Lucas Raymonds debut på Madison Square Garden, del 5 – The End

NY RANGERS – DETROIT 2-3 (Slut, straffar)
• • •
Kliver en halvtimme efter avgörandet på Garden ut på åttonde avenyn och får en kalldusch – både bokstavligt och bildligt.
Det regnar.
Kraftigt.
Och blåser som fan.
Wtf – det var det ingen som hade förvarnat om!
Såna gånger blir det omedelbart wojne wojne i den här stan och jag får vänta frustrerande länge innan det kommer en Uber och kör mig hem.
Men jag ska i alla fall inte ut och flyga i eländet. Det ska Red Wings.
Stackars satar.
• • •
Razor Raymonds första Garden-framträdande – tillika första inför bloggens ögon, inte att förglömma – slutade alltså med att han satte en av straffarna som avgjorde den här matchen.
Det kommer han aldrig glömma.
Inte jag heller.
• • •
Nja du, Silikon-Niklas. Dina killar börjar mer likna gäddor än hajar.
Så här kan det inte fortsätta, då blir det inga playoff-fester där uppe i er omsusade valley.
• • •
Mika pangar in en klassisk bomb i tredje och sätter sedan en supersnygg straff – identisk med den i förrgår – och i och för sig hjälper det inte så långt, men det är mycket goda nyheter för Rangers att han omedelbart hittat skärpan igen.
En sämre nyhet är att Kreider verkar ha svalnat av under uppehållet.
• • •
Tipset asså. Snacka om att jag förlorat min touch. Hit med nya klubbor, Filip Wiklund.
• • •
Då drar jag ner rullgardinen, ställer klockan och bespetsar mig på OS-semi i svinottan.
Go, Lucky Luke Wallmark!