The dog days of hockeysäsongen

Jon Cooper, mästercoachen i västra Florida, sa det bäst själv innan Bolts skitmatch i Orange County igår.
Det här, de mörka januariveckorna innan All Star-breaket, är the dog days of hockeysäsongen.
När avståndet till både kittlande start och ljuvligt slut ter sig oändligt, när inget som händer tycks ha särskilt mycket relevans, när det krävs orimligt mycket ansträngning för att mana fram åtminstone lite engagemang och upphetsning och passion.
Men du måste genom vintern om du vill se sommarn igen, som en nationalpoet från Baggensfjärden uttryckte det.
Man ska komma ihåg det dessa färglösa, intetsägande kvällar:

Det underbara som väntar sedan, i vår och sommar, skulle inte vara lika underbart om vi inte först hade tillryggalagt de här mastiga transportsträckorna.
Det är säsongens längd, och dess emotionella uppförsbackar i vintermörkret, som skänker grundseriespurten och slutspelet verklig mening och tyngd och brio.
Om vi bara hade någon månad av serielunk, eller ingen alls, och sedan gick rakt in i playoff skulle vi garanterat inte förnimma samma känsla av att något verkligt värdefullt – något som världens bästa hockeyspelare verkligen slitit och krigat och offrat sig för – står på spel.
Själv övervägde jag att stanna hemma i soffan ikväll, för det är återigen svinaktigt kallt i New York och Rangers-Coyotes…det låter inte som det mest givna succéreceptet för en lyckad lördagkväll.
Men jag tog mig till slut samman och gick hit – tack vare just insikten om att den här sortens non-happenings är förutsättningen för kommande blockbuster-happenings.
Om några månader kommer jag njuta så mycket mer av den förtätade dramatiken för att jag också upplevde the dog days of säsongen och och faktiskt såg NY Rangers spela mot Arizona Coyotes en isande kall lördagkväll i slutet av januari.
• • •
Såg ni Flyers för några timmar sedan?
Herregud vilket förbluffande ynk. Ett lag med välbetalda proffs, i världens bästa liga, ska inte kunna uppträda så blaserat och ointresserat efter tio raka förluster.
Viberg på Svenska Fans har rätt:
Det är dags att starta tidernas majbrasa, bränna ner hela organisationen och bygga om från början – helt och hållet.
• • •
Det kan finnas skäl att ha överseende med felpassningar och andra slags misstag på Garden i afton, för när jag tre timmar innan puckdrop stämplar in ser rinken fortfarande ut så här.

Det har alltså spelats basket tidigare under dagen, på college-nivå, och det betyder att isen pojkarna får spela kommer vara sämre än den jag hade i mina seven & seven-drinkar på Neary’s igår kväll.
• • •
Det fanns fler alternativ för den hockeysugne i Metropolis ikväll – på samma klockslag.
Islanders möter ju Maple Leafs på Long Island och Devils tar emot Hurricanes i Newark och jag skulle inte protestera högljutt om någon hävdar att de matcherna är intressantare än den som ska spelas på Manhattan.
Men, ah, ni vet: Kylan. Och den krångliga logistiken. Bekvämligheten vann, kort sagt.
• • •
Igår kväll ringde det i Rangers väckarklocka igen.
Fansen verkade mest upprivna över att både Jesper Fast och Tony D fick baka revansch-canollis, men det var ju bara pikanta detaljer.
Det som verkligen borde bekymra är hur brutalt Hurricanes tydliggjorde skillnaden mellan Blåskjortorna och de verkliga elitlagen.
Den är fortfarande avsevärd och såvida ledningen inte spetsar anrättningen med några spektakulära trejder, eller det nuvarande laget på något sätt kan höja sig avsevärt, blir vårens playoff-äventyr kortfattat.
• • •
Här kommer tipsraden i repris – med kommentarer:

•Buffalo – Philadelphia 1/RÄTT
•Boston – Winnipeg 1/Rätt

•San Jose – Tampa 2
– Sorry hajar, Bolts gör aldrig två dåliga matcher i rad.

• • •
Springer in i John Giannone, han som leder Rangers-sändningarna från MSG, och frågar om han har Henke som gäst även ikväll.
– Nänä, han jobbar inte på lördagkvällar, svarar han med ett flin.
Haha. Nej, inte back-to-back heller, förmodligen. Karln är ju pensionär nu, han måste få ta det lite piano.
• • •
Vi ska förstås inte dissa Coyotes redan innan pucken släppts. De har sprattlat till på slutet och Johan Larsson, gotlänningen, är ju en av hetaste svenskarna i hela ligan just nu.
Dessutom ska det bli trevligt att se gamla vänner som Loui Loui och Strålle Strålman. De har varit med sedan bloggen startade och såna har vi inte så många av längre.
• • •
Islanders, och hela Long Island, har sorg. Clark Gillies gick helt tragiskt bort igår, bara 67 år gammal.
Han var tillsammans med Mike Bossy, Bryan Trottier och Devis Potvin själva symbolen för Islanders-dynastin i början av 80-talet och att han redan försvunnit in bland skuggorna känns förfärligt.
• • •
En annan detalj från gårdagen som borde oroa Rangers-fansen är Gallants beslut att starta bulgaren i den matchen och Storken i den här.
Det indikerar att han inte förstår nånting, höll jag på att säga.
• • •
Det verkar inte bättre än att jag har lite wojne wojne med wifi på pressläktaren – för första gången på flera år. Tills vidare funkar det med telefonen, men var redo på att det kan bli lite struligt.
• • •
Nu kör vi.
Ännu en dog day ska föras till handlingarna…