Comeback på Broadway, del 3

NY RANGERS – BOSTON 0-1 (Period 1)
• • •
Nu försöker Rangers faktiskt stegra upp på bakhjulet, de stormar på riktigt våldsamt under långa sekvenser i mittperioden.
Men medan inställningen är föredömlig är allt det andra fortfarande lite off.
De har ingen riktig tajming, slår för hårda eller vinda passningar, skjuter åt alla håll och kanter, åker ur position och vet inte riktigt vad det är de håller på med.
Därför leder B’s fortfarande med 1-0.
• • •
Jamen, det var ju alldeles självklart att Sidney – cap-erans störste spelare – skulle komma att fira 500 mot just Flyers.
• • •
Sant, Idsint, man ser verkligen inte mycket av Pasta ikväll. Och ingen annan heller. Gästerna framstår verkligen som uddlösa – och ÄR väl helt enkelt det utan nummer 37 och nummer 63.
• • •
Vi har spelat två perioder på Garden och ännu inte sett enda utvisning.
Det säger en del om hur lam den här matchen faktiskt är.
• • •
Usch, mitt i perren är det en kvinna på läktarsektionen längst ner, till höger om Storken, som får ett rätt hårt skott i huvudet och förs bort med bandage om hjässan.
Men hon kan i alla fall gå för egen maskin, så hon mår förhoppningsvis ok.
• • •
Haha, ok Kantorn. Men nej – en och annan smiley har jag kramat ur mig även tidigare.
• • •
Att det inte är kul att träffas av puck i huvudet vet jag av egen erfarenhet.
Det hände mig i gamla Gyllerinken i Borlänge, under en Borlänge HC-match, när jag var tolv eller tretton. Jag tittade fram bakom dåvarande båsen och plötsligt bara slocknade lyset. Nästa gång jag var vid medvetande låg jag på rygg i hemmabåset och undersöktes av legendariske Borlänge-läkaren Göran Renström.
Sedan ringdes mamma in så hon fick komma och hämta mig – och så hade jag en präktig bula i flera veckor.
Det förklarar kanske ett och annat…
• • •
Mästarna kan tydligen visst svika i The Rock. Det ska inte kunna hända men händer ändå.
• • •
Det är kallt inne i hallen ikväll också, jag fryser om fingrarna, goddammit.