En glänta av skimrande magi mitt i serielunken, del 5 – The End

NY RANGERS – TORONTO 6-3 (Slut)
• • •
Jovisst.
Nog blev det ett underbart, skimrande avbrott mitt i den nattsvarta vintermisären.
En lika exalterande föreställning har inte, vill jag nog påstå, fyrats av på Garden på hela säsongen.
Som inpiskad januarihatare ber jag att få uttrycka min stora tacksamhet,
• • •
Ryan Reaves säger att han tog sina vitaminer idag.
Hehe.
Sedan säger han något som får det församlade pressuppbådet att dra efter andan:
– Vi har bevisat att vi kan hänga med stora grabbarna. Ja att vi är en av de stora grabbarna. Jag tycker vi visar det hela tiden, inte minst för oss själva, att ja, vi är en contender.
Ojvoj.
• • •
Det är ingen som lyckats bena ut vad NHL menar med ”distinct kicking motion” och just det Matthews gjorde med fossingen ikväll har godkänts tidigare, så jag förstår verkligen Idsints och Challs upprördhet.
Personligen tycker jag alla sparkar borde godkännas. Man får passa med fötterna – då borde man få göra mål med fötterna också.
Även det kräver skicklighet.
Basta!
• • •
Nu ska jag gå ut och dricka några kalla med Toronto-kamrater, så jag ber att få tacka för denna stund vid lägerelden.
I morrn hörs vi från korresoffan igen.
Tills dess:
Lyssna på det färska podcast-avsnittet.