The Man, The Myth, EK65

Senast jag såg Erik spela live…
Det låter som en mindre lyckad Gyllene Tider-titel, men det är bara en NHL-bloggande bofink som försöker erinra sig hur länge han gått och väntat på att åter få ta del av en av det här uppdragets verkliga ”perks”
Det kan ha varit Game 6 i konferensfinalen 2019, i St. Louis, men jag får för mig att jag kan ha smitit ner till Tampa när Sharks dök upp där i december; det låter inte särskilt otänkbart….
Matchen på Garden i februari 2020, några veckor innan pandemi-kaoset, tror jag däremot att jag missade på grund av Watch-it-Live-uppdrag nånstans på kontinenten.
I vilket fall:
Det var alldeles för länge sedan.
Ända sedan han klev in på NHL-scenen 2009 har Erik Karlsson varit en av de allra största attraktionerna.
Redan första matcherna såg man ju.
Här har vi en verkligt cool katt.
En entertainer.
En stjärna som använder klubban och pucken som Shakespeare använde engelska språket – och åker skridskor som Nurejev dansade.
En sorglös konstnärssjäl utan vanliga, tråkiga spärrar i synen på sånt som risk och säkerhet och avancerade finter på egen blålinje.
Det intrycket bara stärktes när jag sedermera träffade den karismatiske smålänningen och rentav lärde känna honom en smula.
Han visade sig vara samma artist i civila kläder; rolig, snabbtänkt, slagfärdig, vänlig och utrustad med en underbart avslappnad inställning till hela livet.
Den här fredagen är det sålunda utomordentligt exalterande – med extra allt – att korsa Manhattan från öst till väst och angöra The Wooooorld’s Most Famous Arena.
För nu är han här. New York Rangers går upp mot San Jose Sharks och EK65 gör äntligen comeback på den skrovliga Madison Square Garden-isen.
Det är, faktiskt, ingenting annat än underbart.
• • •
Jaha, hur är det med alla vänner i spåret denna första fredagskväll i december?
Har ni bullat upp med snacks och dryck och myser under en filt i adventsmörkret i vänta på ännu en kittlande NHL-omgång?
Det är så jag föreställer mig många av er – och jag gillar verkligen den bilden.
Själv har jag en busy, kul weekend framför mig. Efter matchen ikväll ska jag på glöggfest hos en svensk vän – och imorrn väntar Elaine’s-reunion på Neary’s.
Det betyder, som ni förstår, att ni får mysa själva under de där filtarna men det står ni ut med, för på söndag är vi tillbaka in the swing of things igen.
• • •
De allra bästa EK65-minnena från just Garden är förstås kopplade till de två slutspelsserier Senators utkämpade mot Rangers under Eriks era i kanadensiska huvudstaden.
Först 2013, när det blev sju matcher och Erik under the handshake efter Game 7 i denna lada kallade den omöjlige Henke ”Din jävla gris” – skämtsamt, är det väl bäst att påpeka.
Sedan var det 2017, när Norris Trophy-kungen från Landsbro regerade världen och dominerade hela serien på ett sätt få svenskar, om ens någon, någonsin gjort.
Ni minns va?
Åh, glory days.
• • •
Varje gång jag kommer hit till kontoret – det känns så, jag försöker inte kokettera (inte bara i alla fall…) – tar jag samma rulltrappa ner till Penn Station och på en takbjälk man passerar på vägen sitter sedan länge ett klistermärke på vilket det står ”Unfuck the world”.
Jag nickar alltid instämmande, det vore verkligen en bra idé.
• • •
Från och med i år ingår ju ytterligare ett blågult dragplåster i Sharks-truppen, i form av Jonathan Dahlén.
Honom har jag aldrig sett live överhuvudtaget, så det blir också en kick – särskilt som det sker i den ikoniska arena där farsan inledde sin NHL-karriär för 34 år sedan.
Hoppas han frälser oss med lika läckra delikatesser som framspelningen till Bonino i UBS igår.
• • •
Jodu, Per-Ivar, vår vän i broderfolket i väst – jag skriver visst om Minnesota Wild mellan varven.
När Joel EE och Bacon Brodin och Rasken gör mål blir de alltid uppringda – och föremål för referat. Precis som alla andra.
Om du inte sett beror det på att du inte varit tillräckligt uppmärksam.
Landsmannen du talar om har jag inget nummer till, så det är svårt – men när Zuuuuuke, en gammal älskling i bloggen, gör bra saker står det om honom också.
• • •
Dagens tipsrad är kort och behändig och jag känner att jag har alla rätt i mig.

