The Man, The Myth, EK65, del 3

NY RANGERS – SAN JOSE 1-0 (Period 2)
• • •
This is what we in Sweden call en jäkla kamp.
Hajarna vägrar vika ner sig, trots att matchen i UBS igår säkerligen börjar kännas i lungor och lårmuskler.
Under en sekvens i mitten av mittperioden svärmar de runt Storken som sina fellow rovfiskar svärmar runt badande jocks i filmen ”Pirhana”.
Till skillnad från dem lyckas de dock inte slita något kött av sitt offer, för Storken är lysande – och hans lagkamrater pushar efter ett tag tillbaka riktigt starkt.
Men kampen går vidare, som det heter under protester och demontrationer.
• • •
EK65 står inte för någon 2017-show ikväll, nä – men hungern och lystenheten att få blanda sig och göra skillnaden lyser om honom.
Så var det inte alltid ifjol och inte säsongen dessförinnan heller.
• • •
Det är ju fan att det aldrig nappar för Mika.
Han har firren på kroken men precis när han ska dra upp fanskapet sliter den sig.
Alltså:
Exakt när han ska fullfölja avslutningen händer det något. Pucken studsar till, motståndarna får fram en klubbspets, han kommer själv ur position någon decimeter.
Men förr eller senare får han verkligt hugg och min tes är orubblig – då lossnar det monumentale.
• • •
Georgiev gör en av mittperiodens räddningar.
Ja, jag vet att han sitter på bänken – men det är just där en puck hamnar efter en tekning och han nyper den elegant med plocken.
• • •
Det gläder mig att mina vänner runt lägerelden uppskattar sin glögg.
Själv förhåller jag emellertid skeptisk.
• • •
Kan ni förklara vad det är som gör att amerikaner blir så oerhört lyckliga över att se sig själva inzoomade i jumbotronen på idrottsevenemang?
Ren extas utbryter ju i de allra flesta fall.
Jeg fatter ikke.
• • •
Det finns fysiskt spel i Brödmannen också, det blir Couture plötsligt vare när han åker på kvällens open ice-propp.
Ojvoj.
• • •
20 effektiva – och säkerligen sevärda – minuter till då.
Sen går vi på glöggen.