner winner Rasmus Asplund!
Det ör 23-åringen från Filipstad som spräcker nollan på Garden, i ett powerplay, och det känns en helt i sin ordning.
För Sabres är det lite bättre laget i vad som hittills inte kan kallas annat än en snoozer.
Rangers får mig, åtminstone fram till baklängesmålet, att tänka på vad Jon Cooper muttrade efter matchen i Tampa igår:
– Vi var arroganta och fick vad vi förtjänade.
• • •
Det är lite spännande när Sabres får PP, för de har ju en poor man’s Ovetjkin-variant.
Dahlin matar puckar åt Goalofsson i högra tekningscirkeln – istället för Ovies vänstra – och Goalofsson avlossar direktskott som en sån där maskin som sköt lerduvor till Ragnar Skanåker.
Inga mål blir det den här gången, för honom, men satan vilket slägga han har, ångermanlänningen.
• • •
Men notera reservationen ”åtminstone fram till baklängesmålet” i klagosången om Rangers i första stycket.
Det blir en väckarklocka och i ett PP i slutet pangar Kreider-Greider – vem annars – in kvitteringen.

Det är trettonde fullträffen för hans del.
Mindblowing.
• • •
Det är mycket riktigt Ragnarsson som är här – medan en lätt desperat Åkerblom sitter i en Uber-bil i den djävulska Long Island-trafiken och hoppas hinna fram till UBS i tid.
Äventyret kan med fördel följas på Twitter, det är rätt underhållande!
• • •
De får väl ingen att dra efter andan kanske, men i skenet av hur vi trodde att de skulle se ut i år måste man ju ändå säga att Sabres imponerar.
De är mycket, mycket bättre än de borde vara.
• • •
Daddz, alla skämt om Tvekeliw är per automatik kul, du behöver inte gå nånstans!
• • •
Med sin Movember-mustasch tycker jag Gerard Gallant ser ut som sheriff i en gammal western.
En lite saktfärdig en som alla underskattar, men så blir det shootout utanför saloonen i den lilla staden ute på prärien och han drar snabbare än alla andra och snart ligger bovarna döda i sågspånet.
• • •
Mark Messier är in the house, blir inzoomad i jumbon och föräras som sig bör kvällens mest dånande ovationer.
New York glömmer aldrig en hjälte.
• • •
Hallå?
Hallå?
Hallå?
Nej, jag upprepar mig inte – det är ekot i det tomma kommentatorsspåret…