Comeback i korresoffan på årets första dag
Om jag haft kvar den trumpet jag försökte lära mig spela som elvaåring skulle jag blåsa en högtidlig fanfar nu.
För inte nog med att ett helt nytt år precis inletts.
Efter två veckor på vift över havet gör bloggen äntligen comeback i den mytomspunna korresoffan denna regniga lördag.
Jo, tänka sig – det gick faktiskt som det skulle. Mitt negativa test godkändes, det omtalade kaoset på Arlanda hade mynnat ut i behaglig stiltje på nyårsaftonens morgon, SAS-kärran till Newark gick i tid och jag blev åter insläppt i The United States of America efter en enda, sömnig fråga om mina ärenden på de här breddgraderna.
Och redan i bilen in till Manhattan, när de senaste dygnens ackumulerade anspänning släppte, började det klia i fingrarna.
– Det ska bli fan så roligt att börja blogga igen, sa jag inte till den buttre Uber-chauffören när han navigerade ner i rundeln mot Lincoln Tunnel men jag hade kunnat för så kändes det och så känns det i ännu högre grad ett knappt dygn senare.
Så nu nu ni, kamrater!
Nu jävlar!
Nu blir det åka av!
• • •
Det bästa i Sverige?
Ja, låt oss se: Julmust (jag pumpade i mig så mycket att behovet är stillat för evigt och förbudet mot att nämna must i spåret därmed upphävt), minirut från Leksandsbröd med leverpastej till frukost, drajja på kompisen Bullens balkong, Bröderna Norén-konsert från Filadelfiakyrkan, knaperstekt falukorv, Tunaslättens skymningar, ”Gösta” i Sällskapsresan, Lars Svan i Radio Dalarna, kokkaffe, riktig julskinka, det lilla vi fick se av JVM, nubbe och helt händelselösa, avkopplande kvällar på rygg i mammas soffa.
Det sämsta: Kylan, snön, mörkret, TV-reklamen och den konstiga känslan av att vara helt bortkopplad från the NHL action, som den nu var under min frånvaro.
Även här har vi kyla, mörker, (lite) snö och en del imbecill tv-reklam, men den sistnämnda olägenheten – den svåraste att stå ut med – behöver jag inte bekymra mig om mer.
Hurra!
• • •
Nyårsdagens höjdpunkt är förstås den djupfrysta friluftsföreställningen på väldiga Target Field i MN Johans Minneapolis, men den börjar först till kvällen och innan dess har vi ett helt koppel matinéer att brotta oss igenom också.
Även dem ämnar jag att se och blogga om och har ni fått någorlunda ordning på vätskebalansen efter nattens förlustelser – det hjälper med mycket salt och socker, vet jag av betydande erfarenhet! – tycker jag ni ska hänga på redan från start.
Lägerelden brinner igen, ju!
• • •
Trumpeten jag nämnde i inledningen blev aldrig den källa till glädje jag hade föreställt mig.
Så här drygt 40 år senare kan jag inte för mitt liv förstå att jag gjorde just det valet när musikskolan i Borlänge erbjöd oss glin möjligheten att lära oss spela ett instrument. Det hade varit både enklare och mer logiskt att sätta sig vid mammas flygel eller skaffa en gitarr, men jag skulle förstås utmärka mig på något sätt redan då och stod plötsligt i vardagsrummet och blåste i ett otympligt plåtrör tills jag blev blå i ansiktet.
Det gjorde ont i läpparna, det var äckligt med allt saliv som skulle tömmas i en underlig ventil och enda ”sången” jag nånsin lärde mig var en debil trudelutt kallad ”Din sol går åter upp”, inte helt olik ”På en gris till Paris”.
Men det var inte det värsta. Det värsta var kamrater som tyckte det var kul att jag spelade ett så töntigt instrument och vid några tillfällen tvingade mig att stå på skolgården och trumpeta i min lur.
Sedan fick jag helt gement heta Tut-Bjurre.
• • •
JVM-debaclet uppe i det hysteriska grannlandet i norr berör mig så illa att jag knappt vill nämna eländet, men låt mig upplysa världen om att det kommer dröja länge innan jag trampar kanadensisk mark igen.