•NY Rangers – San Jose 1
– Hajarna är bra och EK65 trivs som sagt alltid förträffligt på den största av alla scener, men matchen igår sög rimligen musten ur dem och Rangers har bara legat och väntat.

•Seattle – Edmonton 2
– Sorry, Kmannen. Krakarna har varit ute på långväga roadtrip och får mycket svårt mot heta Oilers. Det betyder inte att jag är hater, bara en sån som states the facts…

• • •
Dahlén senior, pappa Uffe, hade lagt av som aktiv spelare när jag började med det här hösten 2005 men jag hann se honom en gång innan dess.
I samband med en U2-premiär i Fort Lauderdale i mars 2001 åkte jag och Aftonbladet-kollegan Ronny Olovsson och älskade, saknade Anders Nunstedt till det som nu heter FLA Live och såg en match mellan Panthers och Capitals och Uffe dominerade hos gästerna.
Se, det visste ni inte sedan tidigare.
• • •
Puck Daddy-Greg på ESPN har gjort en gallup om Awards-racet, alltså frågat åtskilliga av oss som röstar hur vi skulle rösta om priserna delades ut efter grundseriens första fjärdedel.
Resultatet:
Hart Trophy: Leon Draisaitl
Norris Trophy: Adam Fox
Calder Trophy: Lucas Raymond
Vezina Trophy: Jacob Markström
Selke Trophy: Patrice Bergeron
Jack Adams: Darryl Sutter.
Vad säger församlingen om detta.
• • •
En evig favorit till story om liraren bloggen hastat hit för ikväll är den om hur han under World Cup i Toronto gjorde en riktigt vågad dragning på egen blå, som siste man, i ett avgörande läge mot Team North America och sånär gav MacKinnon, eller vem det nu var, friläge.
Efteråt åkte han till båset, satte sig ner, tittade på Kronwall, flinade och utbrast, på sina hemkokta smålandsgöteborgska:
– Där var var det nära du!

• • •
Ikväll firar vi Hanukkah på Garden.
Så:
Happy Hanukkah!
• • •
Vad fint med gästrum, Vanessa. Och ja, jag är en klassisk snow bird som flyr kylan så fort det går.
• • •
För en knapp månad sedan låg Erik däckad i en rejäl Covid-infektion och på telefon igår kväll påstod han att han fortfarande känner sig lite stukad.
– Jag är inte hundra procent, men jag försöker bara spela enkelt, då löser det sig.
Så ”enkelt” såg det inte ut när han avgjorde mot Ises, men för de stora konstnärerna ter sig väl även det omöjliga ibland som just enkelt.
• • •
Kevin Labanc hoppas han losar pengar ikväll.
Han satte nämligen emot när någon i laget påstod att hajarna skulle svepa i New York-området men efter segrar mot både Devils och Islanders är de bara en seger från en sådan sweep så han vill förlora.
– Jag har aldrig varit mer angelägen om att inte vinna ett bet, säger han.
• • •
I vanliga fall hade en bättre middag med Henke garanterat stått på schemat för Erik under de här dagarna i Metropolis, men den mest aktive pensionären i historien hann ju flyga iväg till Vanessa-land innan hajarna kom hit, så det blev nog inget.

Däremot utgår jag från att Mika, gammal lagkamrat i Ottawa, fick bjuda på en rejäl biff – no pun intended – i onsdags.
• • •
Showtime då, folks.
Ha det så mysigt under filten!