Det faktum att Jesper Wallstedt tvingas stanna kvar i Red Deer medan resten av truppen åker hem, för att han fått en goddamned förkylning utan symptom, är vansinne bortom det fattbara och får mig att drömma om en framtida tribunal där folkhälsofascisterna ställs till svars för sina oproportionerliga ingrepp i människors fri- och rättigheter.
Wallstedt, och Luleå, har goda skäl till ursinne och måste kompenseras rundligt – om inte annat så av IIHF, som återigen visat prov på regelrätt oduglighet genom att överhuvudtaget lägga arrangemanget i ett land med så drakoniska restriktioner och sedan inte säkrat en ordentlig bubbla.
• • •
Om jag fattar saken rätt kommer det vara mellan 20 och 30 minusgrader när de släpper pucken på Target Field ikväll.
Jag är oerhört glad att jag inte gjorde verklighet av planerna att åka direkt till Minny från Newark utan får se detta mänskliga experiment från korresoffan.
Så här kommer MN Johan, som är på plats, se ut redan i första periodpausen.
• • •
Med alla inställda matcher och tillfälligt stympade spelartrupper är det inte alldeles lätt att få grepp om NHL on location heller, måste jag erkänna.
Allt känns sönderhackat och temporärt, inte ett enda av de 32 lagens slagkraft går att bedöma, väldigt lite är…på riktigt, tycker jag man kan säga.
Ta Canadiens. De når knappt ens halvvägs till lönegolvet med det lag de ställer på isen just nu – och ändå måste de spela. Eller ta Islanders. De spelar mot Oilers idag. Sedan har de inga fler matcher på två veckor, för att ligan ställt in alla matcher i Kanada (ständigt denna drama queen till nation) med publikrestriktioner.
Morsning korsning.
Men på något sätt måste vi ju ändå ta oss an det som pågår, bilda oss en uppfattning och försöka lista ur det kommer att gå.
Så här kommer dagens tipsrad.
•Boston – Buffalo 1
– Bruins har i princip alla hot guns tillgängliga. Det har inte Sabres. Då kan det verkligen bara sluta på ett sätt.
•Florida – Montreal 1
– Se ovan. Det här ju inte en riktig NHL-match. Det är mäktiga Panthers mot en samling grabbar som uppträder i lånta fjädrar.
•Columbus – Carolina 2
– Canes är bättre.
•Nashville – Chicago 1
– Preds saknar som jag förstår Roman Josi och det låter ju illa, men det är än värre för Hawks. De har inga målvakter. Hallå,
•NY Islanders – Edmonton 1
– Oilers hade det tufft i Newark igår och Isles vill förstås vinna innan de går på tvåveckorsferie.
•Minnesota – St Louis 1
– Vilka tål svår köld bäst? Det borde vara hemmalaget, väl?
•Toronto – Ottawa 1
– Det är i skrivande stund oklart om Morgan Reilly, Lill-Nyllet och Muzzin kan spela, men hemma i Scotiabank bör de ändå slå lillebror.
•Seattle – Vancouver 2 (OT)
– Lille Fridolfs poängsvit består.
•LA – Philadelphia 2 (OT)
– Det är bara magkänsla som säger att Flyers får en fin kväll i…eh, Crypto.Com Arena.
• • •
Min nyårsafton var, ifall någon undrar, lugn som en långfredag i genomsnittligt munkkloster.
Jetlaggad och jävlig som jag var somnade jag redan under matchen i Amalie Arena, vaknade strax före tolvslaget och sedan somnade jag igen.
Er bofink är ett dygdemönster.
• • •
De som ansvarar för det komplexa spelschemat har det där treveckorsuppehållet i februari att laborera med, men när ligan nu tvingats ställa in en sådan häpnadsväckande mängd matcher är frågan om ens det räcker.
Min gissning är att det blir Stanley Cup-slutspel långt in i juli i år också.
• • •
Alex Ovetjkin har alltså alla tiders rekord i powerplay-mål as of nyårsafton 2021.
Det är ingenting annat än helt fenomenalt.
• • •
Okej folks, jullovet är över, Tut-Bjurre har kommit hem – nu åker vi igen.
Risken finns att jag är lite ringrostig, särskilt som jag lider av viss jetlag, men håll ut. Liksom artisterna där ute på isen återvinner jag tempot och tajmingen bara jag får några byten under bältet…
